Hur går man egentligen tillväga för att börja göra film i Sverige?

Rasmus Tirzitis har hållit på med independentfilm i över 10 år. Hans största projekt hittills är en nästan två timmar lång "Star Wars"-hyllning som heter "Thread of Destiny", och den har i skrivande stund setts över 7 miljoner gånger på YouTube (!). Den tog hela 9 år att färdigställa, och Rasmus ser idag tillbaka på filmen som sin egen personliga filmskola. Nyligen färdigställde han sin senaste långfilm, "Vilsen", efter att ha lyckats finansiera den genom en lyckad Kickstarter-kampanj, och jag tog chansen att fråga ut den 28:åriga filmskaparen om hans erfarenheter av att leva ut sina filmdrömmar i Sverige.

Kaffe i hand, bandspelare i... andra hand, och intervjuobjekt tvärs över bordet. Så här lät det:

- Jag heter Rasmus Tirzitis, är en 20+ (skratt) filmskapare från Stockholm, som hållit på med både film och teater så länge jag kan komma ihåg.

- Innan jag började hålla på med film så var jag väldigt insyltad på att jag ville bli skådespelare. Jag spelade jättemycket teater, och jag började spela in film utifrån att teater inte blir förevigat på samma sätt som film blir.Om man sätter upp en teaterföreställning gör man det ju bara en eller ett par gånger, men med film förevigar man allt man gör. Så det blev en naturlig övergång till film, och jag märkte ganska snabbt att om jag ville få saker att se ut som jag själv tyckte att de skulle se ut, så kunde jag inte bara vara skådespelare utan då gällde det ju att ha koll på: "Hur filmas det?" och "Vad handlar filmen om?", så som sagt, det blev en naturlig övergång till regissör och klippare.

- Nä, jag har mera ett speciellt filmår i så fall. Det var 1999, och då kom "Sjätte Sinnet", "The Matrix", "Star Wars: Episod 1" liksom, och det var en hel massa bra film som kom under en väldigt kort tid. Jag blev så nyfiken på vad det är som gör att man som tittare blir så engagerad i en film, vad det är som gör att man lever sig in i det så mycket som man faktiskt gör. Det är väl lite den här magin med film, att man vill hitta den här punkten bakom en films magi, att få lyfta lite på motorhuven och se efter vad det är som tickar där bakom. Att få se varför en film fungerar, eller inte fungerar.

Du håller alltså på med independentfilm i Sverige. Vad skulle du säga är de största utmaningarna för en independentfilmare som är verksam just i Sverige? 

- Att folk ska se filmerna, och att folk ska bry sig. Jag menar, som filmskapare i Sverige så konkurrerar du egentligen bara med de bästa, och de bästa har ju det som man själv inte har, nämligen mycket resurser och pengar. Det är det största problemet när man vill slå sig in i branschen.

- Jag tycker Kickstarter är superbra för du får en chans att testa om din idé håller inför en publik. Du får verkligen svar på: "Är det här bara något jag själv går igång på, eller finns det mer människor som har ett intresse för det?". Kickstarter är bra på att visa om det finns en marknad för det man håller på med, och det kanske inte alla tänker på när de börjar skriva på sin film. Jag tror fullt ut på konceptet, och det är nog så som independentfilmare kommer överleva i framtiden. Bio finns det inte så stor marknad för, inte heller för Blu-ray och DVD, utan det gäller att kunna erbjuda sin produkt snabbt och enkelt när det gäller mindre independentfilmer. Film har inte riktigt samma värde som det hade förut. Bara för fem, sex år sedan såg det helt annorlunda ut. Nu vill du ha din film snabbt, enkelt, och billigt, och om det krävs för mycket ansträngning från tittarens sida för att få se din film, så kommer tittaren att välja att se något annat. Den stora utmaningen är helt enkelt att hitta en plattform. Syns du inte i en etablerad kanal så försvinner du lätt i mängden. Det är bara att titta på min fanfilm "Star Wars: Threads of Destiny". Den har sju miljoner visningar på YouTube just nu, men inte för att jag har gjort den, utan för att varumärket "Star Wars" har så stor dragningskraft.

- Jag tycker personligen att jag hanterar kritik väldigt bra. Om man tänker på just "Star Wars"-kritiken; hela den filmen är ju egentligen min filmskola. Det tog nio år att göra den, och jag lärde mig så sjukt mycket på det. Hela projektet var ju rätt naivt, minst sagt. "Nu ska vi göra en två timmar lång "Star Wars"-film!", liksom. Jag tror bara att man inte får vara för rädd för att göra fel, eller att dra igång roliga projekt. Om jag skulle ha fått idén till projektet idag så skulle jag säkerligen aldrig ha gjort filmen för jag vet så mycket mer nu än jag gjorde då, men samtidigt hade jag aldrig lärt mig det jag kan idag om jag inte gått igenom hela processen.

- I grund och botten handlar det om "Varför?". Varför vill du berätta just din historia? Vad är det för syfte du har? Det finns väldigt många människor som jobbar med film av fel anledning. Man ska inte jobba med film om man vill tjäna pengar! Men har du ett stort brinnande intresse av att förmedla historier, och känner att film är sättet du vill förmedla dina historier på, så ska man absolut hålla på med film.

- Ett väldigt bra, konkret tips är att planera igenom så mycket du bara kan innan du sätter igång att filma. Vad är det för någonting du ska göra? Och skriv om manuset. Du kan inte gå igenom manuset nog många gånger! Försök att ta in så mycket folk som möjligt tidigt i manusstadiet som får läsa och ge kritik. Håll det inte hemligt för dig själv, utan låt folk ifrågasätta dina idéer så att de blir grundligt beprövade. För att göra en koppling till "Star Wars"; om vi jämför originaltrilogin med prequel-filmerna, 1977 var det knappt någon som trodde på George Lucas galna rymdsaga, så alla ifrågasatte hans idéer, men trettio år senare när han är chefen som betalar allas löner, då är det plötsligt ingen som ifrågasätter honom. Och det tror jag är väldigt skadligt. Det är väldigt viktigt för filmskapare att ha vänner som vågar vara ärliga. Ta emot kritik, och se hur den kritiken kan göra din film bättre.

- Det är det nog. Jag håller på med ett ockult thriller-drama som heter "Vilsen", och till skillnad från när vi gjorde "Star Wars: Threads of Destiny" ville vi jobba mycket med praktiska effekter den här gången. Men hade jag inte gjort "Star Wars" så hade jag inte träffat de människorna som är med mig och gör "Vilsen" nu. Allt leder till något annat.

- "Vilsen" utspelar sig i Göteborg, där vi får följa en kriminalare som tillsammans med en föredetta pastor utreder en serie brutala ritualmord där offren först spikas fast i marken och därefter får en symbol inristad i ryggen. Utredningen försvåras då det verkar som att gärningsmannen väljer ut sina offer helt slumpmässigt.

- Vi är precis i slutfasen nu. Vi behöver någon som kommer in och säger: "Nä, nu får filmen vara färdig!". Vi inväntar distribution, helt enkelt.

- Jag har flera långfilmer jag ska vara klippare på, men utöver det har jag flera små "baby projects" som jag sitter och skriver på. Samlar idéer, tänker mycket, lyssnar på musik, skriver ner det som känns bra. Så vi får se vad det blir utifrån det.

- Jag kommer bara att tänka på Robert Rodriguez.

- Ja, men han är lite en "shot, cut, and directed by"-regissör som gör mycket helt själv. Jag gillar det tänket. Inte för att jag alltid utgår ifrån det själv men jag försöker ofta lösa saker själv, så att man inte alltid är beroende av att någon annan ska flyga in och rädda dagen. Sedan är det ju så att jag är ganska lyckligt lottad som har så grymt begåvade människor runt omkring mig som ofta kan lösa problemen bättre än mig.

- Nja, men jag gillar att se honom bakom kulisserna! Han är väldigt inspirerande.

- Det stämmer! Det här är ett specialklipp vi satte ihop bara för MovieZine.