En fråga jag stött på ett antal gånger i mitt liv, men som alltid är lika svår att svara på. Vilken är min favoritfilm? Ju mer jag tänker på frågan desto svårare är det att välja. Hur avgör jag ens vilken film som är bäst? Den som fick mig att skratta mest? Gråta mest? Tänka mest? Jag vet inte.
Något som jag älskar med film är hur varje enskilt verk är en upplevelse i sig, när jag såg ”Fight Club” fick jag inte samma känsla som när jag såg ”The Wolf of Wall Street”. Den förstnämnda fick mig att känna spänning och när jag inte trodde att det kunde bli bättre så kom slutet som en käftsmäll. Medan "The Wolf of Wall Street" fick mig att skratta och häpnas över hur välgjort allt i filmen är. Båda filmerna fängslar mig, men på olika sätt och det behöver inte betyda att jag värderar den ena mer än den andra.
Något som jag älskar med film är hur varje enskilt verk är en upplevelse i sig, när jag såg ”Fight Club” fick jag inte samma känsla som när jag såg ”The Wolf of Wall Street”. Den förstnämnda fick mig att känna spänning och när jag inte trodde att det kunde bli bättre så kom slutet som en käftsmäll. Medan "The Wolf of Wall Street" fick mig att skratta och häpnas över hur välgjort allt i filmen är. Båda filmerna fängslar mig, men på olika sätt och det behöver inte betyda att jag värderar den ena mer än den andra.
Det är det som är grejen, jag tycker inte att det går att mäta två olika filmer med varandra, det är klart att ”21 Jump Street” inte kan mäta sig med en klassiker som ”Gudfadern”. Men jag kan fortfarande tycka att båda är bra, på olika sätt.
Det jag vill komma fram till är att eftersom jag tycker att filmer handlar om upplevelser är det omöjligt att bara välja EN av alla jag gillar. Jag blir helt yr av tanken att behöva jämföra dem jag tycker om och försöka hitta den som är bäst. Tänk också på hur många bra filmer man kommer få se i framtiden, valet kommer bara bli svårare och svårare ju äldre man blir.
Ibland undrar jag om jag helt enkelt ännu inte har sett den där filmen som förändrar hela mitt liv och som jag 100 procent säkert vet att det där kommer bli min favorit. Kanske finns det en sådan upplevelse för var och en? Men det får mig också att fundera på om inte smaken förändras hela tiden. Hade man frågat mig för åtta år sedan vilken min favoritfilm var, så hade jag antagligen svarat ”Twilight”. Några år senare och den toppar inte ens min ”topp-50-lista”.
Det är klart att 12-åriga jag älskade att se på vampyrdramat, det var det enda jag och mina kompisar pratade om. Vem av vampyrerna var snyggast? Vilken av deras förmågor hade man helst velat ha? Var man team Edward eller team Jacob? Men när jag har kollat om filmen, nu när jag är lite äldre, förstår jag inte alls vad jag hypade om? Den är ju så klyschig och nästan pinsam att kolla på! Kanske ser jag inte längre på film såsom jag gjorde förr, kanske har jag blivit alltmer kritisk.
Charmen med att inte ha en favoritfilm är att när förstaplatsen alltid ekar tom så finns det också alltid en chans för att nästa film jag ser blir min nya favorit. Jag försöker alltid att vara öppen till varje film jag ser och inte ha förutfattade meningar eller jämföra med tidigare filmupplevelser och på så sätt få en egen uppfattning om den.
I slutändan kanske det bara handlar om att jag är en person med grov beslutsångest eller så har jag helt enkelt inte sett Filmen med stort F ännu. Men jag ska hålla ögonen öppna och en dag kanske jag har svaret på frågan:
Vilken är din favoritfilm?
I slutändan kanske det bara handlar om att jag är en person med grov beslutsångest eller så har jag helt enkelt inte sett Filmen med stort F ännu. Men jag ska hålla ögonen öppna och en dag kanske jag har svaret på frågan:
Vilken är din favoritfilm?
