Det bästa med "Sommartider" är musken. Och då pratar jag inte nödvändigtvis ens om Gyllene Tiders låtar.
Den nästa helt sanna filmen om Sveriges största popband blev en positiv överraskning för mig. Jag hade inga höga förväntningar, var till och med beredd på att bli bittert besviken, men trots ett i grunden ganska standardiserat biopicberättande kunde jag inte så emot och föll för filmen.
Delvis tack vare Gyllene Tiders egna låtar. Det är enkel och bra svensk pop med extremt hög nostalgifaktor, och även om Valdemar Wachlbecks (som gestaltar Per Gessle och själv sköter sången) röst inte är en exakt kopia av originalet så går det knappast att missta sig på vem han ska efterlikna.
Men det är inte bara Gyllene själva som bidrar till svänget. Vad man än tycker om Per Gessle som musiker och låtskrivare så har han alltid lyssnat på och inspirerats av riktigt bra musik. Riktigt bra popmusik. Så det förvånar föga att filmen även innehåller låtar som lär ha snurrat runt en hel del i Pers skivspelare hemma i Halmstad.
Inbäddat här nedanför finns en spellista på Spotify. Där finns både Gyllene Tider-låtarna med sång av Valdemar Wahlbeck samlade, och låtar av andra artister som spelas igenom hela filmen och gjorde det svårt att sitta still i biofåtöljen. Låtar av exempelvis David Bowie, Blonde, Depeche Mode och Soft Cell.
Är det här sommarens stora soundtrack?
"Sommartider" visas nu på svenska biografer.
