10 filmlegender som aldrig vann Oscars

Vissa skådespelare och regissörer har turen (eller oturen?) att vinna Oscar för sina debuter medan vissa kan göra flera decennier långa, framgångsrika karriärer utan att ro hem en enda. Här är några av de största ikonerna inom film som aldrig fick chansen att skina på världens främsta filmgala.

Skådisgiganten är en av de som nominerats flest gånger (sex) utan att ro hem en enda statyett. Till slut fick han nog och bojkottade galan tillsammans med hustrun tillika Oscarsvinnaren Elizabeth Taylor. En fantastisk aktör från den gamla skolan som ständigt hänförde publiken under sin nästan 40-åriga karriär.

Till Oscarsjuryns försvar så hann Dean endast med tre filmer innan han alltför ung gick bort. Men å andra sidan var just de tre filmerna nog för honom att inte bara bli en odödlig legend utan ge prov på en skådespelartalang som inte liknade någon annans. Och att han inte ens lyckades få en nominering för sin banbrytande, klassiska prestation i “Ung rebell” är ren skam.

Det är närmast bisarrt hur en sådan ikonisk men likväl begåvad stjärna som Dietrich enbart nominerades en gång under sin maffiga karriär. En magnetisk filmpersonlighet som förfört biopubliken sedan det mäktiga genombrottet som nattklubbssångerskan Lola Lola i “Blå ängeln”. Därefter lyste hon upp vita duken i en rad filmer av kreddiga regissörer inklusive Alfred Hitchcocks “Rampfeber”, Billy Wilders “Åklagarens vittne” och Orson Welles “En djävulsk fälla” utan att Oscarsjuryn insåg hennes storhet.

Japp, Mästaren själv fick aldrig någon statyett som bevis på sin storhet trots att ha bidragit till filmhistorien med en rad klassiker och influerat några av våra största regissörer och filmer inom thrillergenren. Fem ynka nomineringar motiverar inte hur han snuvades helt på mästerverk som “Repet”, “Främlingar på tåg”, “Studie i brott”, “I sista minuten” och “Fåglarna”.

Ett geni före sin tid vars milstolpe “Metropolis” gjordes innan Oscarsgalans debut. Sedan hjälpte det inte att både den och “M” gjordes i Tyskland. Liksom hans andra storverk som “Dr. Mabuses testamente”, “Fury” och “Polishämnaren” var de inom genrar - science fiction och film noir - som inte riktigt gick hem hos Oscarsjuryn. Trots några av filmhistoriens mest inflytelserika filmer på CV:et så fick Lang inte en enda nominering.

Med en karriär som sträcker sig över nästan åtta decennier med över 200 roller så är det underligt att Lee aldrig uppmärksammades av Oscarsjuryn. Visserligen blev han känd för skurkroller inom skräckgenren men gjorde även fint ifrån sig i mindre indiefilmer, som hans egen favoritfilm “Jinnah” där han spelade grundaren av Pakistan. Och vem annars hade kunnat bidra till Sarumans drypande ondska i “Sagan om ringen”.

Oscarsjuryn har alltid haft ett gott öga till utländska filmskapare - så länge de gör amerikansk film. Kanske var det lite skämmigt att just en italienare tog den älskade västerngenren till skyhöga nivåer med Spanien-producerade klassiker som “För en handfull dollar”, “Den onde, den gode, den fule” och “Harmonica - en hämnare”. Den totala bristen på nomineringar går inte riktigt ihop med regissörens storhet.

En av sin tids mest underskattade karaktärsskådespelare, lämnade oförglömliga intryck som seriemördare i “M”, skurk i “Riddarfalken från Malta” och Humphrey Bogarts sidekick i “Casablanca”. Tyvärr blev han med sina stora ögon och nasala röst ofta typecastad och fick trots en rad imponerande rollprestationer aldrig det erkännande han förtjänade.

En av filmvärldens mest ikoniska stjärnor, orättvist stämplad som enbart sexsymbol och pinuppa. Ökänd som svår att jobba med och ofta i skuggan av respekterade motspelare, Monroe visade prov på såväl komisk tajming i både “Bus Stop” och “I hetaste laget” men även en mer dramatisk ådra i “De missanpassade”.

Kanske ingen större överraskning att Peckinpahs våldsamma filmer och machoattityd inte gick hand i hand med Oscarsgalans mer finputsade image. “Det vilda gänget” var det närmaste som lyckades trycka på rätt knappar men starka filmer som “De red efter guld”, “Pat Garrett och Billy the Kid” och “Järnkorset” ignorerades. 

Robert Altman

Sidney Lumet

Charlie Chaplin

Akira Kurosawa

Federico Fellini

Ingmar Bergman

Judy Garland

Cary Grant

Deborah Kerr

Peter O’Toole

Greta Garbo

Stanley Kubrick (visuella effekter)