1. VARFÖR SÄGER DE DUMMA PÄRONEN INGET?
Vid Tors hammare, vad är det för idioti (dramaturgi?) att inte låta föräldrarna säga som det är direkt? Det finns så himla många tillfällen där både Travis (Cliff Curtis) och Madison (Kim Dickens) kunde spillt bönorna, men nooooo. Istället dras det ut på in absurdum och jag förstår verkligen varför vare sig tonåringarna eller ex-frun inser allvaret.
Frustrationen blir inte mindre av att man som tittare också har hela bilden, så när syo-mamman GÅR FRAM mot zombie-rektorn tänker jag en mikrosekund att det vore rätt åt henne om hon fick ett litet bett, så trögfattad som hon är.
2. Världens äldste tonåring som Krösa-Maja.
Det är klart att det är Tobias (Lincoln A. Castellanos) som får berätta för syo-morsan hur kört det är. Han ba: "Det här blir jordens undergång." Hon ba: "They're gonna contain it." Vi tittare ba: "Nope."
3. Det var för lite Nick.
Att Nick (Frank Dillane) ligger och tänder av ett helt avsnitt är jätte-jätte-tråkigt.
4. Travis familj känns... onödig.
Det hade räckt, tycker jag, att bara få följa Travis och Madison och hennes två barn. Att ta in Travis son och en ex-fru blir för mycket. Jag hade skippat dom och kanske tagit in en mormor eller morfar istället, nån släkting i alla fall, som Madison skickat Travis för att plocka upp medan hon fixade tända-av-droger åt Nick. (Sen hade sagda mormor kanske dött och reanimerats och det hade blivit asjobbigt för dem, men offer måste göras und so weiter...)
5. Apokalypser tar fram det sämsta i folk jäkligt snabbt.
Gick det inte sjukt fort från "de säger inget om det på radion" till total bärsärk på gatorna?
*****
Jag hoppas på mer Nick i nästa avsnitt och att ALLA berörda får se zombierna in action så vi slipper den där sablarns "varför-får-jag-inte-hälsa-på-min-sjuke-pojkvän-/varför-får-jag-inte-filma-övergrepp"-frustrationen.
"Fear the Walking Dead" streamas på HBO Nordic. Nya avsnitt släpps varje måndag.
Vad tyckte ni om andra avsnittet? Ris och ros?
