Vi börjar med en nödvändig återblick:
När första säsongen av ”Homeland” började sändas var det många av oss som fullkomligt golvades av serien. På något vis lyckades den ta ett nytt grepp om en genre som tjatats ut inom såväl film- som tv-mediet. Visst drogs det paralleller till exempelvis ”24”, vilket var begripligt men samtidigt missvisande. ”Homeland ” var någonting annat, någonting nyskapande och revolutionerande. Ett spion- och krigsdrama som gestaltade vår tids moderna krigsföring, utan att tvångsmata tittarna med de genretypiska actionscenerna.
Serien visade sig också innehålla ett antal spännande och komplexa karaktärer. Som tittare ömmade man för Brody, den återvändande krigshjälten, men delade även hans frus våndor; Jessica som äntligen gått vidare med sitt liv och accepterat sin makes död. Den underliga situation som familjen plötsligt befann sig i, med två barn som aldrig lärt känna sin far, skildrades elegant och gav serien en imponerande dramatisk skärpa.
Så var det ju Carrie förstås. Vår protagonist utan några som helst likheter med fiktiva kollegor som Bauer eller Bond.
Förutom att hon var förbannat bra på vad hon gjorde såklart. Carrie var påfrestande, labil och emellanåt på tok för oprofessionell. Men vad gjorde väl det? I slutändan var hon bäst lämpad för sitt jobb, genial i sin oförutsägbarhet. Och som karaktär alldeles oemotståndlig, mästerligt porträtterad av den Golden Globe- och Emmybelönade Claire Danes.
Men det var då. Nu befinner vi oss mer än halvvägs in i ”Homelands” fjärde säsong och mycket har förändrats. Så pass mycket att det är svårt att känna igen den som samma serie. Snarare känns den som en spin-off på sig själv, där några skådespelare gör gästinhopp som sina forna karaktärer. För trots att Saul får ett visst utrymme är det egentligen bara Carrie och i viss mån Quinn som blivit kvar som ett slags stomme att bära serien.
Därmed inte sagt att det är dåligt. Bara betydligt sämre än vad det en gång var.
"Homeland" saknar Brody och den komplexitet han tillförde serien. Både genom sin kärleksrelation till Carrie och de centrala moraliska teman han manifesterade. Genom Brody, landsförrädaren och terroristen tittarna valde att älska och relatera till, bevisade serien gång på gång att rätt och fel endast är en fråga om perspektiv. Ett tema som man kan misstänka att skaparna försöker återskapa genom den vänskap som tycks vara på väg att utvecklas mellan Carrie och Aasar Khan. Låt oss dock hoppas att manusförfattarna inte tillåter sig att hänfalla åt sådana fantasilösa banaliteter. Gamle gubben Saul har redan lyckats fly från en grupp beväpnade talibaner. Förhoppningsvis slipper vi sådana långsökta scenarion framöver.
Jag är nyfiken på att se vart serien för oss. Det står redan klart att en femte säsong är att vänta. Om det är goda nyheter eller ej vet vi egentligen först efter att vi sett säsongsavslutningen. Men så länge Danes fortsätter att briljera i rollen som Carrie tittar jag vidare. Hon är tveklöst en av TV-mediets mest intressanta karaktärer just nu. Så till den grad att hon lyckas bära en hel serie på sina axlar.
John Flygare
