Från slacker till ”Girlboss” - vi kollar in nya Netflix-serien

Netflix har det senaste året varit på en ”roll” gällande produktion av tv-serier, med guldkorn efter guldkorn. Den senaste i raden är löst baserad på boken "Girlboss", skriven av Sophia Amarous, som gick från att vilja växa upp utan att bli en tråkig vuxen till att bli entreprenör över en natt.

 

Det är en serie om att växa upp under de där åren efter man slutat skolan, men innan man är redo att skaffa ett riktigt jobb och settle down.

Vi följer Sophia (Britt Robertson) som är 23 år i en tid utan smartphones och sociala mediers inflytande på våra liv. Hon är vit, priviligierad och rastlös, men andra ord är hon oss alla unga, trötta på det som förväntas av oss i livet och spenderar det mesta av sin tid, slösandes på att drömma om en annan verklighet att befinna sig i. Med ett jobb hon inte vill ha, med ett liv hon inte vill leva och med alldeles för lite pengar i fickan. Vad ska man jobba med för att inte bli en tråkig vuxen?

 

 

Hon är den typiska ”quirky” bruden som alla tjejer vill vara och alla killar vill ha, utan några riktiga problem i livet har hon snarare problem med livet. Ett liv hon inte tar på allvar, med bekymmer hon egentligen inte måste ha, utan själv skapar. Skäms inte att ta för sig, var sig det gäller att gräva i container eller sno mattor i affärer. Påmind av far att hon inte har drömmar, hon vill inte bli vuxen, men vad vill hon egentligen? Och är hon redo för det?

Som snygg, modemedveten och driven (well, inte alla går från att stjäla till entreprenör på en dag), hittar hon sin nisch genom att hitta och sälja vintage-fynd på eBay med Myspace som marknadsföringskanal. Och berättelsen har sin början när hon får syn på en billig jacka i en second hand-affär med en föreståndare som har noll koll inom fältet och lyckas kränga den dyrt. Och efter det var stegen osjävklart självklara. Hur ska hon lyckas göra en karriär av sitt intresse?

 

 

I vår tid är även det svaret självklart. När man med enkla knapptryck kan lära oss vad som helst när som helst med internets hjälp, vill Sophia inte ha hjälp, vilket metaforiskt visas i seriens första scen när hon puttar upp en bensinlös bil uppför San Fransiscos välkända backar.

 

Serien slår an en ton som ska ses som ”hipp”, ”inspirerande” och en ”kan själv”-mentalitet, för Sophia har medlen att klara allt själv, köpa själv, fota själv och sälja själv.

Jag förstår vad serien vill vara, men den når inte ända fram. "Girlboss" tar oss med på en resa genom sociala mediers början. För dagens ”millennials” är detta inte obruten mark, och att se på serien som något annat än en tidskapsel, går inte. Är hon inspirerande eller är hon inget annat än en slacker med tur? Hon må vara ball, men balla kvinnor i huvudroller är inte längre ovanliga att se. Och det enda som skiljer henne från andra är att hon har RuPaul som granne, och det är nog det enda som gör mig avundsjuk på hennes liv.

 

 

Som det brukar vara med Netflix-serier, man ser dem alla till slut. Men "Girlboss" kommer inte få mig att slänga mig efter fjärrkontrollen fredagen 21 april.