Jag har en osund förkärlek till romantiserade skildringar av organiserad kriminalitet och älskar allt från Francis Ford Coppolas ”Gudfadern” till Martin Sorseses ”Maffiabröder”. Jag såg till och med nästan bara gott i Tony Montana från ”Scarface”.
Med det i åtanke kan ni ju bara ana hur lycklig och förväntansfull jag blev av de två första avsnitten av ”Gåsmamman” och de försiktiga antydningarna om att Sonja faktiskt kanske kommer att förlåta, så gott hon kan, sin far och bror och kapitulera inför faktum att hon är född in i en kriminell familj och helt enkelt äntligen börjar basa över familjeverksamheten så som bara en sann och äkta Gudfader, förlåt mig - Gåsmoder kan. Jag kan såklart inte garantera att detta blir vad som händer, men hoppet är som bekant det sista som lämnar människan och nog hade det varit häftigt med en serie om en modern svensk kvinnlig mafioso.
Sonjas två äldsta barn är unga vuxna när vi återser dem och även om jag i verkligheten inte skulle uppmuntra någon att välja den kriminella vägen, så kan jag inte låta bli att innerligt önska att de båda tar ett par politiskt inkorrekta steg fram i familjehierarkin jämte sin mamma, och likt henne blir riktiga helyllegangsters. Med hjärtat fortsatt på rätt ställe såklart.
Sonjas pappa Anders Nordin och brodern Niklas sitter i fängelse där de hamnade i slutet av första säsongen. Hur länge eller kort är dock ovisst eftersom saker händer och det verkar bli upp till Sonja att välja om hon återigen laglydigt ska förråda dem eller välja att denna gång gå åt annat håll.
En ny och inte direkt kanske trevlig, men väldigt intressant och spännande bekantskap är karaktären Allan Svensson spelar. Utan att vi egentligen inledningsvis har fått veta så värst mycket om honom, så verkar det dock med största tydlighet bli han som längre fram kommer ha en mycket avgörande roll i det som hända skall dem alla.
Det blev viss blodsutgjutelse redan i första säsongen, men av allt att döma lär våldet trappas upp och få mer utrymme nu i den andra. Redan i första avsnittet skjuts det en hel del och jag, min pulserande pacifist-ådra till trots, ser med stor förväntan fram emot ännu mer pangpang.
Jag tror överlag att andra säsongen kommer blir mörkare, mer psykologiskt dyster, men att intrigen kommer fortsätta fokusera ganska mycket på lag och rätt, fast denna gång utifrån en något annan vinkel. Jag spår även att ordentliga stridigheter mellan de olika kriminella organisationerna framöver kommer uppstå, med blodiga, men också hjärtskärande uppgörelser som följd.
Första säsongen av ”Gåsmamman” var en småcharmig och spännande kriminalhistoria som fokuserade väldigt mycket på familjerelationer och hur dessa påverkades av de diffusa gränserna mellan rätt och fel, dragna en gång i tiden av patriarkerna. Sonja hamnade något motvilligt i centrum även då, men jag tror och hoppas som sagt, att hon mer beslutsamt kommer ta klivet in där igen och därigenom också visa vart skåpet hädanefter ska stå. Och jag kan knappt vänta!
