En orkan drar in över Florida där simmerskan Haley och hennes pappa är ensamma kvar i den evakuerade zonen. De är fångade i källaren på sitt översvämmade hus medan vattnet forsar in och med den följer alligatorer. Den franske rysarregissören Alexandre Aja ("Switchblade Romance") har slagit sitt skruvade huvud ihop med producenten och skräckfilms-legendaren Sam Raimi ("Evil Dead") för att forma sommarens mest underhållande och nerviga skräckfilm. Undertecknad fick en pratstund med Sam Raimi inför premiären av bioaktuella "Crawl".
Vad var det som attraherade dig med en film om alligatorer i Florida?
- Originaliteten i manuset, helt klart. Bröderna Rasmussen hade skrivit ett grymt spännande skräckfilmsmanus som faktiskt hade kunnat hända i verkligheten. Det blir allt vanligare med översvämningar i den amerikanska södern. Man är numera van att se bilder på nyheterna av människor som blir fångade i sina egna hem, som klättrat upp på taken i väntan på hjälp. Jag har även läst att alligatorer söker sig bort från det djupa vattnet under översvämnigar i jakt på nya revir. I manuset så händer just detta samtidigt som två personer är fast i sitt eget hem. Jag slogs av hur enkel idéen var och kunde inte förstå att ingen hade gjort en sån film tidigare! Filmen är en mix av klassiker som "Hajen" och mer samtida home invasion-skräckfilmer som "Don't Breathe".
"Crawl" har en ryslig och långsamt uppbyggd nerv i första akten. Man anar att faran lurar precis runt nästa hörn men filmen liksom puttar skräcken framför sig scen för scen. Vad skulle du säga är nyckeln till att bygga upp den sortens spänning?
- Jag har ett svar på din fråga som ringar in varför jag älskar att arbeta som filmproducent. Så här var det; jag satt och tittade på första akten av "Crawl" och studion sa till mig att de tyckte att filmen var lite långsam. Att det tar lite för lång tid för Haley att komma fram till huset och hitta sin pappa. Innan dess så går hon runt och letar på massor av olika platser. Studion ville hinna fram snabbare. Så jag tänkte, visst! Det är väl en logisk kommentar. Så jag gick till Alex (Aja, regissör) och sa: "tror du att vi kan klippa till alligatorerna och actionscenerna snabbare?" och han svarade: "Din dåre!".
Han sa: "Vet du inte att publiken inte har läst manuset som du? Skräcken lurar precis runt hörnet för dem och ju längre vi klarar av att dra ut på det, desto mer skrämda kommer de att bli.". Jag var inte helt säker på vad jag skulle tro, men jag lommade tillbaka till studion och sa: "Era dårar! Ju längre vi drar ut på saker desto mer rädda kommer publiken att bli!" och studio-pamparna sa: "... Åh.. Okey..". Lite senare hade vi en testvisning av filmen och det visade sig att han hade rätt, den jäveln hade ju faktiskt helt rätt!
Det är just därför som det är så underbart att arbeta med begåvade regissörer som Alexandre. Han har en väldigt stark känsla för publiken och vet när man ska ge dem saker och när man ska hålla tillbaka.
De senaste åren har vi sett en ny storhetstid för smart drama-skräck som tacklar samhällsfrågor på ett annat vis än vad t.ex. slasherfilmen traditionellt har gjort. Filmer som "The Babadook", "Get Out", "Raw" och "Us" har flyttat fram positionerna för skräckfilmen i arthouse-sammanhang. Vad skulle du säga om hur skräckfilmen mår som genre just nu?
- Det är bra! Det finns filmer som "Get Out", som är samhällskritik förpackad inuti formen för en skräckfilm. Det finns väldigt auteur-driven, konstnärlig skräckfilm som "Hereditary" eller "Midsommar". Jag tror att skräckfilmspublik gillar olika typer av subgenres. "Crawl" fyller hålet för välgjord "creature in the water"-skräck. Det var länge sen vi såg en bra sån film.
Jag har frågat kollegor, och de har svårt att svara på vilken som är den bästa alligator-skräckfilmen. Vilket betyder att det inte direkt finns någon som är bra. Att det istället finns ett tomrum att fylla. Jag upplever att det just nu är en fantastisk tid för skräckfilm och jag tror att "Crawl" har en något bredare räckvidd än en del av de filmer du nämnde. Det är en film som du behöver uppleva ihop med en publik, en sån där film som passar att bli skraj tillsammans inför. Mycket popcorn kommer att flyga i biosalongerna!
Skräckfilmen är på en väldigt hälsosam plats just nu. Den håller äntligen på att bli respekterad. Och så har inte alltid varit fallet. Jag har jobbat länge i genren och förr visades de på drive-ins eller enbart i små biografer. Sen gick jag vidare till superhjätefilmer, vilket på den tiden också var en oansedd genre. Så nu letar jag efter en ny genre som ingen respekterar, haha.
Vilken tror du att det blir?
- Jag tror det blir filmer som handlar om rörmokare. Respekterar du filmer som handlar om rörmokeri?
Jag har nog ingen åsikt där, jag kan inte minnas att jag har sett någon bra sån film. Så det finns nog ett tomrum att fylla där.
Exakt! Det är dit jag ska!
