Det har förekommit en mängd olika milstolpar inom det gångna decenniets TV, inte minst när det gäller rejäla, numer ökända besvikelser. Betänk klagan som uppstod när slutet på ”Lost” inte direkt gav tillfredsställande svar på dess gåtor och igen när ”Game of Thrones”-finalen gav fullkomligt fan i den skickliga världs- och karaktärsutveckling vi sett under tidigare säsonger. Mer förlåtande seriefantaster menar nog att man ska “ta det för vad det är” och att det är oschysst att ha så höga förväntningar på ens favvoserier; man kan ju inte begära att allting knyts ihop på en nästan “besatt” nivå… väl?
Därför är det extra viktigt för mig att fortsätta mitt självutnämnda uppdrag att få fler människor att se den tyska Netflix-serien ”Dark" – enligt mig årtiondets solklara Topp-1-serie. Den gör nämligen sitt absolut bästa (och lite till) för att uppfylla kraven om besvarade frågor och konsekvent world-building, samtidigt som den möjligt är den mest ambitiösa (i teorin) och välutförda (i praktiken) tidsreseberättelsen någonsin; den säger inte gärna emot sin etablerade inre logik bara för att manuset kräver det, à la oräkneliga andra exemplar i genren.
Därför är det extra viktigt för mig att fortsätta mitt självutnämnda uppdrag att få fler människor att se den tyska Netflix-serien ”Dark" – enligt mig årtiondets solklara Topp-1-serie. Den gör nämligen sitt absolut bästa (och lite till) för att uppfylla kraven om besvarade frågor och konsekvent world-building, samtidigt som den möjligt är den mest ambitiösa (i teorin) och välutförda (i praktiken) tidsreseberättelsen någonsin; den säger inte gärna emot sin etablerade inre logik bara för att manuset kräver det, à la oräkneliga andra exemplar i genren.
Folk som är ytligt bekanta med serien har kanske avfärdat den som ett tyskt svar på "Stranger Things". Även om den bygger på en liknande modell (liten stad nära en skog, nyfikna ungdomar, mysterium med övernaturliga förklaringar, nostalgiska inslag...) blir det snart tydligt att "Dark" är något mer avancerat än den bekanta rutinen: “Hitta den försvunne, stoppa skurken, bygg upp större hot till nästa säsong”.
Det är svårt att förutse vart den till slut hamnar – och hur mycket tyngre frågorna blir än “Hur får vi hem de kidnappade barnen?” Jag vill därför inte avslöja mer än nödvändigt just här.
Serien handlar i kort och gott om den lilla staden Winden, där alla bär på hemligheter och fyra familjer har delat diverse drama i tre generationer; ett dussintal vesentliga figurer spelas av max tre skådespelare var (rollsättningen är, som allt annat, sinnessjukt genomtänkt) och har sina egna platser i seriens väv. Varje liten bit är viktig, även om en given sidoberättelse inledningsvis känns som utfyllnad. Netflix egna synopsis lyder:
I en nutida tysk stad leder försvinnandet av två barn till uppdagande av dubbelliv och splittrade förhållanden bland fyra familjer. Historien tar en övernaturlig vändning som knyter an till samma stad men år 1986.
Det är svårt att förutse vart den till slut hamnar – och hur mycket tyngre frågorna blir än “Hur får vi hem de kidnappade barnen?” Jag vill därför inte avslöja mer än nödvändigt just här.
Serien handlar i kort och gott om den lilla staden Winden, där alla bär på hemligheter och fyra familjer har delat diverse drama i tre generationer; ett dussintal vesentliga figurer spelas av max tre skådespelare var (rollsättningen är, som allt annat, sinnessjukt genomtänkt) och har sina egna platser i seriens väv. Varje liten bit är viktig, även om en given sidoberättelse inledningsvis känns som utfyllnad. Netflix egna synopsis lyder:
I en nutida tysk stad leder försvinnandet av två barn till uppdagande av dubbelliv och splittrade förhållanden bland fyra familjer. Historien tar en övernaturlig vändning som knyter an till samma stad men år 1986.
Serien tog slut denna sommar (alltså är det bara att sätta sig och binge-titta utan att oroa sig för den långa väntan på mer) och låt oss säga att denna synopsis bara är början.
Jag vill inte säga att finalen är perfekt och jag vill heller inte råka “överhajpa” serien; så mycket hoppas jag att framtida fans får dela min upplevelse (ibland önskar jag att jag aldrig hittat den och fick uppleva allt för första gången en gång till, men Tiden är icke skonsam). Även på en teknisk nivå (klippning, kamerateknik, val av musik…) är arbetet skickligt och seriens teman hålls ständigt i åtanke.
Jag försöker alltid vara försiktig med när jag säger att en ny serie har blivit mer än bara “en ny serie” för mig, vilket jag anser är en sak som sagts väldigt ofta om väldigt många saker. Jag sparar detta till instanser där jag med säkerhet kan säga att en ny standard har satts. Ja, ”Dark” kan vara deprimerande (en vän till undertecknad beskrev den, ungefärligt citerat, som “serien där det är så synd om alla”) samt förvirrande, och ge anlag för en mer existentiell sorts grubbel när man väl redit ut det som förvirrade en (tidsresandet är, särskilt till en början, lättare än vanligt att köpa). Men detta är verkligen en helt ny ribba och ett exempel på det som serier bör vara – eller försöka mäta sig med.
Å andra sidan kanske det är del av charmen att bara en serie kan vara såhär intrikat? Hursomhelst, det här är serien ni förtjänar att se när den ordentliga “lyssna på Tegnell och sitt inne”-säsongen återvänder. Och sen: se se den genast en gång till, nu när ni vet framtiden. Der anfang is das ende, und das ende is der anfang.
Jag försöker alltid vara försiktig med när jag säger att en ny serie har blivit mer än bara “en ny serie” för mig, vilket jag anser är en sak som sagts väldigt ofta om väldigt många saker. Jag sparar detta till instanser där jag med säkerhet kan säga att en ny standard har satts. Ja, ”Dark” kan vara deprimerande (en vän till undertecknad beskrev den, ungefärligt citerat, som “serien där det är så synd om alla”) samt förvirrande, och ge anlag för en mer existentiell sorts grubbel när man väl redit ut det som förvirrade en (tidsresandet är, särskilt till en början, lättare än vanligt att köpa). Men detta är verkligen en helt ny ribba och ett exempel på det som serier bör vara – eller försöka mäta sig med.
Å andra sidan kanske det är del av charmen att bara en serie kan vara såhär intrikat? Hursomhelst, det här är serien ni förtjänar att se när den ordentliga “lyssna på Tegnell och sitt inne”-säsongen återvänder. Och sen: se se den genast en gång till, nu när ni vet framtiden. Der anfang is das ende, und das ende is der anfang.
Victor Andersson
