Filmmagin i Hollywood är död

Filmen har för mig alltid erbjudit en verklighetsflykt, från den inte alltid så perfekta vardagen till en värld full av magi, äventyr, kärlek och skräck.

Allt eftersom åren har gått har utvecklingen för att kunna berätta en historia gått framåt, från att höra karaktärerna tala och att se filmer i färg, till att med hjälp av 3D-­teknik få känslan av att du nästan befinner dig i filmens värld. Men denna utveckling är inte bara någonting positivt. Med dagens teknik kan man med några knapptryck skapa det som förr krävde ett unikt samarbete mellan diverse filmskapare att förverkliga. Denna bekvämlighet har resulterat till att man glömt bort kärnan i det som utgör begreppet filmmagi: att få tittaren att tro på det man ser. 

Jag saknar filmerna där skaparna faktiskt satte sig ner i en verkstad och lade ner hela sin själ i att tillverka masker, karaktärer och hela världar för att berätta en fantastisk historia. Kalla mig gammalmodig men för mig är det något speciellt med att man vet att det man ser i filmen faktiskt existerade framför kameran. Idag förlitar man sig alldeles mycket på datorer antingen på grund av lathet, snålhet eller, i till exempel George Lucas fall, dumhet. Visst kan 3D-­tekniken hjälpa till att skapa filmmagi, men då bara som ett komplement till kulisser, masker och dockor, aldrig på egen hand. 

Därför blev jag positivt överraskad när man valde att väcka Jim Hensons "Mupparna" till liv för två år sedan. Många andra filmskapare hade säkert idag valt att göra samtliga karaktärer i CGI, vilket man ser bevis på i den kommande Turtlesfilmen. (Tack Michael Bay!) Till min förtjusning hade filmskaparna dock valt att sätta sig i en verkstad för att skapa något genuint istället för att sitta vid en dator och trycka på några knappar. Nu är på intet sätt "Mupparna" något mästerverk men det väcker helt klart en fråga: om man vågor satsa på gammalt hederligt filmskapande på en film med dockor som inte varit uppe på duken sedan 90-­talet, varför vågar man inte göra det på stora blockbusters?

Så nästa gång du bestämmer dig för att se en film som tar dig till en inte allt för realistisk värld, se då en film där 3D-­effekterna inte är så påtagliga och ta del av den filmmagi som till stor del har gått förlorad i Hollywood.

3 tips på filmer där filmskaparna lagt ner sin själ för att skapa något genuint:

David och Jack är två studenter som precis har anlänt till England under sin tågluff genom Europa. En natt blir de överfallna av en varg. Jack dör men David överlever och snart inser han att döden hade varit att föredra.

John Landis varulvsrulle från 1981 ses än idag som en av de bästa i sitt slag. Förvandlingsscenen blandar makeup och stopmotion på det mest briljanta sätt och kammade hem en Oscar för bästa smink (vilket också var första gången som denna Oscar delades ut). 

Utsätt den inte för solljus, håll den borta från vatten och mata den inte efter midnatt. Detta är reglerna som Billy får höra när han får ett lite gulligt djur i julklapp. Givetvis bryter han mot reglerna och snart får han fullt upp att kämpa mot hundratals elaka monster.

"Gremlins" är min favoritfilm bland annat för att man har lagt ner tid att skapa flera Gremlins för hand och med hjälp av stopmotion, motorer och till och med handdockor fått varelserna att interagera med filmens skådespelare på ett trovärdigt sätt. Filmen var tillsammans med "Indiana Jones och de fördömdas tempel" orsaken att man införde 13-­årsgräns på biograferna i USA.

En grupp utomjordingar landar i en liten stad i Nya Zeeland för att göra hamburgare av befolkningen till deras intergalaktiska snabbmatskedja. Bara en grupp hårda snubbar står mellan dem och resten av världen.