Lotta Zachrisson listar årets filmer

Som vanligt har min lista en övervikt av amerikanska filmer. Eftersom jag bor i USA, missar jag mycket bra bland de svenska och europeiska produktionerna. Å andra sidan har jag förmånen att hinna se flera av de kommande Oscarsnomineringarna som kommer ut i december här, och först under nyåret i Sverige. I år har jag dock inte hunnit med "Carol" och "Spotlight", vilka jag gissar annars skulle ha en god chans att hamna på min lista över årets bästa filmer. Däremot har jag hunnit se Quentin Tarantinos senaste “The Hateful Eight” men väljer att inte ta med den. Inte för att den är dålig, utan för att man ska kunna förvänta sig mer av en sådan regissör. 

Inte bara årets bästa film utan en av de bästa, starkaste och mest gripande verk jag sett på länge. Brie Larson kommer äntligen få det genombrott hon förtjänar, och 7-åriga Jacob Tremblay är en uppenbarelse. Ämnet har hamnat på film förut, men aldrig med denna helt unika vinkel som får en att tänka ett steg till, och det är vansinnigt modigt av filmen att även våga visa en ljusare sida i en situation som kanske är den värsta mardröm vi människor kan tänka oss att utsättas för. 

Härlig och kul indie-rulle som vågar gå rakt emot alla klichéer som vi förväntar oss av upplägget “smart kille som växer upp på fel sida stan hamnar av misstag mitt i en droghärva när han precis är på väg att söka sig till college som en väg ut ur den tuffa uppväxten”. 

Kuslig, vacker och tänkvärd sci-fi som även funkar för dem som inte är helt sålda på genren. En extra bonus är det förstås att se Alicia Vikander i rollen som blev hennes viktigaste genombrott. I USA har hon hyllats av så gott som alla kritiker. 

Pixar har haft en riktig svacka de senaste åren med svaga bidrag som “Modig” och “Cars 2”. Med “Inside Out” kommer de tillbaka i stor stil med en film som har allt som gör Pixar så fantastiska – humor, värme och en stor dos hjärta. 

Historien utvecklar sig i sakta mak i denna tyska film om en judinna under efterkrigstiden. Med starka “Vertigo”-vibbar hinner ett krypande obehag lägga sig innan vi når fram till den sista akten. Tänkvärd och bra spelad!

Ibland är en hederlig Spielberg-film med gedigna Tom Hanks i huvudrollen precis det man behöver. Kalla Kriget-ämnet tilltalar framför allt en äldre generation men scenerna i Berlin bjuder på riktig spänning. 

Det är ibland lätt att glömma filmer som kommer ut tidigt på året, men “Selma” gjorde ett starkt intryck där den behandlade både orättvisorna mot svarta i USA och gav ett personligare porträtt av Martin Luther King Jr än vi sett på film förut. 

Innan “Insidan ut” kom ut var det Disney som imponerade bland det animerade med denna varma och samtidigt sorgliga berättelse. Pluspoäng för en av de mysigaste karaktärer som nånsin skapats i Baymax. 

Trots att jag inte är någon Star Wars-fanatiker så har jag växt upp med filmerna (de första tre), och det går inte att låta bli att känna eufori av att få se de älskade karaktärerna igen precis som jag minns dem. En fantastiskt lyckad come-back med oväntat mycket humor.  

Jag gav den här filmen “bara” en 3:a, men när det kommer en romantisk komedi som är både charmig, rolig och avslappnad istället för hysterisk och/eller sentimental (vilket är fallet med nästan allt som görs i denna genre), så förtjänar den ett omnämnande. Jämförelser med “Bridget Jones Dagbok” har gjorts och även om Simon Pegg inte är någon Colin Firth, så är det mycket roligare och långt ifrån lika plågsamt att se Lake Bell klanta till det som det var att se Zellweger på vita duken.