"Filmer är drömmar" - Dario Argento.
Och med drömmar menar han förstås mardrömmar. Mardrömmar som projiceras på vita duken, men det är upp till var och en att tolka dem.
Överdrivet och utdraget våld mot kvinnor, häxor, ett hyperboliskt färgschema och innovativa kameraåkningar är Argentos kännetecken. Deckarpsykologi och osäkra vittnesmål går som en röd tråd genom Argentos filmografi. Våldet, skildras oftast ur mördarens perspektiv och dom kvinnliga offren framställs som hjälplösa på gränsen till förvirrade. Detta har fått många kritiker att beskriva hans filmer som problematiska och som ett uttryck för klassisk genrefilmssexism.
Argento har själv försvarat sina verk med att är det minst lika många manliga offer som kvinnliga och protagonisten är samtliga kvinnor så den bilden stämmer inte.
Det är mycket riktigt inte så enkelt eftersom hans paradgenre är Giallo*. Genren kännetecknas av slasher, psykologisk skräck och sexploatering, vilket han mer än gärna har förhållit sig till för att få ut maximalt av sin kreativitet som spelar på atmosfär snarare än att bitvis shocka publiken.
Han kom tack vare dessa att kallas för Italiens Alfred Hitchcock och som så många andra ikoniska skräckfilmsregissörer, befann sig Dario Argento på toppen av sin karriär under 70- och 80-talet och han skulle mycket väl kunnat avsluta karriären innan millennieskiftet.
Därefter så har hans filmer dalat då postmoderna filmer med mer komiska inslag så som "Scream" tagit över. Subilt och suggestiv skräck som "The Blair Witch Project", "Rec" och "The Ring" blev trendsättande och han blev mer eller mindre förbisprungen. Hans senaste film "Dark Glasses" (2022) anses vara ännu en film i mängden.
Ingen kan dock förneka hans enorma inflytende hos den nya yngre generationen skräckfantaster och filmskapare från John Carpenter till James Wan.
När extremt våld blev hippt igen med "tortyrporrfilmer" som "Saw" och "Hostel", eller rena hyllningsfilmer till genren har Dario Argento alltid nämnts som främsta inspirationskälla.
"Jag gillar kvinnor, särskilt vackra sådana. Om de har fina ansikten och figurer föredrar jag att se dem bli mördade framför en ful flicka eller en man."
Nedan hittar du 10 filmer av Dario Argento som jag särskilt vill rekommendera:
1. Ljudet från kristallfågeln ("L'uccelo dalle piume di cristallo", 1970)
En författare med skrivkramp fastnar mellan två dörrar i ett galleri och blir vittne till ett mord. Besatt av att hitta den skyldige letar han febrilt efter en avgörande detalj han kan ha missat. Argentos regidebut är en slasherrysare i bästa Hitchcock-anda, med visuella influenser från tysk expressionism.
2. De nio heta spåren ("Il gatto a nove code", 1971)
En journalist försöker tillsammans med en tidigare kollega lösa en serie mord vilket leder spåren till ett läkemedelsföretag. Under utredningen blir dom måltavlor för den skoningslösa mördaren.
Musiken är skriven av Ennio Morricone och Argento själv ansåg filmen som en av dom sämre, men som i själva verket var en av hans mest framgångsrika.
Musiken är skriven av Ennio Morricone och Argento själv ansåg filmen som en av dom sämre, men som i själva verket var en av hans mest framgångsrika.
3. Deep Red ("Profondo rosso", 1976)
En klassisk giallo när Argento är som allra bäst. Pianist blir vittne till ett mord och slår sig återigen ihop med en journalist för att hitta mördaren. Med lite innovativa kameravinklar, spegelbilder, utstuderade mord och en tydlig hyllning till sin mentor Mario Bava.
4. Flykten från helvetet ("Suspiria", 1977)
Inspirerad av Thomas De Quinceys poesisamlingar Suspiria de Profundis satte Dario Argento kronan på verket. Amerikansk ballerina anländer till balettakademi i en tysk stad samma stormiga natt som en elev brutalt mördas. Snart står det klart att skolan styrs av häxor och övernaturliga krafter. Tillvaron blir allt mer mardrömslik med sprakande färger (inspirerat av Walt Disneys Snövit och de sju dvärgarna) och med suggestiv musik av Goblin i regissörens mest framgångsrika film.
5. Inferno (1980)
I den andra delen av modertrilogin undersöker en ung man ett mystiskt hyreshus i New York där hans syster försvann. Vi möter ansiktslösa mördare, häxor, katter, unga kvinnor, rörelsehindrade äldre män och ett stort antal hemliga dörrar, korridorer och rum vilket gör Inferno visuellt konstant underhållande. Mario Bava bidrog med specialeffekter och dekor, innan han gick bort.
6. Tenebre (1982)
I denna spännande men obehagliga thriller inspireras en seriemördare av en deckarförfattares roman och skickar honom hotfulla meddelanden. Dario Argento fick inspirationen från en incident med ett efterhängset fan. Författaren anklagas av en kritiker för sexism, då mordoffren i hans böcker (precis som i Argentos filmer) oftast är kvinnor. Veronica Lario, blivande hustru till Silvio Berlusconi, spelar ett av mordoffren.
7. Phenomena (1985)
En liten bergsby lever under ständigt hot från en seriemördare. Naturligtvis är det unga kvinnor som är måltavlan plus lite insektsfäbless och malplacerad musik signerad Goblins. En ung Jennifer Connelly går i sömnen och kan kommunicera med insekter. Argento fortsatte med att experimentera med det paranormala och andra områden så som rättsentomologi. Stämningsfulla miljöer och slående bilder avlöser varandra i en ganska rörig historia, men det gör den trots allt absolut sevärd.
8. Opera (1987)
En maskerad "Phantom of the Opera"-figur plågar en teater och tvingar en operasångare att bevittna ett mord han begår. Argento visar här upp en mörk passion för klassisk musik. Trots en ganska tafatt historia om operans relation till teatern kan man alltid njuta av dess kreativa kameravinklar, närbilder och dess innovativa bildspel.
9. Trauma (1993)
En svartklädd mördare springer runt i Minnesota och skär huvudet av folk under regniga nätter. "Trauma" är inte ett av Argentos finare verk, men det är inte heller hans sämsta. Denna slasher/giallo-thriller kommer att tilltala fans av Argentos arbete och rekommenderas om man vill lära känna regissören bättre.
10. The Stendhal Syndrome ("La sindrome di Stendhal", 1996)
I en av Argentos mörkare filmer spårar en ung poliskvinna en serievåldtäktsman/mördare genom Italien. Hon faller själv offer för den brutale mannens besatthet. Traumat leder till att hon drabbas av Stendahls Syndrom vilket innebär att hon får hallucinationer och yrsel vid åsynen av konstnärliga mästerverk. Bland de röriga handlingarna och en mördare vars motiv är lite lynniga, finns det trots allt några intensiva våldsscener som definitivt är hans signatur. Detta är Argentos sista stora publikframgång.
För nöjets skull: Dark Glasses (2022)
Ilenia Pastorelli spelar en italiensk eskort som attackeras och förblindas av en seriemördare under ett mordförsök. När hon flyr från attacken i bil träffar hon en ung kinesisk pojke (Andrea Zhang) som hjälper henne med hennes synnedsättning. Argentos dotter, Asia Argento, medverkar som vanligt i filmen och var med och producerade filmen. Filmen skulle kunna visas på vita duken men innehåller tyvärr inget nytt utan känns som ännu en film som alla andra.
*Giallo är en underkategori till skräckgenren. Ordet kommer från "gul" efter det var färgen på de klassiska italienska kioskdeckarnas bokomslag.
Christoffer Boman