Jag skriver den här krönikan i sömnen, så pass trött är jag på det spoilergnäll som nu breder ut sig på sociala medier och diverse filmsajter. Det har hänt otaliga gånger tidigare men den här gången var det i kölvattnet av veckans "Succession"-avsnitt ("Connor's wedding", tredje avsnittet i fjärde säsongen) som spoilerfoberna började oja sig över att de inte kan tygla internet.
(Bara för att själv slippa arga mail och kommentarer eller åtminstone få en rimlig mängd så lägger jag nu en SPOILERVARNING här för det som följer nedan. Jag beskriver det som händer i det omnämnda avsnittet, men tycker själv inte att vetskapen om det gör att avsnittet på något sätt tappar kraft).
(Bara för att själv slippa arga mail och kommentarer eller åtminstone få en rimlig mängd så lägger jag nu en SPOILERVARNING här för det som följer nedan. Jag beskriver det som händer i det omnämnda avsnittet, men tycker själv inte att vetskapen om det gör att avsnittet på något sätt tappar kraft).
"Like if Santa Clause was a hitman". Brian Cox som Logan Roy i "Succession".
Avsnittet innehåller något så kataklysmiskt som Logan Roys (Brian Cox) död. Den bitiga patriarken tillika sylvassa antagonisten i serien är ute ur spelet trots att det fortfarande är sju avsnitt kvar på denna avslutande säsong, den säsong vi alla trodde skulle fokusera på "slutstriden" mellan de försummade Roy-arvingarna och deras despotiska far. Chocken och svallvågorna från den oväntade förlusten nådde sociala medier blixtsnabbt, under tiden avsnittet sändes i USA, och flöden på plattformar som Twitter och Facebook svämmade över med reaktioner, skärmdumpar, memes och liknande - de flesta utan spoilervarning.
Som ett andra led i den reaktionsvågen följde sedan recensioner och features från samtliga stora internationella sajter med fokus på film, tv och popkultur. Eftersom händelseförloppet i avsnittet blev så pass viralt och i princip hela internet är tapetserat med den stora "spoilern" vid det här laget så valde en del giganter som exempelvis Vulture, The AV Club och LA Times att forma sina texter som dödsrunor. Det dröjde inte länge innan rubriker som "RIP Logan Roy", "Conservative media mogul Logan Roy dies at 84" och "Logan Roy (1938-2023)" dominerade flödet, även där utan spoilervarning.
Motreaktionen har varit massiv, milt sagt. Kolla exempelvis svaren på den här tweeten från The AV Club, där ett tresiffrigt antal personer är brinnande upprörda över spoilern i rubriken. Det hotas hej vilt om avföljningar och bojkotter och vreden är påtaglig. Så ser det ut i kommentarsfälten till alla tweets och artiklar av detta slag och även de privatpersoner som har lagt upp avslöjande tweets eller skärmdumpar får samma hord av aggressiva spoilerfober efter sig.
Är du en av de som lackar ur över spoilers av detta slag? För att använda ett bevingat Logan Roy-uttryck: "Fuck off!". Nej, men det är trist att behöva konstatera det uppenbara, att det är ditt eget problem. Det är inte mitt problem, eller LA Times problem, eller Vultures problem. Det är ditt problem. Om du väntar med att se en av världens mest omtalade serier, med scener som blir virala i nästintill varje avsnitt, och sen ger dig ut på Twitter eller Facebook - då får du helt enkelt ta smällen.
Som ett andra led i den reaktionsvågen följde sedan recensioner och features från samtliga stora internationella sajter med fokus på film, tv och popkultur. Eftersom händelseförloppet i avsnittet blev så pass viralt och i princip hela internet är tapetserat med den stora "spoilern" vid det här laget så valde en del giganter som exempelvis Vulture, The AV Club och LA Times att forma sina texter som dödsrunor. Det dröjde inte länge innan rubriker som "RIP Logan Roy", "Conservative media mogul Logan Roy dies at 84" och "Logan Roy (1938-2023)" dominerade flödet, även där utan spoilervarning.
Motreaktionen har varit massiv, milt sagt. Kolla exempelvis svaren på den här tweeten från The AV Club, där ett tresiffrigt antal personer är brinnande upprörda över spoilern i rubriken. Det hotas hej vilt om avföljningar och bojkotter och vreden är påtaglig. Så ser det ut i kommentarsfälten till alla tweets och artiklar av detta slag och även de privatpersoner som har lagt upp avslöjande tweets eller skärmdumpar får samma hord av aggressiva spoilerfober efter sig.
Är du en av de som lackar ur över spoilers av detta slag? För att använda ett bevingat Logan Roy-uttryck: "Fuck off!". Nej, men det är trist att behöva konstatera det uppenbara, att det är ditt eget problem. Det är inte mitt problem, eller LA Times problem, eller Vultures problem. Det är ditt problem. Om du väntar med att se en av världens mest omtalade serier, med scener som blir virala i nästintill varje avsnitt, och sen ger dig ut på Twitter eller Facebook - då får du helt enkelt ta smällen.
Jeremy Strong, Sarah Snook och Kieran Culkin i senaste avsnittet av "Succession".
Med andra ord, om en "Succession"-spoiler, "The Mandalorian"-spoiler, MCU-spoiler eller "Game of Thrones"-spoiler träffar din näthinna och ilskan börjar bubbla, då borde frågan du ställer dig själv vara "varför klev jag medvetet rakt ut i ett minfält?" snarare än "varför gör den här onda skribenten så här mot mig?". Nästa gång ser du det nya avsnittet så fort du bara kan och håller dig borta från sociala medier tills dess, och *poof*, problemet är plötsligt löst.
De här serierna är så stora, sedda av så massiva skaror människor och så pass hett omdiskuterade att det är en total omöjlighet att tygla den respons som sprutar ur publiken i realtid. Kommer reaktionerna från tillräckligt många och nyhetsvärdet är stort så hänger filmsajterna på också, det är helt naturligt och så kommer det fortsätta vara.
Så ska det vara, till och med. Vid det här laget kan vi nog konstatera att sociala medier är en mestadels negativ kraft i världen men om det är något som är fint med Twitter och andra liknande plattformar så är det ju just den kittlande realtidsdiskussionen och den kollektiva kraften i den. Jag tycker det borde främjas, någon spoiler här och där är det tveklöst värt. Den breda massan som veckoregelbundet följer serierna de älskar och vill dela sina tankar och känslor med resten av fanbasen online måste få sätta nivån utan att ta hänsyn till den lilla klick personer som av en eller annan anledning har halkat efter.
Ovanpå det känner jag att spoilerkänsligheten överlag har nått en så bisarr nivå. Jag begriper exempelvis inte riktigt hur förhandsvetskapen om Logan Roys död skulle försvaga veckans mästerliga "Succession"-avsnitt. Redan 14 minuter in är det ganska uppenbart att Logan är döende, så är det alltså "spoilandet" av dessa 14 minuter som är så förjäkligt? Hur som helst är det ju hur det sker, hur karaktärerna reagerar och hur det påverkar storyn framöver som är det intressanta i det hela. Det är resan som är det viktiga, inte målet.
De här serierna är så stora, sedda av så massiva skaror människor och så pass hett omdiskuterade att det är en total omöjlighet att tygla den respons som sprutar ur publiken i realtid. Kommer reaktionerna från tillräckligt många och nyhetsvärdet är stort så hänger filmsajterna på också, det är helt naturligt och så kommer det fortsätta vara.
Så ska det vara, till och med. Vid det här laget kan vi nog konstatera att sociala medier är en mestadels negativ kraft i världen men om det är något som är fint med Twitter och andra liknande plattformar så är det ju just den kittlande realtidsdiskussionen och den kollektiva kraften i den. Jag tycker det borde främjas, någon spoiler här och där är det tveklöst värt. Den breda massan som veckoregelbundet följer serierna de älskar och vill dela sina tankar och känslor med resten av fanbasen online måste få sätta nivån utan att ta hänsyn till den lilla klick personer som av en eller annan anledning har halkat efter.
Ovanpå det känner jag att spoilerkänsligheten överlag har nått en så bisarr nivå. Jag begriper exempelvis inte riktigt hur förhandsvetskapen om Logan Roys död skulle försvaga veckans mästerliga "Succession"-avsnitt. Redan 14 minuter in är det ganska uppenbart att Logan är döende, så är det alltså "spoilandet" av dessa 14 minuter som är så förjäkligt? Hur som helst är det ju hur det sker, hur karaktärerna reagerar och hur det påverkar storyn framöver som är det intressanta i det hela. Det är resan som är det viktiga, inte målet.
Har jag rätt eller har jag rätt? Gör din åsikt hörd i kommentarsfältet!
