Ishana Night Shyamalan har regisserat och skrivit nya rysaren ”The Watchers”, baserad på A. M. Shines roman. Här får vi följa fyra främlingar som är fångade i ett mystiskt rum i skogen och hotas av varelser utifrån. Vi pratade med långfilmsdebutanten om att skapa läskig atmosfär, favoritskräckisar och förväntningar som kommer från att vara dotter till M. Night Shyamalan.
Gratulerar till en mycket imponerande långfilmsdebut. Det är en väldigt stämningsfull, kuslig och intensiv film. Det är väldigt intimt med få platser och skådespelare, och filmas även på plats i Irland. Hur var hela den processen och erfarenheten?
- Det var så underbart. Jag menar, jag tror att i motsats till hur filmen känns när man ser den, så var det bara en glad miljö varje gång vi ropade ”bryt”. Det var mycket skratt och lekfullhet när vi gjorde filmen. Så det är intressant att jämföra vad som faktiskt fångades på kamera och hur det var utanför bild.
Och för att skapa den här riktigt läskiga atmosfären, hur jobbar du med skådespelarna och teamet för att skapa det?
- Jag tror för mig att det verkligen handlar främst om hur man skapar bilderna och förväntningarna på vad du kommer att se. Och känslan av att hållas tillbaka från att se det man vill se. Så det var många samtal vi alla hade om vad våra avsikter var. Vi gjorde storyboard på allt. Jag skrev in mycket av den sortens saker i manuset i form av ljuddesign och till och med kamerarörelser. Så det var sådana saker som vi hade förberett när vi började filma.
Med din långfilmsdebut baserad på en roman, tycker du att det är en utmaning eller enklare med en förlaga?
- Jag tyckte det var lite lättare. Jag blev väldigt tagen av boken och hade en koppling till den som jag alltid hämta ifrån. Jag tror att det hjälpte mig som manusförfattare. Den processen med att skriva kan vara väldigt svår och det finns stunder då man stannar upp och mister vägen. Och att ha en bas, ett grundläggande konstverk att arbeta utifrån, tror jag var till stor hjälp för mig.
Var det många förändringar från boken som ni behövde göra?
- Jag tror att det är en ganska liknande resa som genom boken. Jag gjorde mitt bästa för att hedra den han hade byggt där med strukturen, karaktärerna och avsikten. Så det känns väldigt likt. Det är bara några extra sekvenser och annat som jag lagt till i syftet att visa filmen på bio med andra människor.
Efter TV-serien ”Servant” och nu ”The Watchers” så känns det som om spänning och skräck är lite av din genre.
- Det tror jag.
Finns det några filmskapare du inspireras av?
- Ja, det finns så många olika filmskapare. De som egentligen är mina favoriter är inte nödvändigtvis inom skräckgenren. Jag brukar alltid säga att Kieslowski är en av mina favoritregissörer. Bara den balansen av surrealism i ett känslomässigt grundat spelrum. Jag tror jag dras till konstnärer som leker med form lite och jag är intresserad av att göra samma sak med skräckgenren.
Har du några egna favoritskräckisar?
- Ja, jag älskar ”The Ring” som är en av mina favoriter. Den skrämmer mig fortfarande. Och faktiskt originalet ”Ringu” också. Det är också en som är riktigt läskig. Jag älskar ”It Follows”. Det tycker jag är en modern skräckklassiker. Det finns så många. Jag älskar dem alla. Jag ser på allt.
Apropå andra skräckfilmsregissörer - känner du att det finns särskilda förväntningar med ditt efternamn?
- Jag tror det. Jag hoppas ju att när man upplever konsten så tänker man inte på de sortens saker. Det är ju en film för publiken och man vill ju att de ska underhållas och ryckas med i berättelsen. Så jag försöker att inte tänka på det så mycket. Jag försöker vara så ärlig och nära min egna konstnärliga perspektiv som möjligt.
”The Watchers” har svensk biopremiär den 6 juni. Se hela intervjun här:
