Utan att låta alldeles för obehaglig; jag älskar att läsa om olika brott, och det får då gärna handla om seriemördare, som kanske den välkända Jeffrey Dahmer, eller om Theodore ”Unabombaren” Kaczynskis mer avancerade och kryptiska brott. Upptäcker jag sedan att det finns en film, dokumentär eller serie om det så är jag inte sen med att se den.
Jag vill verkligen inte glorifiera brotten och verka som en person som sitter i soffan och gottar mig i andras hemskheter. Men jag vet inte varför jag blir så fascinerad och varför det tilltalar mig så mycket att se på just sådana filmer. Å ena sidan så blir jag alltid lika häpen över hur en människa kan ha det i sig att begå sådana hemska och oförklarliga brott, som att mörda och tortera andra människor eller kidnappa och hålla en människa inlåst. Å andra sidan så handlar det inte om själva gärningsmannen, utan det intressanta är hur pusslet blir löst, bit för bit för att sedan få fram hela sanningen som jag tycker är så spännande.
Till min förvåning har jag upptäckt att jag långt ifrån är den enda som är intresserad av brott och att det är många som, precis som jag, också ser på dessa filmer med en skräckblandad förtjusning. Kanske har det att göra med att man är ute efter rädslan och adrenalinet, precis så som vissa hoppar fallskärm, dyker med hajar eller åker den läskigaste berg- och dalbanan, så kollar andra på filmer som har med brott att göra. Lite som med att kolla på skräckfilm, fast istället för läskiga jump scares, så handlar det om exempelvis Amanda Knox och huruvida hon kallblodigt mördat sin rumskompis eller inte. Eller Netflix egna true crime-serie ”Evil Genius” om hur ett pizzabud sprängs till döds och att det bara är början på ett invecklat mysterium.
Det är en annan sorts rädsla, en underliggande obehagskänsla som håller i sig under hela filmen, samtidigt som man av ren nyfikenhet vill fortsätta kolla. Kanske är det samma känsla som när en polisbil svischar förbi med sirener och man blir lite nyfiken på vart den är på väg. Eller om man åker förbi en trafikolycka och frågar sig själv ”oj, undrar vad som har hänt här?”. Samtidigt som man tycker att det är lite otäckt så finns det ändå något inom en som vill veta mer. Jag tror vi människor omedvetet blir nyfikna när vi hamnar i sådana situationer. Man kan bli rädd och känna obehag men man vet ändå att man är säker när man åker förbi en olycksplats i sin trygga bil eller läser om något hemskt i tidningen i sitt trygga hem. Eller när man sitter i sin trygga soffa och kollar på en läskig film.
Om det handlar om att vilja lösa pusslet eller att vi människor helt enkelt fungerar så att vi drar oss till hemska tragedier vet jag inte. Varför just jag fascineras av den sorters filmer medan någon annan inte alls delar min förtjusning vet jag inte heller. Missförstå mig rätt när jag säger fascineras; jag tror inte många beundrar brottet, utan jag tror det handlar om att människan inte ens i sin vildaste fantasi kan komma på så hemska och i andra fall avancerade brott, att det intresserar oss att veta mer om hur en sådan människa tänker.
Och det verkar som att Hollywood har nappat på just detta, titt som tätt kommer det ut nya dokumentärer, filmer och serier om olika verkliga brott och ibland blir jag förvånad att jag inte har hört talas om vissa händelser tidigare. Samtidigt som jag blir häpen över hur mycket sjuka grejer människor gör. I vilket fall som helst så tror jag inte att ”true crime”- eran är över ännu och att vi kommer få se mycket mer av människans mörka sida. Och kanske får jag nöja mig med att jag helt enkelt bara är en av alla människor som jagar adrenalin och rädsla hemma från soffan.
Tycker du också om att se filmer om brott? Kommentera här nedanför!
Tycker du också om att se filmer om brott? Kommentera här nedanför!
