Minns ni informationsfilmen ”Festmetoden”, som gavs ut av Alkoholkommittén år 2005? Inte jag heller. ”Festmetoden” var hursomhelst ett reklamfilmsprojekt med Erik Haag, som pratade med ungdomar om att festa smartare. Bland annat ser vi en ung Vera Vitali i en av rollerna. Den reklamen var också Erika Wassermans första, och faktiskt enda regierfarenhet, innan hon gjorde filmen ”Året jag slutade prestera och började onanera”. Den finurliga och lite annorlunda filmtiteln fick människor att slappna av, vilket öppnade många dörrar på vägen, berättar Wasserman.
Själv har hon aldrig slutat prestera. I podden får vi lyssnare höra om hennes möten med bland annat Leonardo Dicaprio och Steve Martin, men vi får också följa med på en brokig resa i branschen, från producentjobb i USA, till att faktiskt regidebutera hemma i Sverige.
Wasserman arbetade också en tid som filmkonsulent på Svenska filminstitutet. Ett jobbval som gjorde så att hon gick miste om att producera den hyllade filmen ”Gräns” från 2018.
- När jag erbjöds jobbet på filminstitutet var jag i en fas där jag ville ägna mer tid till att vara förälder. Och jag tänkte att ”Gräns” ändå var i bra händer, Ali Abbasi (som också regisserar HBO:s ”Last Of Us”, som kommer ut nästa år) är så begåvad och nya producenter var på plats… men jag hade ingen aning om att det skulle komma att bli den mest prisvinnande filmen jag varit i närheten av, säger Wasserman med ett leende.
Vidare berättar hon angående sitt arbete som konsulent, att institutionernas stöd och bidrag ofta går till redan etablerade filmskapare, som inte sällan är vita innerstadsmänniskor. Det är ett problem medger Wasserman, och fortsätter:
- Jag är själv en del av det problemet, och därför försökte jag hitta och ge klartecken till projekt som lyfte även andra perspektiv, än bara just de vita innerstadsmänniskornas.
