- Det blev lite för lättviktigt, i slutändan, att Kirk var besviken på att Spock inte värderade deras vänskap lika högt som Kirk själv gjorde. Och att Spocks hela karaktärsark gick ut på att ovillkorligen börja älska sin vän Kirk.
Han fortsatte med att förklara sin syn på Damon Lindelofs kommentarer om att de båda "ljugit" för publiken om Khans medverkan i filmen:
- När allt kommer till kritan håller jag med Damon Lindelof om att det i slutändan verkade som att vi hade ljugit för folk om Khans medverkan eftersom vi inte berättade om det direkt. Men jag försökte bara hålla kvar det roliga för publiken, och inte bara berätta något för dem som inte ens karaktärerna i filmen visste om förrens efter 45 minuter. Jag ville inte att publiken skulle vara så långt före.
J.J. avslutade med att ta på sig hela ansvaret för att filmen inte blev vad han själv och fansen ville ha:
- Jag kände på något underligt sätt att filmen var en samling scener som vänner till mig skrivit, väldigt talangfulla författare förvisso, men som jag på något vis hade tvingat att göra vissa saker. Och samtidigt kände jag mig frustrerad av mina egna val då jag hade svårt att fokusera på rätt saker i storyn. Så jag fann mig själv i slutändan steppdansandes så gott jag kunde för att få sekvenserna att bli så underhållande de kunde bli. Jag tackar Gud för att jag hade de skådespelarna jag hade, som alltid är så otroligt roliga att kolla på. Och en fantastisk ny skurk i form av Benedict Cumberbatch. Jag skulle aldrig säga att filmen inte fungerar, men jag känner att den inte fungerade så pass bra som den hade kunnat fungera om jag hade tagit bättre beslut innan vi började filma.
Gillade du "Star Trek Into Darkness"?
