Mauricio Molinari möter i sin poddcast regissören Joakim Ersgård som berättar om varför skräck är den bästa genren om man vill berätta om människor och relationer. Han talar också om hur hans korta stubin i kombination med nobben av Stephen King inspirerade honom till att göra ”Besökarna”.
I det tredje avsnittet av podden ”Vägen till första filmen och serien”, får vi höra om hur Ersgårds filmpassion tog sin början och vad som fick honom att börja älska bildberättande. Han berättar också om hur kärleken till film frodades innan internet fanns, och om skräckklubben, som han bildade som 12 åring. Därefter försvann förtjusningen för skrämmande filmer och den kom inte tillbaka förrän han såg ”The Shining” (1980) på bio, och blev så rädd att han inte ens kunde gå på toa på natten.
Joakim Ersgård skrev efter att ha sett och läst ”The Shining”, samt andra böcker, till Stephen King och frågade om rättigheterna till ”Stand by Me” och ”Nyckeln till frihet”, men fick inget svar. Han blev arg och bestämde sig för att skriva en egen King-historia.
– Ilska är en drivkraft och jag har fått mycket gjort tack vare den, säger Ersgård och tillägger att han idag är väldigt glad för att inte ha fått rättigheterna, då de titlarna blev fantastiska filmklassiker ändå, och klart bättre än han hade kunnat göra dem.
Vägen till Sveriges första egna skräckfilm var brokig. Svaret Ersgård fick när han sökte produktionsstöd var att sådan film inte kan göras här. Och trots motstånd så visade Joakim att det kunde det visst. Tack vare pappa Håkan Ersgård, erkänd regissör (”Hedebyborna”, 1978-1982) och producent, nappade till sist Lena Endre och Kjell Bergqvist på projektet. Därefter började det på allvar rulla på.
Sverige en totalitär filmstat?
Filmen blev en succé och såldes till flera länder. Efter framgången ville Ersgård bygga nya studios och hjälpa även andra filmare med sina produktioner. Men det sattes stop för av myndigheterna, som ströp möjligheten till avdrag för filmproduktion. De hänvisade istället till det befintliga filmavtalet mellan regering och filmbransch, som enligt Ersgård inte har funkat på länge:
– Avtalet från 70-talet och filmstödet som ges i enlighet med det, gör Sverige till en totalitär filmstat, vilket leder till censur. Han menar att då det bara är en viss typ av smala konstnärliga filmer som får statligt stöd, blir andra, framförallt genrefilmer inte gjorda.
Kärleken till skräckfilm har genom åren kommit och gått. Nu verkar den vara på väg tillbaka, och det är äntligen dags för något nytt, modernt och ja, riktigt skrämmande, avslöjar Ersgård.
Om detta och mycket mer, hör ni i det sprillans nya avsnittet av podden ”Vägen till första filmen och serien”.
Om du missat de tidigare avsnitten, kan du lyssna på det första med ”Feed”-regissören Jesper Persson och det andra med ”Året jag slutade prestera och började onanera”-regissören Erika Wasserman via länkarna.
