Happy Pride! 12 milstolpar inom filmens hbtq-historia

Redan 1894 chockades publik av “okonventionellt manligt beteende” när två män dansade tillsammans i kortfilmen “The Dickson Experimental Sound Film” (även känd som “The Gay Brothers”). Det dröjde dock fram till 2017 innan en film med gaytema - “Moonlight” i detta fall - vann en Oscar för Bästa film.

 

Men trots att man redan i början på 1900-talet flirtade med homosexuella undertexter så dröjde det till 2000-talet innan man på allvar satsade på HBTQ-teman i kommersiella filmer som “Brokeback Mountain”, “Carol” och “The Danish Girl”.

 

Queerfilm har en lång, stapplande historia kantad av på den tiden kontroversiella, provocerande titlar och modiga filmskapare som vågade trotsa konventioner. Här är några av filmhistoriens mest banbrytande HBTQ-rullar.

 

 

 

Den tyska filmen producerades under landets Weimarrepublik och var en tänkt som en kontring mot Tysklands paragraf 175, som kriminaliserade homosexualitet. Filmen, om en homosexuell violinist som utsätts för utpressning, anses vara den första filmen med en sympatisk skildring av en gayperson. Filmen avslutas med en vädjan om tolerans av gayrättsaktivisten Magnus Hirschfeld. Man lyckades göra filmen då censuren var något avslappnad efter första världskriget men en motreaktion resulterade i visningar begränsade till medicinsk personal innan nazister brände kopior när de fick makten. Handlingen användes senare i brittiska “Fallet Barrett” (1961), den första kommersiella filmen med central handling om hatbrott.

 

 

 

Legenden Cecil B. DeMilles stumfilmsdrama anses inte vara en av hans bästa men är historisk om inte för en detalj. Filmen handlar om en vild societetsflicka som oavsiktligt dödar en polis och hamnar i fängelse. Filmen har en berömd orgiesekvens där bland annat två kvinnor kysser varandra, vilket räknas som filmhistoriens första erotiska gaykyss. Den första kyssen mellan två män förekom i Oscarsvinnaren “Vingarna” (1929) medan “Marocko” (1930) var första gången en kvinnlig huvudrollsinnehavare (Marlene Dietrich) kysste en annan kvinna.

 

 

 

Howard Hawks komedi med Cary Grant och Katherine Hepburn floppade när den kom men anses idag vara en klassiker. Den blev dock historisk av en helt annan anledning. I en improviserad replik av Grant används ordet “gay” för första gången i en homosexuell kontext, när han svarar på varför han bär negligé. Det har dock debatterats om syftet är att referera till den mer gammeldags betydelsen “glad” då ordet “gay” som i “homosexuell” blev mer vanligt på 1960-talet.

 

 

 

Svensk films queerhistoria är inte lång men inleddes relativt tidigt. Redan 1916 berörde regissören Mauritz Stiller ämnet i “Vingarne” om än betydligt subtilt. Det var dock i Hasse Ekmans drama om en olycklig kvinnas självmord och författaren som utreder bakgrunden som man för första gången i svensk film explicit tog upp ämnet. Samtida kritiker har olika ståndpunkter kring det men många anser att Ekman var modig som tog upp det på den tiden känsliga temat.

 

 

 

William Friedkins filmatisering av den populära pjäsen fick en remake häromåret men skapade filmhistoria när den kom ut. Vad som anses vara en av de första gångerna någonsin så kretsade handlingen kring nästan uteslutande gaykaraktärer i en amerikansk studiofilm. Mottagandet var blandat då vissa såg den som progressiv medan andra tyckte den skadade gayrörelsen med destruktiva karaktärer. Den var för övrigt första kommersiella amerikanska filmen som använde ordet “cunt”.

 

 

 

Transroller hade sporadiskt dykt upp på film sedan 1950-talet, bland annat den riktiga transkvinnan Christine Jorgensens historia i både ökända “Glen or Glenda” och “Christine Jörgensen”. Men i Sidney Lumets verklighetsbaserade bankrånardrama var inte bara historien centrerad kring en transkvinna då hennes pojkvän (spelad av Al Pacino) försöker skaffa pengar till könsbyte. Filmdebuterande Chris Sarandon nominerades även till en Oscar för rollen, en första av många i statyettens historia.

 

 

 

Transmän på film har varit en minoritet när det kommer till lbtq-roller. Det krävdes en pionjär som John Waters för att introducera inte bara en transman som betydelsefull karaktär på film men även skildra det avancerade könsbytet. Rollfiguren, den lesbiske brottaren Mole, spelades av Waters-veteranen Susan Lowe i den sista delen av regissörens kultförklarade Trash Trilogy.

 

 

 

Den populära, franska scenfarsen “Min mamma herr Albin” (även känd som originaltiteln “La Cage aux folles”) blev en minst lika populär, fransk film när den gick upp på vita duken. Handlingen kretsar kring ett homosexuellt par - varav den ena är en drag queen - och det var första gången en queerfilm blev så pass framgångsrik hos den breda publiken. En av de största utländska succéerna i USA någonsin och den andra mest inkomstbringande filmen i Frankrike år 1978, resultatet blev två uppföljare samt en amerikansk musikal respektive remake ("The Birdcage").

 

 

 

Från Arthur Hiller, regissören till ikoniska “Love Story”, kom ett omtalat triangeldrama om en man som överväger att lämna sin fru för en manlig älskare. Släpptes samma år som flera andra gayrelaterade filmer (“Victor/Victoria”, “Personal Best”, “Snutpolarna”) men de bröt knappast mark på samma sätt. Detta var det första kommersiella Hollywood-dramat om homosexualitet, att vara i garderoben som gift man, och komma ut.

 

 

 

“Måste vi döda syster George?” (1968) var den första engelskspråkiga filmen med vuxna, lesbiska huvudkaraktärer men den och andra liknande filmer gav en tragisk, negativ bild. Det var i mitten på 1980-talet som Hollywood äntligen - med stöd av feministiska ikoner som Lily Tomlin och Gloria Steinem - fick lesbisk filmromantik med lyckligt slut. Det var också första gången en kvinnlig regissör, debutanten Donna Deitch, gjorde en kärlekshistoria mellan två kvinnor samt att en lesbisk filmskapare regisserade en sexscen mellan två kvinnor i en kommersiell film.

 

 

 

Aids-epidemin var inte obekant förödande för homosexuella män på 1980-talet och skildrades på film först i indierullen “Buddies” (1985). Flera andra (“Flyktiga förbindelser”, 1986, och “Longtime Companion”, 1989) tog sig också an temat men det var Jonathan Demmes film som introducerade det dödliga virusets skrämmande framfart i Hollywoods finrum. Det hyllade dramat var den första filmen om aids med stor budget och kända stjärnor. Tom Hanks vann sin första Oscar som bevisade en gång för alla att en gayroll inte ödelägger en skådespelares karriär.

 

 

 

Efter årtionden med high school-rullar om kärlek mellan pojke/flicka så fick unga gaykillar en egen romantisk komma ut-historia med filmatiseringen av Becky Albertallis roman. Tonårsfilmen om Simon som försöker lista ut vem hans nätflirt är var den första studiofilmen från Hollywood med en tonårig, homosexuell huvudperson. En enorm framgång som hyllades av kritikerna och resulterade i en TV-serie som nyligen fick en tredje säsong godkänd.