Helt plötsligt händer det. Skräckgenren har i decennier blivit både bespottad och ignorerad av filmindustrin, inklusive Oscarsjuryn. Till och med Oscarsvärdiga rollprestationer som Toni Collette i "Hereditary", Lupita Nyong’o i ”Us” och inte minst Mia Goth i hela ”X”-trilogin har prioriterats bort för mer tråkigt Oscarstypiska filmer och skådespelare.
Men inte ens Oscarsjuryn kunde blunda för det fenomenet som var fjolårets ”The Substance”. Coralie Fargeat följde upp sin underskattade debut ”Revenge” med en av 2024 års mest omtalade och analyserade skräckfilmer. En oförglömlig film som lyckades kombinera satir om pressen kring skönhet och ålder som kvinnor tvingas utstå i underhållningsbranschen med äcklig body horror.
Det går inte att förneka hur andra, mer typiska Oscarsfilmer - inklusive den spretiga, numera ökända "Emilia Perez" - bleknar Fargeats häftiga berättelse.
Men som skräcknörd är man van vid även de bästa titlarna inom genren inte får mycket utrymme på prestigefyllda prisgalor. Senaste riktiga skräckfilmen som uppmärksammades var 2017 års ”Get Out” som gav Jordan Peele en välförtjänt Oscar medan den enda som vunnit för Bästa film är ”När lammen tystnar” (1991), som vissa fisförnäma filmsnobbar möjligen skulle etikettera som psykologisk thriller.
Därför är det på tiden att tokig film som ”The Substance” får gå hem med guldstatyetten för Bästa film. Det är dags för Oscarsgalan att bli lite kul och modern. År efter år har vi sett småtrista, snälla biopics stoltsera med det eftertraktade priset. Visst finns det undantag, men för varje ”Everything Everywhere All at Once” så finns tiotal ”Oppenheimer” och ”Green Book”.
Att dessutom vara en andra film från en relativt färsk regissör bör också uppmuntras. Det är dags att en gång för alla avrätta den korkade, förlegade myten om att ingen ser filmer av eller om kvinnor. ”The Substance” var trots allt inte bara en kritikerfavorit utan även en kommersiell framgång som håvade in 77 miljoner dollar (på en ynka 17,5 miljoners budget).
Man kan förstå (men kanske inte acceptera) att Oscarsgalan fokuserar på kommersiella filmer med avsikt att nå bred publik samtidigt som den förmedlar något djupare budskap på lagom pretentiös nivå. Där lyckas Fargeat checka av båda boxarna. Det är ändå allt annat än någon vanlig rysare av typen som Blumhouse kläcker ur sig en gång i månaden.
Demi Moore gör också sin kanske bästa roll i hela sin karriär och har efter en rad priser en stor chans att kamma hem guldgubben för Bästa skådespelare. Fargeat har inte heller gått lottlös och med all rätt. Men det är dags att vi också uppmärksammar filmen i sig. För den här typen av spännande, fascinerande och bisarra filmupplevelse kommer sällan.
Tänk ändå att leva i en tid där vi får en film som ”The Substance”, en satirisk skräckfilm av en kvinna och med två starka, kvinnliga huvudkaraktärer. En film som vågar och lyckas vara både rolig, läskig, äcklig, konstig och absurd på samma gång. Som väcker så många olika känslor och tankar. Jag kan inte minnas att jag hört en film diskuteras och analyseras mer än denna film på länge.
Efter den lite förutsägbara, trista utdelningen förra året är det dags för Oscarsgalan att satsa på något lite mer ovanligt, kul och annorlunda. Det är dags för skräckgenren att få ta plats i det rumsrena ryggdunkandet och vad passar inte bättre än den skruvade, redan kultförklarade äckelfesten som är ”The Substance”?
