Gustav Lindh hyllas på Berlins filmfestival

Skådespelaren Gustav Lindh, 25, har på bara några år fått en kometkarriär i film- och tv-världen. Sedan debuten i fantasyfilmen ”Cirkeln” (2015) har han imponerat på oss i bland annat ”Älska mig” och i danska dramat ”Hjärter Dam” - för den senare vann han flera priser och utmärkelser.

Under hösten kunde man knappt slå på tv:n utan att Gustav Lindh dök upp: karantänfilmen ”Orca” släpptes på Vuaplay ihop med en andra säsong av ”Älska mig”, han medverkade även i serierna ”Björnstad” på HBO Nordic och i ”Top Dog” på C More. Senare i år kommer två nya långfilmer.

När Berlins filmfestival drar igång i veckan är Gustav en av tio europeiska skådespelare som utsetts till årets Shooting Stars. Det innebär en unik möjlighet att nätverka med andra stjärnskott i början av sin karriär och knyta nya kontakter i filmbranschen. Även om årets Shooting Star-program är virtuellt hoppas han få träffa de övriga deltagarna under eventets andra del i juni.

Vad betyder det för dig att utses till en av årets Shooting Stars?

- Det betyder otroligt mycket. Det är ett sånt privilegium att få möjligen att möta folk från andra länder som jobbar med och drömmer om samma saker. Sen är det så många grymma svenska skådisar som varit med tidigare. Att få ställa sig i det ledet känns superkul.

Det är ett annorlunda år, och pandemin har gjort att ni inte kan ses i verkligheten. Vad har ni fått göra?

- Vi får möta massor av människor i branschen, det är möten med casting directors och producenter och andra skådespelare. Sen möter vi internationell press, och deltar i panelsamtal. De har gjort det helt otroligt. Även om den här fösta delen är virtuell så känns det som en happening. Det är mycket att ta in och väldigt berikande att få umgås med de andra som vunnit, och få utbyta erfarenheter. 

 

 

Hur har det senaste året varit för dig? Har du kunnat jobba som vanligt?

- Jag har haft en otrolig tur och haft privilegiet att jobba med tre långfilmer förra året. Det började med Anders Thomas Jensen i ”Rättfärdighetens ryttare”. Precis när vi var klara bröt corona ut. Då hade vi varit inne i en bubbla så mycket. Den inspelningen var normal, så att säga. Sen fick jag göra ”Orca” med Josephine Bornebusch. Det var också fantastiskt att få fortsätta berätta historier trots situationen. Men det var också en film som handlade mycket om just pandemin.

- Sen fick jag jobba utanför Skandinavien för första gången under hösten, med Robert Eggers och ”The Northman”. Det var också en väldigt coronasäkrad miljö. Men jag har aldrig varit på en inspelning som är så stor och så omfattande. Jag har fått nypa mig i armen varje dag. Jag har haft en otrolig tur som fick jobba med tre långfilmer förra året. Det är få förunnat.

Så häftigt med ”The Northman”! Vi är stora fans av Robert Eggers…

- So am I!

Hur var den erfarenheten för dig? Kan du säga något om vem du spelar?

- Jag pratar gärna med dig igen när jag får säga mer. Just nu får jag inte säga något om vem jag spelar eller om handlingen. Men det är ju Robert Eggers, han har en egen röst. Både ”The Witch” och ”The Lighthouse” är filmer som golvade mig totalt. Jag trodde inte det var sant att jag skulle få åka iväg och vara med i hans nästa film.

 

- Nu gör han en riktig epic. En hämndhistoria som är så mycket större. Så mäktigt. Och för mig som också är en filmnörd… Dels att få göra en Hollywood-studiofilm, och dels med en sådan auteur som han. Det var helt overkligt kul, och att få möta de skådespelare som jag sett på film sen när jag var liten… Supermäktigt.

 

 

Hur väljer du dina roller? Följer du någon strategi i din karriär, eller kör du på det som verkar kul?

- Jag försöker bara att göra det bästa jag kan av de möjligheter som kommer åt mitt håll. Jag försöker jobba med regissörer som jag beundrar och som jag tycker är intressanta. Med det sagt, jag har inte en trave med manus att välja och vraka mellan. Däremot har jag fokuserat mycket på att försöka lära mig om film, och hur det går till. Jag är så besatt av hela maskineriet, av hur en film kommer till och av filmhistoria. Sen har jag insett att skådespeleriet är min grej och jag älskar, älskar, älskar det!

- Det går inte att ha en utstakad strategi. Men gemensamt för de projekt jag väljer är att det är någonting inom mig som bara… ”det här känns rätt, det här manuset gör något med mig”. Jag försöker också utmana mig själv och röra mig mellan olika genrer och olika karaktärer. Jag har haft tur att folk har trott på mig, och de fortsätter göra det och ger mig intressanta uppgifter. Det är häftigt. Jag lever ju för det här.