“Moon Knight” är filmmakarna Justin Bensons och Aaron Moorheads första verkliga mainstream-projekt, efter nästan ett decennium i anonymitet. Trots att den passionerade indie-duon hunnit med att släppa fyra fullängdare sedan 2012-debuten med den psykologiska skräckisen “Resolution” så är det tyvärr långt ifrån alla som hört talas om de talangfulla amerikanerna. MovieZine tar därför tillfället i akt att tipsa om deras tidigare filmer, som bjuder på en minst sagt nyskapande blandning av science fiction, fantasy och skräck.
Det här är filmerna du kanske inte visste att du borde se.
Det här är filmerna du kanske inte visste att du borde se.
“Resolution” (2012)
Bensons och Moorheads debutfilm känns väldigt mycket som den debutfilm två aspirerande filmskolestudenter med tillgång till en kamera, stuga och en liten bit vildmark skulle kunna ha gjort – med det undantaget att “Resolution” är bra, väldigt bra. Filmen handlar om blivande pappan Michael (Peter Cilella) som en dag får ett märkligt mail av sin gamla kompis Chris (Vinny Curran). Chris är fast i ett drogmissbruk som sänt honom ända ner till kanten av avgrunden, och hans bisarra mail skvallrar om att han är i stort behov av hjälp. Michael bestämmer sig därför för att ge Chris en sista chans och åker ut till den avlägsna stuga i vildmarken där Chris befinner sig för att försöka hjälpa (eller snarare tvinga) sin gamla vän att bli kvitt drogerna en gång för alla.
Vad som sedan följer är en smått Lovecraftiansk mardröm där osynliga, utomvärldsliga krafter drar i trådarna. Michael, Chris och alla de andra är bara marionetter i en pjäs som uppenbart iscensatts av högre makter. Utan att spoila något – slutet av “Resolution” är en käftsmäll som är lika genialiskt som det är frustrerande.
Det märks att “Resolution” är filmad på en skosnörebudget, något som också Justin Benson själv bekräftade i en intervju 2017:
– Aaron och jag kunde inte få en film gjord på det traditionella sättet, med finansiering och grejer. Vi var bara två killar som försökte göra vår första film. Så manuset var skrivet på ett sånt sätt att vi kunde göra det med den summa pengar vi hade på våra bankkonton, sade Justin Benson i en intervju från 2017.
Den låga budgeten till trots har ”Resolution” hyllats av kritikerna som en indie-film som inte bara ruckar på konventionerna, utan också har sin egen twist på hur en historia ska berättas.
Vad som sedan följer är en smått Lovecraftiansk mardröm där osynliga, utomvärldsliga krafter drar i trådarna. Michael, Chris och alla de andra är bara marionetter i en pjäs som uppenbart iscensatts av högre makter. Utan att spoila något – slutet av “Resolution” är en käftsmäll som är lika genialiskt som det är frustrerande.
Det märks att “Resolution” är filmad på en skosnörebudget, något som också Justin Benson själv bekräftade i en intervju 2017:
– Aaron och jag kunde inte få en film gjord på det traditionella sättet, med finansiering och grejer. Vi var bara två killar som försökte göra vår första film. Så manuset var skrivet på ett sånt sätt att vi kunde göra det med den summa pengar vi hade på våra bankkonton, sade Justin Benson i en intervju från 2017.
Den låga budgeten till trots har ”Resolution” hyllats av kritikerna som en indie-film som inte bara ruckar på konventionerna, utan också har sin egen twist på hur en historia ska berättas.
“Spring” (2014)
Om “Resolution” var smått klaustrofobisk i sin skildring av två män fast i en stuga i skogen så är “Spring” raka motsatsen. “Spring” tar allt det instängda och slänger det åt sidan till förmån för vidsträckta vyer och ett solkysst italienskt landskap med en italiensk småstadskänsla som bara kan vara sådär charmig som en typisk italiensk småstad kan vara.
I “Spring” följer vi den unga mannen Evan (Lou Taylor Pucci) som i ett spontant infall får för sig att dra till Italien på obestämd tid för att fly undan ett ganska deppigt och problematiskt liv hemma i USA. Där träffar han den flirtiga och mystiska Louise (Nadia Hilker) som han med tiden inleder en romans med. Men vem är hon… egentligen?
“Spring” bygger vidare på samma tema som “Resolution”, med två starka karaktärer vars personligheter dras till varandra. Det är en smått schizofren historia med lika delar romantiskt drama som det är body horror och science fiction. Lägg därtill en stor dos svart humor och du får en rejält bastant cocktail av olika ingredienser som inte borde funka ihop, men som ändå vävs ihop sömlöst på något sätt av filmens regissörer.
Fortfarande inte övertygad? Så här twittrade legendariska regissören Guillermo del Toro om “Spring” för några år sen:
– Spring är en av de bästa skräckfilmerna under detta årtiondet. Och den enda Lovecraftianska filmen som överväldigat mig helt, twittrade Guillermo del Toro.
I “Spring” följer vi den unga mannen Evan (Lou Taylor Pucci) som i ett spontant infall får för sig att dra till Italien på obestämd tid för att fly undan ett ganska deppigt och problematiskt liv hemma i USA. Där träffar han den flirtiga och mystiska Louise (Nadia Hilker) som han med tiden inleder en romans med. Men vem är hon… egentligen?
“Spring” bygger vidare på samma tema som “Resolution”, med två starka karaktärer vars personligheter dras till varandra. Det är en smått schizofren historia med lika delar romantiskt drama som det är body horror och science fiction. Lägg därtill en stor dos svart humor och du får en rejält bastant cocktail av olika ingredienser som inte borde funka ihop, men som ändå vävs ihop sömlöst på något sätt av filmens regissörer.
Fortfarande inte övertygad? Så här twittrade legendariska regissören Guillermo del Toro om “Spring” för några år sen:
– Spring är en av de bästa skräckfilmerna under detta årtiondet. Och den enda Lovecraftianska filmen som överväldigat mig helt, twittrade Guillermo del Toro.
“The Endless” (2017)
“The Endless” kan ses som en slags uppföljare till “Resolution”, då filmen delar samma universum och vissa händelser återkommer igen även i “The Endless”. I den här filmen tar faktiskt Justin Benson och Aaron Moorhead själva hand om huvudrollerna (!) då de spelar två bröder som gör ett återbesök hos en mystisk UFO-kult de tillhörde som barn. Temat med fokus på två starka individer binder samman “The Endless” även tematiskt med deras tidigare filmer, men denna gången är premissen istället: tänk om kulten faktiskt har rätt?
Liksom tidigare filmer är “The Endless” ett enda stort mysterium, där lager på lager sakta skalas av medan tittaren får komma till sina egna slutsatser. Under brödernas återbesök hos kulten väcks gamla minnen och känslor till liv och bröderna sjunker allt djupare ner i galenskapen när de stöter på fler och fler saker de helt enkelt inte kan förklara på ett rationellt eller logiskt sätt.
“The Endless” är en väldigt annorlunda sci-fi-skräckis med blytung atmosfär och en tankeväckande story som inte tvekar att fyra av lite existentiell ångest i alla som är mottagliga för det. Hur det egentligen går för de båda bröderna när alla bitarna faller på plats är något jag fortfarande funderar över flera år senare – ett tecken på att det är en riktigt minnesvärd film.
Liksom tidigare filmer är “The Endless” ett enda stort mysterium, där lager på lager sakta skalas av medan tittaren får komma till sina egna slutsatser. Under brödernas återbesök hos kulten väcks gamla minnen och känslor till liv och bröderna sjunker allt djupare ner i galenskapen när de stöter på fler och fler saker de helt enkelt inte kan förklara på ett rationellt eller logiskt sätt.
“The Endless” är en väldigt annorlunda sci-fi-skräckis med blytung atmosfär och en tankeväckande story som inte tvekar att fyra av lite existentiell ångest i alla som är mottagliga för det. Hur det egentligen går för de båda bröderna när alla bitarna faller på plats är något jag fortfarande funderar över flera år senare – ett tecken på att det är en riktigt minnesvärd film.
“Synchronic” (2019)
Det här är den senaste och mest påkostade filmen Benson och Moorhead gjort hittills. “Synchronic” har allt som kännetecknar duons tidigare alster – fokus på trassliga, spretiga stories som sträcker sig genom tid och rum, en unik atmosfär och (så klart) återigen två huvudpersoner i centrum.
Filmen handlar om två ambulanssjukvårdare som jobbar ihop i New Orleans. När de börjar få vara med om allt fler bisarra dödsfall på jobbet inser de snart att de märkliga händelserna är länkade med en ny designerdrog vid namn Synchronic. Synchronic har helt unika egenskaper och kan transportera brukaren genom tid och rum, och utan att avslöja för mycket kan sägas att filmens antagonist inte är en person av kött och blod utan det förflutna i sig.
Det är imponerande hur bra “Synchronic” och de andra filmerna står på egna ben, samtidigt som berättelserna är pepprade med både uppenbara och mindre uppenbara vinkningar till varandra. För den som ser allihop är det uppenbart att det finns ett större, överhängande tema kring tid och existentialism som naturligt binder samman alla historierna i ett och samma universum.
Filmen handlar om två ambulanssjukvårdare som jobbar ihop i New Orleans. När de börjar få vara med om allt fler bisarra dödsfall på jobbet inser de snart att de märkliga händelserna är länkade med en ny designerdrog vid namn Synchronic. Synchronic har helt unika egenskaper och kan transportera brukaren genom tid och rum, och utan att avslöja för mycket kan sägas att filmens antagonist inte är en person av kött och blod utan det förflutna i sig.
Det är imponerande hur bra “Synchronic” och de andra filmerna står på egna ben, samtidigt som berättelserna är pepprade med både uppenbara och mindre uppenbara vinkningar till varandra. För den som ser allihop är det uppenbart att det finns ett större, överhängande tema kring tid och existentialism som naturligt binder samman alla historierna i ett och samma universum.
Att Benson och Moorhead är såpass skickliga på att bygga upp ett eget universum bådar gott inför “Moon Knight”-lanseringen. Marvel har som bekant byggt upp filmhistoriens kanske största och rikaste delade universum under de senaste åren. Så nu är det snart upp till bevis för de båda filmmakarna – kan de glänsa även på den stora mainstream-scenen?
