Halvvägs genom säsongen: Episka "The Wheel of Time" får mig att rysa

”The Wheel of Time” har redan på förhand jämförts med ”Game of Thrones”. Dessvärre har jag tappat räkningen på hur många gånger serier som jämförts med den, och de blir sällan som det var tänkt. Det innebär inte att de för delen behöver floppa och här är ”The Wheel of Time” inget undantag. Serien har sina kvalitéer och är bitvis otroligt spännande, men den dras också med vissa problem.

Låt oss ta det från början. Avsnitt ett tar sin början när Moiraine stövlar in på Värdshuset i byn där seriens fem huvudpersoner (Egwene, Mat, Nynaeve, Perrin och Rand) bor. Ganska snart finner sig hela byn i en kamp på liv och död då en hord bestialiska Trollocker anfaller i jakt på den person som enligt profetior kan rädda världen, ”Draken återfödd”.

Amazon Prime-serien baseras på en lång följetong böcker som jag läst fler gånger och jag måste säga att denna scen i serien är mer spännande än i boken. I boken får en attack på en av huvudkaraktärernas gård stort utrymme medan anfallet på byn utspelar sig ”off screen”.

 

 

Streamingserien fokuserar i stället på försvaret av byn. Moiraine med sina magiska krafter kallar ner blixtar, bringar fram eldklot som hon kastar på mörkrets hantlangare och skapar eruptioner av sten och flisor under Trollockernas hovar. Visuellt ser det fantastiskt ut och jag får verkligen en stark känsla av att byborna är i livsfara. Flera av dem dör också i snabb takt, i motsats till hur det utspelade sig i boken. Vad jag minns blir som mest ett par karaktärer skadade.

Avsnitt ett levererar på förväntningarna och är spännande. Men jag har hört kritik riktas mot "The Wheel of Time" om att det är svårt att hänga med i bakgrundshistorien och hur världen fungerar för de som inte läst böckerna. För mig är det svårt att avgöra men tror att det kommer klarna allt mer. Här hade också ”Game of Thrones” vissa problem under de första avsnitten. Men i övrigt överlåter jag till de som inte läst böckerna att avgöra detta.

I avsnitt två och tre stöter serien på problem. Under avsnitt två flyr hela gänget från byn men jagas av Trollocker in i den förhäxade staden Shadar Logoth. Snart drar ett levande, uråldrigt och mordiskt mörker in över staden och våra hjältar tvingas fly. Snabbt går vi vidare i handlingen och är strax i avsnitt tre där gänget kommit ifrån varandra.

 

 

Utan att gå in så mycket mer på handlingen i dessa två avsnitt tycker jag de känns ganska ”mäh”. Ytliga interaktioner mellan karaktärerna, de vandrar mest runt och ser kalla ut. Mat och Rand träffar på lekaren Thom Merrilin och har ett livsfarligt möte med en ”mörkervän”. Men inte heller det är speciellt spännande, utan mest störigt på grund av den dåliga planeringen mörkervännen har. Exempelvis berättar hon helt spontant och i onödan om sina onda intentioner. Ett annat problem är hur snabbt handlingen avverkas, vi hinner inte in på djupet innan nästa scen avhandlas. Hade mitt utlånande för serien kommit efter avsnitt tre så hade jag absolut inte varit nöjd.

Däremot lyckas serien leverera ett helt fantastiskt avsnitt fyra. Perrin och Egwene har träffat på ett folk, ”knåpare”, som lever strikt enligt icke-våldsprincipen. Här får vi ett djupgående samtal med en kvinna vars dotter mördats som jag tycker griper tag i mina känslor. Världen blir på många sätt mycket mer levande.

Även Mat, Rand och Thom har ett gripande möte där oskyldiga får sätta livet till. Jag är inget fan av brutalitet på film men vår värld är ganska brutal och en förindustriell sådan är knappast bättre. När inte ens barn går säkra gör det på många sätt deras universum mer realistiskt.

 

 

Avsnitt fyras crescendo är den avslutande bataljen. Moiraine, Lan och Nynaeve har hittat ett sällskap med Aes Sedai (kvinnor som likt Moiraine har magiska krafter) som lyckats infånga en falsk drake, det vill säga någon som utger sig för att vara Draken återfödd men som inte är det. Snart anfaller hans armé för att frige honom. Det blir en episk fight där ingen går säker. Jag sitter bokstavligen med konstanta rysningar. Kanske är jag bara en stor nörd men jädrans vad jag gillar det.

Så var står vi någonstans halvvägs genom säsong ett? Två bra avsnitt och två ”mindre bra”, det ger väl ett inte direkt ett konklusivt svar. Det finns definitivt potential i ”The Wheel of Time”och jag antar att varje avsnitt inte kan vara utmärkt. Fortsättningsvis hoppas jag på lite långsammare tempo och lite mer djup i avsnitten.

 

Tiden får utvisa om det verkligen kan bli nästa ”Game of Thrones”. Tack vare avsnitt ett och fyra är jag ganska nöjd ändå. Vad tycker du?