Får man gilla en regissör som våldtar?

Just nu rasar filmfans på nätet över premiären av skräckuppföljaren ”Jeepers Creepers 3”. Något som kan tyckas märkligt om det inte vore för att regissören Victor Salva är en tidigare dömd barnvåldtäktsman. 1988 åkte Salva fast för att sexuella övergrepp på den 12-åriga huvudrollsinnehavaren i hans debutfilm ”Clownhouse” samt barnpornografi och resultat blev tre års fängelsedom (varav han satt inne 15 månader).

Folk uppmanar nu att bojkotta Salva och hans senaste film, trots att detta är hans tionde film (varav två var ”Jeepers Creepers” 1 och 2), brottet han begick skedde för snart 30 år sedan och han avtjänade (åtminstone delar av) sitt straff. Det är dock fortfarande ett oförsvarligt brott, speciellt eftersom det inleddes när offret Nathan Forrest Winters (som själv protesterat mot Salvas filmer) endast var åtta år gammal och pågick i fyra år.

 

Men det hela tar oss till frågan när man bör - eller måste - skilja på konst och konstnär. Får man stötta, se och till och med gilla en filmskapare som begått ett ohyggligt brott, eller åtminstone hans film? Självfallet är det skillnad på brott och brott. Vi dömer inte ut filmskapare, eller andra kändisar, som åker fast för narkotikabrott på samma sätt, möjligtvis om de är barnvänliga Disney-stjärnor.

 

Victor Salva på inspelningen av "Jeepers Creepers".

 

Våldtäkt är ett fruktansvärt brott, framför allt när det gäller barn. Ingen tvekan om saken. Men faktum kvarstår att Salva (delvis) tagit sitt straff medan hyllade och prisbelönade regissörer som Roman Polanski och Woody Allen går fria trots vittnesmål om våldtäkt av barn, den senare hans egna. Polanskis öde är dock fortfarande oklart och Allen har förnekat anklagelserna men det gör saken nästan värre. De slipper undan.

Män med makt som sexuellt utnyttjar och våldtar minderåriga i Hollywood är inget nytt. För två år sedan kom dokumentären ”An Open Secret” som handlade om just ämnet - så vanligt är det. Flera barnstjärnor har vittnat om det. Barnagenten Bob Gaillard (som representerade Leonardo DiCaprio under hans yngre år) har åtalats för både barnpornografi och övergrepp mot barn - men är bara en av många.

Ändå läggs så mycket krut på att bespotta just Victor Salvas filmer. Han må vara en vidrig person vilket dock han knappast är ensam om i branschen. Han är inte heller ensam om att göra ”Jeepers Creepers 3”. Produktionsteamet och -ensemblen bakom filmen har inget att göra med Salvas 29 år gamla brott. Är det viktigare att försöka rasera hans karriär - vilket är lättare sagt än gjort - än att stötta en genrefilm?

Det är en svår frågeställning utan ett självklart svar. Var drar man gränsen? Hur mäter man? Beror det på brottet eller statusen, eller både och? Skådespelarna Casey Affleck och Steven Seagal har båda anklagats för sexuella övergrepp men har kommit undan relativt smärtfritt och även om den senares karriär är på dekis så mottog Affleck en Oscar - av Brie Larson som året innan omfamnat våldtäktsoffer på samma gala.

 

Roman Polanski.

 

Victor Salva lär troligen aldrig göra en film av Oscarsklass men om han, liksom Polanski och Allen, gjorde det skulle tongångarna möjligen vara annorlunda. Åtminstone inom branschen där man gärna håller mäktiga män om ryggen framför att ifrågasätta deras beteenden. Ingen tog Maria Schneider på allvar när hon vittnade om den verkliga våldtäkten i ”Sista tangon i Paris” förrän regissören Bernardo Bertolucci själv erkände det - efter Schneiders död.

Bill Cosby och ”Sjunde himlen”-stjärnan Stephen Collins har även bojkottats på grund av brott de begått. Kanske för att brotten ansågs värre än tidigare nämnda - våldtäkt av över 60 kvinnor respektive övergrepp på minderåriga flickor. Men lika troligt för att dessa kändisar haft lägre stjärnstatus och/eller för att vittnesmålen och bevisen tagits mer på allvar. Det är lättare att tysta Woody Allens dotter än 60 kvinnor.

För frågan kvarstår - får man gilla film av eller med någon som begått ett brott? Om ja, finns det någon smärtgräns?

 

Läs också: "Därför bojkottar jag Roman Polanski"

 

Jag älskar många av Allens och Polanskis filmer, har alltid tyckt Casey Affleck är en imponerande skådespelare och har till och med underhållits av Salvas B-filmer. Men det svider att se på och gilla dem för att någonstans beundrar man någon som är ett riktigt kräk. Det lär knappast vara någon rusning till just ”Jeepers Creepers 3”, åtminstone inte i Sverige. Men det lär komma andra tillfällen när samvetet sätts på prov.