(Observera att spoilers förekommer och du bör ha sett de två tidigare säsongerna innan läsning.)
”Bron” har många tillgångar men det är karaktärerna Saga och Martin och deras relation som är signifikant för serien och som gör att den har det där lilla extra. Och blivit en världssuccé. Relationen utvecklas under de två första säsongerna och trots deras olikheter växer deras känslor gentemot varandra allt starkare, känslor som respekt och förståelse. Båda säsongerna avslutas på ett majestätiskt sätt med rafflande upplösningar av fallen men det är just relationen mellan Saga och Martin som är i fokus även i finalavsnitten. Vad händer då med serien när man tar bort en av dessa parter?
”Bron” har visats i 160 (!) länder. Mångfaldigt prisbelönad och resulterat i två remakes, Storbritannien/Frankrike (”The tunnel”) och i USA/Mexiko (”The bridge”). Till den tredje säsongen återvänder Henrik Georgsson som konceptuerande regissör och ny avsnittsregissör är Rumle Hammerich (”Kan du vissla Johanna”, ”Svart Lucia”). Manusarbetet leds som vanligt av Hans Rosenfeldt. Den mörka stämningen och de ruffiga miljöerna är densamma, likaså spänningen som är precis så nagelbitande som vi blivit bortskämda med när Rosenfeldt håller i rodret. Och det viktigaste av allt - seriens största och bästa roll finns kvar.
Sofia Helins Saga får ännu mer plats i den tredje säsongen.
Eftersom Martin fick ett tioårigt fängelsestraff efter att Saga angav honom för mordet på Jens får hon en ny kollega, en jämnårig dansk man och deras relation är kul att följa. Det finns klart potential, dock är det för tidigt att säga om det är en ”ny Martin”. Något positivt med att Kim Bodnia inte finns med i den tredje säsongen är att Sofia Helin och Saga får ännu mer plats och mycket handlar om Sagas svårigheter att interagera med nya människor. Även Dag Malmbergs polischef får en ännu större och viktigare roll denna säsong vilket är mer än välkommet. Två av Danmarks största och mest respekterade skådespelare, Nicholas Bro och Sonja Richter, finns i rollistan liksom svenska Maria Kulle, Ann Petrén, Adam Pålsson, Reuben Sallmander, Melinda Kinnaman, Anton Lundqvist och Louise Peterhoff.
Dessa nya ansikten i relation med Saga gör att serien inte har spelat ut sin roll på långa vägar. Dessutom står Saga inför nya svårigheter när hennes förflutna gör sig påmint, hennes mamma i Ann Petréns gestaltning gör entré och det blir en fördjupning i systerns död.
Fallet då? Inledningen är kuslig med clownmålade skyltdockor som sitter runt ett bord tillsammans med en clownmålad mördad kvinna. Offret visar sig vara en dansk genusdebattör och ägare till Köpenhamns första förskola med genusperspektiv. Flera mord sker som tyder på hatbrott och konservativt religiösa kretsar får stort utrymme under säsongens gång. Sonja Richter spelar en populär bloggerska som i sitt hat mot homosexuella är ett nättroll av den allra värsta sorten. Med andra ord, politiskt aktuellt och obehagligt liksom de tidigare säsongerna. Det finns en mängd sidointriger och som vanligt är det omöjligt att gissa hur de hör ihop/hur pass viktiga de är för kriminalintrigen.
Det faktum att det var Saga som satte dit Martin är hela tiden närvarande och även om hon i hennes värld vet att hon inte hade något val så har en hon en sorg över att ha förlorat sin bästa och enda vän. ”Bron” är av de första fyra avsnitten att döma precis så bra och mörk som vi minns den. Med eller utan Martin.
”Bron” har premiär på söndag kl 21 på SVT1.
