"I’m Thinking of Ending Things" - vad filmen egentligen handlar om

”Om era synder än är blodröda,
skall de bli snövita...”
Jesaja 1:18

Det händer ibland att en film borrar sig in under skinnet, släpper inte taget och liksom kräver att bli förstådd. ”I’m Thinking of Ending Things” är en sådan film.

Efter att nu ha sett den ett ohälsosamt antal gånger, börjar jag äntligen fatta. Det som här följer är således en redogörelse om vad filmen egentligen handlar om. (Enligt mig.)

”I’m Thinking of Ending Things” är ett drama om livslång längtan efter något mer, och om att till sist förlåta sig själv för att det bara blev så här. Filmen handlar om en gammal man som funderar på att avsluta sitt liv. Den riktar ett (svagt) ljus på en mans oförmåga att få det han vill och längtar efter. Som en följd flyr han sin inkompetens och sin smärtsamt ensamma verklighet genom fantasier om ett bättre jag och en kvinna som kan bekräfta det.

Det finns givetvis många fler lager under detta. Filmen är som ett isberg och det är främst toppen av det som jag här kommer nudda vid.

 

 

 

Den gamle mannen (vaktmästaren) har alltså inte lyckats leva upp till sina drömmar och förhoppningar, och diktar därför upp en fantasi som vi får ta del av. En fantasi i vilken han både får kvinnan, framgången och lyckan. Allt det som alltid saknats i hans verkliga liv.

Stora delar av filmen, karaktärerna i den och deras relationer, är något som äger rum enkom i vaktmästarens tankar. Det enda som är verkligt i filmen är scenerna med honom. Allt det andra är frukter av något som pågår i hans huvud. Hon är hans idealiserade kvinna, och hans föräldrar, som sedan länge är döda medverkar i hans fantasi för att, likt Henne, bekräfta honom. På sätt och vis fungerar fantasin som här utspelas, både som en önskedröm, men också som en slags försonande rannsakan över ett otillfredställt liv som går mot sitt slut. 

(I’m thinking of ending things.)

 

 

 

I början av filmen står Hon på gatan och blickar upp mot en husfasad och fönstren där. En gammal man tittar samtidigt ner från sitt fönster och mumlar något (återkommande) om ”bara en sista fråga”. Sedan är det en yngre manlig version (Jake), som står där, med ryggen mot oss, och tittar ner genom samma fönster. Redan där hintas det om att den gamle mannen är Jake. Att mannen numera bor i samma hus som visar sig vara Jakes föräldrars, förstår vi också, när han äter frukost i samma rum som sällskapet senare kommer äta middag i. Har vi kollat på filmaffischen innan förstår vi sambandet genast. Samma brokiga tapet på väggen och samma lampa hänger i taket.

Filmen igenom droppas det ledtrådar om en förbindelse mellan Jake och den gamle mannen. Jake är en gammal själ, med ålderdomligt sätt och han berättar om den gamle mannens erfarenheter, som om de vore hans egna. Vid en tidpunkt pratar Jake till exempel med Henne, sin flickvän, om ungdomar i skolkorridoren, att de växer upp. Vilket inte verkar vettigt någonstans, om det inte varit för att det egentligen är vaktmästarens upplevelser han återger.

Att Jake i själva verket är den gamle mannens idealjag, klarnar efter cirka en andra titt på filmen. Egentligen märkte vi redan under bilfärden hur kultiverad han är, Jake. Hur han kunde så mycket, hade svar på allt, hur han sa rätt saker. Jake är den personen, som den gamle mannen aldrig blev, men som han innerligt alltid velat vara.

Hon är hans idealiserade och hopfantiserade flickvän.

Hon tar ansats som filmens berättare. Det är Hennes tankar vi får ta del av och Henne vi inledningsvis följer. Jag köper det. Först. Dock börjar Hennes karaktär ganska tidigt svaja i konturerna och det slår mig att Hon nog egentligen inte alls existerar.

 

 

I bilen på väg till Jakes föräldrar, men också väl där förändras Hennes uppenbarelse konstant. Tröjan skiftar i färg och Hennes frisyr får ny form, liksom får glasögon Hon ibland tar på sig. Hon byter namn flera gånger, heter allt från Lucy till Louisa till Lucia, Yvonne, Amy och Ames. Även Hennes ämnesinriktning på universitetet modifieras, och Hon får med tiden drag av olika personligheter.

Vaktmästaren ser vid en tidpunkt en film av Zemeckis i fikarummet. Huvudpersonen är en ung kvinna vid namn Yvonne, som åtrås av en man. Lite senare när Jake och hans flickvän sitter i bilen på väg ”hem” är det plötsligt kvinnan ur filmen, som en kort stund sitter där i framsätet. Så flyktigt, men ändå. Jag tolkar det som att Hon är ett perfekt pussel, som den gamle mannen lägger av bitar han under sitt liv själv täljt fram ur böcker han läst, filmer han sett. Han testar olika utseenden och personlighetsdrag för rollen som hans idealiserade fantasiflickvän, kvinnan som aldrig egentligen var hans.

 

Han styr sin fantasi, som han med tanke på mängden kastade glassbägare (i en scen mot slutet av filmen), antagligen haft flera gånger, när han flytt sitt miserabla liv.

Idealkvinnan är en aspekt av honom.

 

 

Hon är den idealiserade kvinnan, vars främsta syfte är att bekräfta idealjaget. Men Hon fungerar här även som ett slags förnuft, en länk mellan fantasin och verkligheten. Den gamle mannen är aldrig i kontakt med Jake, sitt idealjag, men han tar upprepade gånger kontakt med Henne. Hon har flera missade samtal från sig själv, som är från honom. Hon svarar inte. Detta tolkar jag möjligen vara mannens tankar som är så högljudda att de tränger in i fantasin och stör ordningen där. Som sagt, han har fantiserat förr, men aldrig medan han så intensivt funderat på att ta sitt liv.

 

Hon funderar redan från början på att avsluta saker. Livet, tolkar jag det faktiskt som först. Men sedan börjar Hon prata om relationen. Hon funderar på att avsluta relationen med Jake. När jag klurat ut vissa andra delar, läser jag det som att Hon egentligen uttalar den gamle mannens tankar. Han funderar på att ta sitt liv, vilket manifesteras i filmen och fantasin som hans idealiserade kvinnas funderingar om att avsluta relationen med hans ideala jag. Gör Hon slut med Jake är fantasin över och vad har då den olycklige gamle mannen kvar att leva för.

 

 

 

 

När den unga kvinnan, flickvännen, går in i Jakes rum och hittar böcker och annat som hela filmen/fantasin hittills har skapat Hennes karaktär, börjar Hon bli konfunderad. Den idealiserade kvinnan i fantasin börjar ifrågasätta orsaken till sitt eget varande.

 

När Hon går nedför trappan (om och om igen) tänker Hon på sin roll i detta. Hon vet inte var Jake slutar och Hon själv börjar. Hon säger att Jake vill se Henne som någon som ser honom. Att han behöver bli sedd med godkännande. Alltså är det Hennes syfte, att godkänna honom. Hon finns bara till för att bekräfta idealjaget, den gamle mannens önskebild av honom själv.

Inom psykoanalysen beskrivs ofta en individ och dennes personlighet som ett hus. Källaren är platsen för detet eller det undermedvetna, ett ställe där hemligheter och drifter bor. Ett idealjag är skilt från sådant, varför Jake pratar om källaren som något dåligt. Vi ser honom aldrig gå ner dit själv och han vill inte att Hon heller ska göra det. Hon går ner ändå, och kliver därmed bokstavligen in i Jakes undermedvetna. Hon finner där bland annat en tvättmaskin full av overaller, likadana som vaktmästaren bär.

 

Att han skulle vara en simpel vaktmästare går inte ihop med det framgångsrika idealjaget, och är något som den gamle mannen också vill dölja från sin idealiserade kvinna. Upptäckten, liksom Hennes tvivlande på sig själv, skakar om hela fantasin och hotar att spräcka hål i den.

I bilen när det unga paret äntligen är på väg ”hem”, börjar även idealjaget svikta som ett resultat av all skepsis i omlopp. Hon är inte längre bejakande, vilket orsakar än mer sprickor i fantasins fasad. Hon förvandlas från den idealiserade kvinnan till en rökande surtant, samtidigt som Jakes humör och personlighet vacklar än mer. Han säger ”gården?” När Hon säger ”hem”, och plötsligt känns det som att det här paret inte alls känner varandra.

 

 

När Hon och den gamle mannen till sist möts i skolkorridoren är vi nära slutet. Hon letar efter sin pojkvän, men minns sedan plötsligt inte hur han ser ut. Hur skulle Hon kunna göra det? De pratade ju aldrig. Hon berättar om hur mötet dem två emellan egentligen gick till, att han var en creeper, att Hon knappt minns honom alls, att han var som ett myggbett för fyrtio år sedan. (Vilket torde vara när de två de facto möttes för första gången.)

 

Vaktmästaren blir av Hennes ord påmind om verkligheten, som där och då tränger in i fantasin, så att hans flykt kommer till sitt ände. Den gamle mannens jag blir åter medveten om sitt misslyckande, sin otillräcklighet, och oförmåga att leva upp till sitt ideala jag. Det väcker liv i traumat som alltid funnits hos honom. Och såret som uppstår, kommer snart få till följd att han gör slag i saken.

(I’m thinking of ending things.)

Den gamle mannen fryser ensam ihjäl i sin bil, som täcks av fallande snö. Han ser (i dödsögonblicket?) sitt idealjag, Jake, på ålderns höst bli prisad, uppvaktad och avundad. Hans beundrande föräldrar är där, liksom är hans idealiserade kvinna.

 

I publiken sitter också alla ungdomar från både förr och nu, alla som någon gång skrattat åt eller ignorerat honom. Den gamle mannens tankar och fantasier är vid det här laget sköra, han orkar inte ens fantisera särskilt trovärdigt längre.

 

Efter att ha tackat för erkännandet, sjunger Jake en sång (från musikalen ”Oklahoma”) om ensamhet, och om det som faktiskt varit. Idealjaget har under hela fantasin levt ut den gamle mannens brist, men bekräftar den istället plötsligt. Jag väljer att tro att den gamle mannen, när han i filmens slutsekvens dör, försonas med sin otillräcklighet och sitt idealjag och därmed faktiskt blir Jake. Hyllad och älskad.

(things ended.)

 

Läs också MovieZines recension av "I'm Thinking of Ending Things" och kolla in listan över alla storfilmer på Netflix i höst.