Pernilla August: "Alla har en Britt-Marie i sitt liv"

Vi befinner oss några mil utanför Göteborg. Bland partytält, filmkameror, walkie-talkies och gula västar finner vi den lilla staden som sedan början av april förvandlats till Borg. På ena sidan ligger en pizzeria, på den andra en busshållplats. Vi är mitt ute i ingenstans på den plats som kommer att förändra Britt-Maries liv.

Så, vad är det som kommer utspela sig i Borg?

 

- Kärnan i filmen är att bryta mönster. Britt-Marie är 64 år, levt ett liv med listor och sin ordning och reda. Sedan slås allt i kras och hon tvingas definiera sig själv på nytt. Det är något alla kan känna igen sig i, säger Tuva Novotny och berättar att när hon fick chansen att regissera filmen, så kunde hon inte låta chansen gå förbi.

 

- Både i form av karaktären och att jag inte tycker att vi ser nog med kvinnliga historier, även om den är skriven av en man. Så fanns det ändå stoff till en historia jag inte har sett förut. Att vara 64 år och börja om i livet, helt enkelt. Det tycker jag inte att jag har sett i form av en kvinna någonstans förut.

Den lilla pizzerian Bella Ciao, som på sitt vis håller en av huvudrollerna, har byggts upp i en gammal nedlagd lokal enbart för filmen. Producenten Gustav Oldén berättar hur det senast igår kom bilar som målmedvetet parkerade utanför med siktet inställt på att få handla. Och det inte svårt att tro honom, skyltarna är slitna och smutsiga som om de suttit där i åratal och man har inte missat att få med småstadsklottret vid ingången. Inte långt senare får vi själva bevittna hur en silvrig Volvo stannar utanför medan assistenter i gula västar springer fram för att meddela att det inte är en öppen restaurang utan bara en uppbyggd front. Som står redo att fyllas inte med hungriga besökare utan med Borgs alla karaktärer. Och inte minst, Britt-Marie.

 

Pernilla August och regissör Tuva Novotny utanför den fiktiva pizzerian i Borg.

 

I rollen som Britt-Marie ser vi Pernilla August, som glädjefyllt berättar om sin karaktär.

 

- Det är en jätteutmaning att få spela den här kvinnan. Jag tycker att det är jätteroligt, främst att få jobba med Tuva, men också att få göra en kvinna som man får följa under en sådan resa. När vi möter henne från början är hon faktiskt ganska olycklig, hon mår inte speciellt bra. Och väldigt fast vid sina mönster. Sedan så puttas hon ut i livet och sakta slår hon ut som en liten blomma. Det är också enormt förlösande att få ha en karaktär som inte från början måste ha en massa styrkor och starka egenskaper, det har hon, vi får uppleva med henne under resans gång. Men att börja med en kvinna som städar och skriver listor är så himla roligt att få lov att tycka om.

Men själv känner hon inte igen sig i sin karaktär. Även om hon är övertygad om att många har en liten Britt-Marie i sig.

 

- Det är så roligt när man pratar med alla som varit med i processen som varit med och gjort det här, det är att så har alla en Britt-Marie i sitt liv. Alla känner en Britt-Marie! ”Det är precis som min faster, det är precis som min moster” Jag har aldrig varit med om det! Själv har jag blivit väldigt mycket Britt-Marie just nu! Men inte normalt, säger hon och skrattar och tillägger skämtsamt att hon verkligen fick skärpa till sig inför dagens intervjuer.

Att Pernilla August har huvudrollen lovordas från många håll under inspelningsdagen, inte minst av Tuva.

 

- Britt-Marie har inte en klassisk huvudrollskaraktäristik. Hon är något introvert och inte väldigt social och det är svårt att göra det till en huvudkaraktär som vi ska känna med och sympatisera med. Det har varit en nöt att knäcka i manusprocessen också. Men det är också en av grunderna till att Pernilla sitter här. Om det är någon som kan fylla sådant karaktärsmaterial med den humanism, värme och trovärdighet som vi behöver, så är det ju Pernilla.

 

I rollistan syns bland andra Malin Levanon, Anders Mossling, Olle Sarri, Mahmut Suvakci och Lance Ncube. Peter Haber och Vera Vitali saknas på bilden.

 

Tuva beskriver hur hennes vision för filmen är att göra en hjältinne-historia.

 

- Det finns något missförstånd idag, när vi ska prata om kvinnliga starka karaktärer. Jag blir enormt nervös när man pratar om att alla kvinnokaraktärer måste vara starka och ha manliga epitet med sig. Det tycker jag absolut inte, problemet är att vi inte ser nog kvinnokaraktärer med större spridning av egenskaper. Här är en kvinna som har en massa problem precis som manliga karaktärer har haft på duken i många generationer. Som får förlösas, möta drakarna och bli hjältinnan, övervinna hotet. Det är Britt-Marie!

Men det är också viktigt att poängtera att det inte är en film av kvinnor, för kvinnor.

 

- Det är fullständigt tvärtom tror jag. För alla kan känna igen sig i det, att sitta fast i ett mönster, eller grejer man går runt och dras med. Den är inte specifikt riktad mot kvinnor.. Jag tror det är en film för alla, jag vill visa mina barn den, jag vill visa mina föräldrar den, både mamma och pappa, berättar Tuva.

 

Pernilla instämmer och tillägger:

 

- Alla små Britt-Marie kommer dra med sig sina Kent:ar ut och se den!

 

MovieZine var här: Britt-Marie är redo för tagning.

 

Det är svårt att inte dra paralleller till ”En man som heter Ove”. Även den en bästsäljande bok av Fredrik Backman, som inte bara filmatiserades utan också lyckades med bravaderna att sälja över 1,7 miljoner biobiljetter samt att få flertalet Oscars-nomineringar. Att det ligger höga förväntningar på ”Britt-Marie var här” är oundvikligt. Det är svårt att få grepp om det ligger någon press över filminspelningen eller om det är alla journalister som fyllt lokalen som bidrar till den, men Tuva säger:

 

- Nej, hade det varit ”En man som heter Ove 2” så hade jag nog känt press. Men det här är en egen film, en egen bok och det är ett eget… Jag menar. Jag tror inte att vi är någon som har varit med på "Ove" på den här filmen förutom eventuellt en halv producent. Så vi är helt fristående och har fått jobba så också, det känns jättebra.

Men att detta är Sveriges nästa storfilm, har hon ännu inga tankar på.

 

- Jag vet inte, jag tänker inte på det, på det sättet. Jag gjorde en indiefilm som min förra, med noll pengar i budget och en tagning i allt. Men det är ju egentligen exakt samma process, rent kreativt. Man måste in i det på samma sätt, jag tänker inte på dem ramarna.

 

Och just orden att det är Sveriges nästa storfilm, vågar hon inte säga högt.

 

- Nej, det vore nästan lite arrogant. Det skapar bara besvikelse, man kan bara känna sig misslyckad om man har de förhoppningarna på sig själv. Men såhär, jag har naturligtvis alltid en förhoppning om att tala till människor. Vare sig det är som skådespelare eller regissör. Lyckas man att göra det, så är det fantastiskt!

 

Man märker snabbt att Tuvas fokus ligger på visionen och att göra en film som inspirerar, sedan får alla andra hålla koll på resten.

- Jag tycker att om man med en sådan film kan inspirera tycker jag att vi gör vårt jobb någonstans. Ibland kan jag tycka att just kvinnliga starka huvudroller på något sätt gör att jag tänker ”Men gud, sådär borde jag vara” men den här historien gör att jag känner ”Hmm, jag kanske också kan”. Och det är en jävla skillnad, tycker jag. Att man inte ska, eller måste identifiera sig med liksom några Marvel-stjärnor…

 

Pernilla instämmer.

 

- Ja! Det är nästan skönare att identifiera sig med någon som inte kan, en sådan som Britt-Marie. Som vågar ta små steg i sitt liv. Mitt hjärta klappar för alla Britt-Marie där ute!

 

Pernilla August som julhelgens filmhjälte.

 

Efter att ha lämnat Tuva och Pernilla för att slutföra sina intervjuer och skickas iväg till smink och garderob kan jag inte tänka annat än att jag hoppas att det inte bara är Pernillas hjärta som kommer klappa extra för alla Britt-Marie där ute, utan att hon även lyckas vinna över våra hjärtan. Det är på tiden med en medelålders tant på bioduken, hör jag några diskutera i ett hörn. Och ja. Jag kan inte annat än att hålla med.

En halvtimme senare dyker plötsligt dyker Pernilla upp, i full mask och dagens första scen är redo att spelas in. När hon plötsligt märker att hon inte tagit av sig sin vigselring och försöker få ner den i Britt-Maries beigea handväska, påminns vi om att en filminspelning inte alltid är enkel. När den är av och i tryggt förvar är förvandlingen över och det är nu Britt-Marie, film-Sveriges första hjältinna som står där vid en öde busskur, med sin resväska redo för sitt äventyr.

Några djupa andetag senare ropar kameramannen ”Pass på! Pass på förr buss! Tagning!” Och vi lämnar Britt-Marie vid Borgs busshållplats och ser fram emot att återse henne under juldagarna när filmen "Britt-Marie var här" går upp på biodukarna.