Det är en varm och solig dag i Los Angeles där smogen för en gångs skull inte skymmer den klarblå himlen. Men inne på det lyxhotellet Four Seasons i Beverly Hills är det svalt, vilket är ytterst behagligt en dag som denna – då nervositeten är hög och svetten porlar sig trots att AC:n går varm. Jag är på plats för att delta i en pressjunket för ”Star Trek Beyond”, och på den fjortonde våningen är det fullt sjå med att göra i ordning får den anländande pressen. På plats väntar skådespelarna Chris Pine, Zachary Quinto, Simon Pegg, Karl Urban, Zoe Saldana och John Cho samt filmens regissör Justin Lin.
Kvällen innan skjutsades vi i den inbjudna pressen till den klassiska Chinese Theatre mitt på Hollywood Boulevard för att ta del av en pressvisning av helgens huvudfilm. Och visst kändes det mäktigt att få kliva in på den i år 90 år gamla biografen som blivit en av stadens – och landets – mest klassiska filminstallationer. Förvånansvärt nog fick vi inte ta del av en av biografens omtalade IMAX-salonger utan fick se filmen i klassik 2D-projicering. Något som förvisso inte var mig emot.
I ”Star Trek Beyond” – som är den tredje delen i filmserien som nystartades 2009 – bjuds vi på ett väldigt klassiskt rymdäventyr som omfamnar mycket av det Star Trek står för. När jag träffar nytillkomna regissören Justin Lin menar han att det var precis det han ville få fram med filmen.
- Mitt mål var att omfamna det essentiella med Star Trek – varför vi älskar den här världen. Det finns en anledning till att passionen funnits där i femtio år och genom att ta till vara på det hoppades jag få till en film som värderar det arvet.
Jag får en egen liten pratstund med Lin, medan resten av gänget sitter två och två. På en pressjunket av det här slaget får varje journalist en liten stund var med varje person eller duo. Samtliga sitter i olika rum utspritt på hela den våning som Paramount hade abonnerat och man lotsas fram och tillbaka mellan de olika sessionerna – och tiden är knapp! Bara fyra minuter var har man på de olika stoppen, vilket inte direkt leder till några djupa diskussioner. Så det gällde att veta vad man ville få fram och försöka ställa de rätta frågorna.
Då detta var min första junket av den här kalibern var det svårt att veta exakt hur mycket man skulle hinna på den korta tiden. Det visade sig vara ytterst lite. I snitt blev det en fråga med svar per minut, vilket alltså ledde till blott fyra frågor vid varje session. Men man märkte tydligt hur professionella hela gänget var då de gav korta men oftast tillräckligt koncisa svar för att hinna med mer under själva tillfället.
Det var en allmänt trevlig – men en aning reserverad – stämning på presskalaset. De flesta var öppna och mottagliga, men det fanns en viss moloken känsla i luften – vilket kan ha att göra med att det fanns en i gänget som inte var på plats. Bara veckor innan den intensiva pressturnén drog igång för ”Star Trek Beyond” avled Anton Yelchin, blott 27 år gammal. Det är en tragisk bortgång som märks väl bland hans kollegor, och vi blir till och med ombedda av personalen på plats att inte ta upp några frågor om honom.
Trots det är några av skådespelarna inte sena med att lätta upp stämningen – särskilt inte Simon Pegg. När jag kliver in i rummet med honom och Karl Urban och han får höra att jag är från Sverige utbrister han igenkännande att jag verkligen ser ut som ”a scandinavian in a sunny country” och nickar åt mina shorts och t-shirt. Den skämtsamma jargongen fortsätter när vi pratar om biografupplevelser och de glider in på frågan om att göra hål i popcornkartongen.
Lika uppsluppet är det dock inte när jag träffar Chris Pine och Zachary Quinto. I ett försök att involvera båda när det tyvärr är lite fler frågor riktade till Pine svarar Quinto bara ”same” efter att Pine haft en lång utläggning om hur han tycker deras sam Kirk och Spocks relation har utvecklats genom filmerna.
Tydligt är det i alla fall att de här personerna trivs väldigt bra tillsammans och som Pegg säger ser han dessa som några av sina närmsta vänner och att produktionsteamet på Star Trek-filmerna är hans andra familj. Och att få ha tagit del av en liten, liten bit av den världen är något jag inte glömmer i första taget.
