Kristen Stewart har lämnat vampyrsvärmerierna bakom sig och blivit vuxen. Idag väljer hon roller som har relevans för henne och hon brinner för att lyfta och peppa andra kvinnor.
Just nu är hon aktuell i dramat ”Seberg” om den ikoniska amerikanska skådespelerskan Jean Seberg. Filmen är regisserad av Benedict Anderson och fokuserar på de tuffa åren i skådespelerskans liv, som tragiskt tog slut alldeles för tidigt. Moviezines Jonna Vanhatalo träffade Kristen Stewart, som berättade om arbetet med ”Seberg” och hur det är att var kvinna i filmbranschen.
Hur gick tankarna inför att gestalta Jean Seberg?
- Jag ville inte imitera henne, men såklart var det ju vissa saker som jag tog fasta på. Som hur hon rörde sig, hur hon pratade. Jag försökte fånga essensen av henne, inte bara härma det hon gjorde. Jag såg henne lite som musik. Musik hör man ju, men sen finns det massa toner därunder och det var dem jag försökte få fram.
Var det svårt rent känslomässigt? Hon mådde ju inte så bra, och var på flera sätt en väldigt mångfacetterad människa.
- Helt ärligt så sög det verkligen att vara henne. Jag hade inte jättemycket tid på mig för förberedelser, så det var rätt snabbt som jag bara skulle dyka ner i hennes paranoia. Det var så sorgligt. Jag tittade en del på intervjuer och hon var närvarande, öppen och väldigt sprudlande i början. Alla tyckte om henne och hon tyckte om dem tillbaka. Sedan händer något och det är så tydligt hur hon börjar sluta sig, blir orolig och nervös. Så ja, det var mycket jobbigt.
Jean Seberg som kvinna och skådespelerska blev väldigt kritiserad under sitt liv. Det ingår kanske i jobbet till viss del. Hur har du hanterat kritik som du har fått?
- Det beror ju på vad man får kritik för. Är det för någonting jag gör som folk har åsikt om, kan jag ju ta till mig det på ett sätt. Men om någon kritiserar mig för hur jag är som person, ja det är svårare. Jag var ju till exempel bara 18 år när ”Twilight” blev en stor grej. Och jag var verkligen helt oförberedd på vad det skulle innebära. Att alla skulle ha åsikter om allt.
- Genom åren har jag lärt mig att inte låta andras åsikt om mig, påverka min egen om mig själv. Deras åsikt är deras, och inte fel, men det är ingenting att egentligen bry sig om. Jag brukar tänka att om folk inte gillar mig så är de inte mina vänner, men jag har ju andra. Man kan inte vara alla till lags, alla kan inte alltid gilla en, och det är helt ok.
Du har gjort väldigt mycket olika typer av filmer i din karriär hittills. Hur väljer du vad du ska vara med i?
- Jag har turen att kunna välja ganska mycket efter humör och lust. Och rent generellt så litar jag på min instinkt. Jag skjuter lite från höften, men det brukar bli bra i slutändan. Det viktigaste är att jag någonstans tycker att det jag gör är relevant för mig, men gärna också för andra. Jag vill framförallt berätta om kvinnor, ge kvinnor en röst.
Vad var det med ”Charlies änglar” som lockade dig?
- Jag är jättestolt över den filmen! Jag tycker den är så härlig och rolig. Framför allt hade vi fantastiskt kul när vi gjorde den. Samtidigt tror jag att det är många unga tjejer som kan se den och känna sig stärkta av den. Sedan är jag så glad över att ha fått jobba med Elisabeth Banks. Hon är fantastisk. Jag vet hur svårt det var för henne att få filmen gjord. Hon och projektet motarbetades hela vägen.
- Det är så när en kvinna arbetar i en mansdominerad bransch. Jag vill inte skylla på någon specifikt, det bara är så. Det är tyvärr så infrastrukturen inom industrin funkar. Det är jättesvårt för kvinnor att göra film.
Varför är det är så tror du?
- Män tror helt enkelt att de vet allt, att de vet bättre. Haha. Och de vill därför gärna berätta för andra hur saker ska göras. Det är inte bara inom film, så det ser ut i samhället överlag. Därför beundrar jag verkligen kvinnor som trots motgångar får saker och ting gjorda.
Du har själv gjort några kortfilmer, vill du göra mer film?
- Jag vill jättegärna göra fler filmer. Just nu jobbar jag med ”The Chronology of Water” och jag måste säga att upplevelsen, när jag läste boken av Lidia Yuknavitch, var den bästa någonsin. Det var helt magiskt. Jag tänker inte försöka göra en objektiv skildring, utan vill att andra ska se det jag såg. Det är min egen subjektiva tolkning som jag vill förmedla, sedan kommer den såklart tolkas av andra och så vidare.
Du fyller 30 år den 9 april. Hur känns det och hur tänker du kring att vara mentor och förebild för unga kvinnor som är nya i branschen?
- Jag längtar till att jag ska bli trettio! Ska bli så härligt. Och jag vill verkligen hjälpa unga kvinnor och tjejer som är på gång. Jag brinner verkligen för det. Att få chansen att beskydda, stärka och peppa andra kvinnor, det är verkligen en otrolig lyx!
"Seberg" hade världspremiär under Venedigs filmfestival hösten 2019 och från och med 30 mars kan ni se den på video-on-demand. "Charlie's Angels" släpps på dvd och bluray den 15 maj.
