Det har som vanligt pratats om nästa ”Game of Thrones”, vilket är oundvikligt när en streamingtjänst ger sig in i episka adaptioner av fantasy-böcker. Vem vet, någon gång kanske vi får ett nytt kulturfenomen att prata om vid kaffestationen på kontoret. En ny serie man måste hinna se på release-dagen för att inte riskera spoilers. Tyvärr bäddar jämförelsen för besvikelse även denna gång.
Mer ”fantasy”, mindre politik
Det råder ingen tvekan om att ”Wheel of Time” är en fantasyserie. Här behöver vi inte vänta flera säsonger för att få en glimt av magi, eller en skymt av drakar. Redan i första avsnittet ser vi trollpackor utöva brutal magi och hornprydda monster slakta bybor till höger och vänster. Här förekommer inga invecklade politiska maktkamper eller komplicerade sidospår.
Rosamund Pike förklarar snyggt och prydligt bakgrundshistorien i två meningar innan första scenen och vips så är vi tillräckligt insatta i världsbyggandet för att hänga med i handlingen. Det verkar vara tanken i alla fall. Om du inte läst böckerna ska du alltså inte förvänta dig någon ingående introduktion.
En oklar dystopi
Vi får reda på att världen förstörts för längesedan. Den så kallade Draken försökte spärra in någon form av ondska, misslyckades och haven kokade. Nu har Draken reinkarnerats som en av fyra etniskt diversifierade tonåringar och en magiker och hennes betjänt måste hitta den utvalde för att rädda världen.
Det är några saker som är svåra att hänga med på här. För det första är det svårt att förstå hur världen har gått under. Den dystra bakgrundsinformationen följs nämligen av gladlynta bybor som umgås i en pittoresk liten by. För att vara någon typ av dystopi ser det ganska mysigt ut. Dessutom är det svårt att förstå varför Draken-karaktären skulle kunna rädda de intet ont anande byborna. Sa ni inte precis att denne låg bakom världens påstådda undergång?
Något senare förstår vi också att ”mörkret” är på väg tillbaka. Det är därför väldigt bråttom att få tag på Draken innan ondskans makter gör det. Eftersom denna ondska tydligen redan vunnit under Drakens förra misslyckade hjälteförsök, är det särskilt svårt att förstå var denne återvänder ifrån.
Drakens brödraskap
Om man väl bestämmer sig för att köpa grundpremissen går det relativt snabbt att hänga med i svängarna. ”Wheel of Time” påminner nämligen en hel del om ”Sagan om Ringen”. Ett gäng oskuldsfulla bybor som jagas av en ond armé som styrs av en mystisk mörk makt. Det finns till och med lika många tonåringar som hobbitar och båda brödraskapen leds av en kraftfull magiker.
Visserligen liknar Jordans onda monster kentaurer mer än vättar, serien innehåller betydligt fler spirituella paralleller och det finns betydligt fler lovande kvinnliga karaktärer (inte minst Rosamund Pikes magiker), men likheterna går inte att missa. Detta är speciellt intressant då samma streamingtjänst ligger bakom den kommande Tolkien-adaptionen.
Håll ut, det finns potential
Jag är inget Jordan-fan och jag har bara sett två avsnitt av serien, så bli inte allt för upprörd ifall du sett fram emot denna adaption länge. Det finns positiva aspekter som jag hoppas kommer utvecklas under seriens gång. Rosamund Pike är en utmärkt skådespelare och det finns säkerligen flera sidor av hennes karaktär att utforska. Jag ser även fram emot att se mer av den religiösa rörelsen ”Children of The Light” vars förvridna syn på moral och tydliga paralleller till den spanska inkvisitionen skulle kunna utvecklas till ett spännande sidospår.
Serien har potential, men frågan är vem den är till för? Om du letar efter nästa gränsöverskridande kulturfenomen så får du nog hålla ut ett tag till.
De första avsnitten av "The Wheel of Time" finns nu att streama på Amazon Prime Video.
