Jag har aldrig sett ”Apocalypse Now”

Hej, jag heter Oscar och jag har aldrig sett ”Apocalypse Now”.

Eller det är inte riktigt sant längre, men det var det fram tills en vecka sedan.

Jag gillar att se mig själv som relativt väl berest genom filmhistoriens djupa och storslagna djungel, men alla vi har några sådana där riktiga dunderklassiker som vi kanske ”borde” sett men aldrig har. Ni vet, de där filmerna som på något sätt undviker oss oavsett hur mycket längre in i djungeln vi kommer, och ju fler andra filmer man ser desto mer driver de där undvikande filmerna en till vansinne. Jag har flera, och i många år placerades Francis Ford Coppolas ”Apocalypse Now” långt upp på den listan.

”Apocalypse Now” är en riktig FILM och den kräver att bli tagen som en. Det är ett projekt att ta sig an den, och man ska göra det med största allvar och intresse. Den är historisk i hur svår den var att få gjord och tematiken och politiken i den är ingenting att ta lättsamt. Det finns flera versioner med olika långa speltider och till skillnad från ”Blade Runner” finns det ingen konsensus om vilken som är bäst, därför är valet av version är upp till dig som tittare att noggrant välja ut. Att se ”Apocalypse Now” är en process, en allt för viktig sådan.

Det var iallafall vad jag alltid trott. Jag hade fel.

 

 

Förra veckan tog någonting över mig, jag gav helt plötsligt upp och släppte alla hämningar. Jag tog steget och klickade play på Viaplay. ”Apocalypse Now” var igång för första gången, och det kom att visa sig att jag älskade varje sekund av den 3+ timmar långa filmen.

Så som fallet ofta är med klassiker av rang visade det sig att jag såklart nästan visste allting som hände under filmens förlopp. Hade jag inte sett filmklipp innan, så har jag sett nästan allting parodieras tusen gånger om. Men det gjorde mig ingenting eftersom tonen var så överraskande.

 

Till stor del liknar den inte helt överraskande Herzogs fantastiska ”Aguirre - Guds vrede”, det är trots allt en trolsk båtresa genom djungeln mot en eskalerande känsla av vansinne. Men ”Apocalypse Now” är också väldigt underhållande och chockerande nog även rolig. Varför har ingen någonsin sagt till mig att Robert Duvall mellan napalmsniffandet älskar att surfa, och att han blir starstruck av en flera år yngre surferdude? Hade jag vetat det hade jag nog inte suttit och skrivit den här texten.

Om ärligheten ska fram har jag inte en blekaste aning om vilken version av ”Apocalypse Now” jag i slutändan såg, men det är nog också en av anledningarna till varför jag äntligen tog steget. Skulle jag köpt filmen hade det svåra valet av version varit upp till mig, nu fick jag okänd version serverad på ett silverfat. Därför kunde jag nog bara släppa och acceptera att det var den versionen som gällde, det var bara att gilla läget. Jag är oavsett tacksam att jag äntligen tog steget.

 

 

Filmen är kanske inte så kontroversiellt sagt fantastisk. 70-talets Hollywoodelit är på full display och den svettiga kvalmiga känslan dryper genom tv-skärmen. Och visst även fast den är överraskande rolig så är det fortfarande en i överlag seriös FILM. Skådespelarna dör nästan av hjärtattacker, riktiga kossor dödas och regissören tog nästan sitt liv allt i namnet för KONST. Men det väldigt bra konst, otroligt bra.

Att jag nu har sett ”Apocalypse Now” gör dock ingenting att stilla min ågren över alla filmer jag inte sett eftersom platsen Coppolas film en gång fyllde nu ersätts av en annan jag borde sett. Filmhistoriens djungel är djup och fylld med outforskade juveler.

 

En dag ”borde” jag till exempel se ”År 2001: Ett rymdäventyr”, den dagen är dock inte idag, den är inte imorgon heller. Faktumet är att jag inte är sugen, även fast jag verkligen älskar Stanley Kubricks andra filmer. Men vem vet, en dag kommer kanske dagen då play klickas på även den filmen. Kanske är ”2001” också fylld med konstigheter som tar bort spänningen över vilken storslagen FILM det ska vara, jag hoppas det.

Vilka filmer är ni verkligen ”borde” sett men inte har? Kommentera gärna nedan!