Gunvald: Vet du hur man använder en mobiltelefon?
Den anhållne: Tror du jag är dum?
Gunvald: Du är både dum och jävligt ful, jag förstår att du måste våldta för att få knulla!
Den anhållne: Sluta trakassera mej! Är det du som är den där Gunvald Larsson?
Gunvald: Det sa jag när jag satte på bandspelaren men ditt närminne sitter väl i förhuden?!
I veckan har senaste Beck-filmen "Gunvald" premiär och även om filmen bär karaktärens namn har dito en obefintlig roll. Redan i början av filmen är han i periferin när samarbetet med kollegorna ska skildras: i samarbetsrummet sitter han delvis dold bakom andra utan att säga någonting – väldigt olikt Gunvald Larsson. Han blir en skugga av sig själv, en biroll som kan avvaras till förmån för filmens handling. När han sen förolyckas och våra Beck-hjärtan genom scener vid sängkanten och bilder på instabila hjärtkurvor förbereds mentalt på Gunvalds bortgång, borde inte detta faktum komma som en chock. Ändå känns det i hjärtat.
Filmen avslutas heller inte efter att teamet tagit fast skurken så istället för att lämnas med en känsla av revansch och glädje över att våra kompetenta kompisar i polisteamet lyckades, får vi istället dela deras sorg. Kameran tjuvkikar in genom en dörrpost i Martin Becks hem och vi får ett kort och koncist klipp på honom i tårar. Känslan är ärlig, avskalad och okonstlad. Vi i publiken får ta ett lika snabbt avsked som karaktärerna i filmen. Men Gunvalds sorti blir inte så spektakulärt á la karaktärens personlighet som medierna vill få det att se ut – han är ju knappt med till att börja med?
När Mikael Persbrandt 1997 tog över rollen som Gunvald efter Rolf Lassgård blev karaktären yngre och farligare - samtidigt som det hetlevrade, hårdkokta och kompromisslösa i karaktären kvarstod. Enligt författaren Maj Sjöwall skapades Gunvald för att ge Beck mer munhugg eftersom han och kollegan Lennart var så puttenuttigt överens om allting. Under åren har Persbrandt/Gunvald kanske varit den som utmärkt sig mest bland fansen bredvid den lite nedstämda och ledsna Beck. Därför är det inte så märkligt att det blev en del uppståndelse i medierna när det i mars 2015 stod klart att Persbrandt försvinner ur serien och så också Gunvald Larsson.
I oktober skriver Persbrandt till fansen via sin officiella FB-sida att han uppskattat de 1000 dagarna han levt med Gunvald, men att det är dags att gå vidare. Han lämnar Beck-serien för att satsa på sin internationella karriär och vi kommer att se honom i flera filmer under nästa år. Många fans är besvikna och menar att Beck inte kommer vara Beck utan Gunvald - någon tycker till och med Beck-serien är död nu.
Nu kanske jag ställer mig i skottlinjen, men efter att ha sett veckans premiär som är den första utav fyra utan en närvarande Gunvald är min magkänsla att det här kommer att ordna sig mer än väl ändå och Persbrandt ställer jag gärna till förfogande på den internationella marknaden. Vad tycker ni? Kan Beck-filmerna överleva förlusten? Behöver svensk kriminalfilm Gunvald Larsson?
