Filmhistoriens klantigaste ninjor

Ninjan har länge haft sin plats i populärkulturen och detta med all rätt. En närmast övernaturlig krigare; mästare på spionage och lönnmord. 80-talet var något av en guldålder för ninjafilmer producerade i öst men med amerikanska skådisar. Ordet ninja kunde med sällan skådad lätthet kombineras med annat valfritt ord et volià: Instant ninja film. Hollywood har också en fäbless för de mytomspunna superkrigarna även om vi inte bjudits på alltför många godbitar, framförallt inte under de senaste åren. Den nya "Ninja Turtles"-rullen gjorde exempelvis inte många glada förutom möjligen marknadsförarna på Skype.

Vad gick snett där egentligen? Frågorna är så många: Varför gjorde de sköldpaddorna så jävla creepy? Lärde sig Splinter verkligen ninjutsu från en “ninja for dummies”-bok? Fanns det något som liknade en fightscen insprängd mellan produktplaceringarna och försöken till humor?  Även i en film om muterade ninjasköldpaddor finns det gränser, något som originalet från 1990 förstod. Hur dåliga ninja-skills turtlarna än hade i årets film finns det om möjligt ännu värre exempel. 

Detta skall vi kika närmre på i denna lista: ninjor som inte har en aning om vad de sysslar med. 

Den turkiska pärlan med originaltiteln Ölüm Savasçisi är något alldeles extra. Inte ens 100+ vältränade (?) ninjor kan rå på en Cüneyt Arkin i högform. Även om ninjorna är rätt kassa är det, till deras försvar, svårt att rå på en man vars sparkar låter som pistolskott. Plus i kanten för filmens avantgarde-klippning samt att skurken förvandlas till en brinnande pinata i slutfighten.  

“Frankly speaking, of all the ninjas you are a very good one indeed”. Säger du det så… Förresten, hur många ninjor finns det i världen? Det är ett ganska starkt uttalande ändå... Av alla ninjor... Jag misstänker hur som helst att konkurrensen i vår hjältes årskull av ninjaadepter inte var så hård. 

Pocket Ninjas (1997)

Det är inte bara ninjorna som är dåliga i "Pocket Ninjas". Varje nanosekund av filmen är faktiskt så horribelt dålig att den av IMDb fått det prestigefyllda snittbetyget 1,5 av 10. Ovan är en av de bättre scenerna vilket sätter allt i perspektiv. Fickninjorna, upplärda av sin mästare The White Dragon, lämnar inget åt slumpen när de iklädda rollerblades spöar buset. En klassisk “så dålig att den är bra”-film som ändå måste rekommenderas i små doser. Att sträcktitta på filmen kan med gott samvete inte rekommenderas. Det är inte nyttigt. 

Robocop 3 (1993)

"Robocop" (1987) är briljant. Tvåan från 1990 är milt uttryckt onödig medan "Robocop 3" (1993) bör klassas som ett brott mot mänskligheten. Remaken med Joel Kinnaman från förra året kan jag inte uttrycka mig om till fullo då jag somnade efter en timme (sann historia). I del tre ställs Alex Murphy mot bland annat en cyborg-ninja i behov av en större mjukvaruuppdatering. Att få huvudet avskjutet efter en kamp mot Robocop, som för dagen har reflexer som en sengångare på tung medicinering är fan inte ninja. Inte ninja alls. 

Ninja Masters of Death (1985)

Håll i hatten för här blir det åka av! En mer okonventionell ninjafight med färgglada kinapuffar, en eldkastande sai och flytande ninjakväve. Jag älskar minen på gula ninjan när han inser att hans eldkastare med en halv meters räckvidd inte är någon match mot lila ninjans handledsrök. Som om inte det var nog får han därefter raketstövlar och dör i ett hav av eld (orsak oklar). Ingen bra dag för en mindre bra ninja. 

Ninja 3: The Domination (1984)

Premiss: En aerobicsinstruktör blir besatt av en döende ninjas ande. Gott så. Ninjans mördarskills kan dock ifrågasättas som synes i klippet ovan. Efter att oupptäckt ha prickat ett antal poliser med sina ninjapilar lämnar hon sitt träd och hoppar ner till resten av gänget i blått. Därefter blir hon jagad och utför (med hjälp av subtil trickfilmning) ett superhopp upp i ett annat träd för att dingla lite som världens största måltavla. Ner på marken igen varpå det vankas handgemäng bland landets mest fragila gravstenar. Den stora finalen består av ytterligare en flykt via träd i ytterst maklig takt. Poliser som inte vill använda skjutvapen vs. världens sämsta ninja: 0-1 med knapp marginal.  

Ninja: Silent Assassin (1987)

Godfrey Ho, mannen bakom filmer som "Ninja Terminator", "Bionic Ninja" och "Tough Ninja the Shadow Warrior" är även ansvarig för "Ninja: Silent Assassin". Herr. Ho har regisserat en bit över 120 filmer och uppskattningsvis har 95% av dessa ordet ninja i titeln. Handlingen är för invecklad för att summera här så låt oss kika på vad som händer i klippet ovan istället. Slutfighten byggs upp med att en ninja-utmaning levereras till storskurkarna, allt enligt gammal ninjatradition. “To the death!” Challenge accepted. Sedan blir det märklig action för hela slanten.

Dagen till ära är ninja-krigarna klädda i lite mer glammiga dräkter jämfört med det klassiska svarta. Så att det inte skall råda någon förvirring har alla även specialtillverkade pannband som deklarerar att de är ninjas och inget annat. En minst sagt kaotiska fight tar sedan vid. Vild handviftning utbryter varpå alla teleporterar sig på måfå. Varför? Varför inte. Den första onda ninjan stryker med efter att ha fastnat med svärdet i lite lös jord. Den andra skurken väljer det mest opraktiska och långsamma vapen han kan hitta. Att spjutsvärdet likt ninjan själv tycks besitta teleporteringskrafter är en klen tröst. Vabenbyte! Dags för ett ännu pissigare vapen som även detta fallerar för att sedan gå upp i rök. Dags för ninja-bumerangen som till skillnad mot de andra vapnen fungerar… just det.