Intervju

Skribent

Gunnar Rehlin

8 december 2011 | 22:01

Jonah Hill: "Supersugen förändrade mitt liv"

Alltsedan genombrottet med ”Supersugen” har vi varit vana att se Jonah Hill som den minst sagt överviktige killen i en rad komedier.

Men när MovieZine möter honom på ett hotell i Cancun är det en mycket nerbantad 28-åring vi träffar.

Vad är det som har hänt - medveten bantning?

- Ja, jag har helt enkelt börjat äta mer hälsosamt och jag har börjat träna. Det är inte för någon roll, det är för mig själv. Jag vill ha ett långt liv. Det är enkelt: ät bra, spring, träna, känn dig i form. Det blir lite bisarrt när jag ser mitt gamla jag på film. Och jag lovar dig, det krävs disciplin för att gå ner så mycket. När jag gjorde ”Moneyball” så jobbade jag med att tappa vikt samtidigt. Och det känns bra att må bra. Jag är lycklig.

"Moneyball", där du spelat mot Brad Pitt, är ett verklighetsbaserat drama om baseball och om ett udda sätt att få ihop ett lag.

- Nja, jag vill inte se det som en film om baseball. Jag skulle nog personligen inte gå och se en film som bara handlar om baseball. För mig handlar en om hur man ofta värderar en person första gången man träffar honom eller henne. Varenda människa vet hur det känns att inte vara tillräckligt uppskattad, så på många sätt reflekterar filmen hur jag själv kände det under min uppväxt.

När visste du att du ville bli skådis?

- Jag växte upp i Los Angeles och där säger ju alla att ”egentligen är jag en skådespelare”, Det är så icke-coolt. Jag såg Martin Scorseses ”Maffiabröder” när jag var åtta år gammal. Jag var alldeles för ung för att se den, men jag blev besatt av den, och jag spelade i mitt huvud upp scener där jag var Ray Liotta.

Är "Maffiabröder" fortfarande en favorit?

- Ja. Och ”Boogie Nights”, ”King of Comedy”, ”The Big Lebowski”, ”Election” och ”Rushmore”. Det är favoritfilmerna.

Du började filma 2004; genombrottet kom med "Supersugen". Hur ser du på den idag?

- Den förändrade mitt liv. Det var den första film där jag kände det, ”Moneyball” är den andra. Det känns konstigt att veta att jag vuxit upp framför kameran. Och när jag idag ser tillbaka på intervjuer som jag gjorde när jag var 22, så ser jag hur naiv jag var. När man är 22 tror man att man vet och kan allting.

Är film viktigt för dig?

- Om. Jag jobbar jämt. Jag lever film, jag älskar film. Alla mina nära vänner är filmnördar, vi älskar underhållning. Och jag skriver jämt, jag har mängder med idéer. Att skriva hjälper mig att förstå film, och vice versa.

Vill du gå mer mot drama?

- Jag är skådespelare och jag älskar att göra komedier. Men jag gör också gärna drama, jag gjorde härom året ”Cyrus”, ett drama som jag är riktigt stolt över. Men det viktiga för mig är att få göra film. Jag vill göra sådant som jag en dag kan visa för mina barnbarn och säga ”det här är jag stolt över”.

Är du fortfarande nervös när du står framför kameran?

- Jag önskar att jag kunde säga nej. Men alla är det. Dustin Hoffman berättade för mig, att han och Gene Hackman alltid oroat sig inför en ny film, ”nu är vi dåliga, nu får vi aldrig filma mer”. Så det är klart att jag är nervös.

"Moneyball" har biopremiär 9 december.

| 8 december 2011 22:01 |