Den erfarne och prisbelönta skådespelerskan Lena Endre är aktuell som en av huvudrollerna i filmen "Glaciär", som är skriven av författaren Camilla Läckberg och regisserad av Baker Karim.
Filmen handlar om en läkare (Lena Endre) och en pastor (Alexander Karim), som båda är isolerade på ett hotell i centrala Stockholm samtidigt som ett dödligt virus som sprids vid direktkontakt har utplånat halva jordens befolkning. De två börjar söka kontakt med varandra via walkie-talkies och en kärleksrelation börjar sakta men säkert växa fram.
"Glaciär" utspelar sig mer eller mindre bara på hotellet och de enda människorna vi ser är just de två huvudrollsinnehavarna, något som Lena tyckte kändes absurt till en början.
- I och med att vi befinner oss i en pandemi och spelade in mycket på nätterna, kändes det som att världen stannade av helt och hållet. Ett tag kändes det som att man aldrig ville sätta sin fot här igen, men nu känner jag mig väldigt hemma här. Jag kan nästan varje rum här snart, säger Lena Endre till MovieZine från samma hotell som filmen utspelar sig på.
Även om det kan verka som att det var en en väldigt isolerad filminspelning där Lena och Alexander sällan fick träffa varandra, var verkligheten inte riktigt lika ensam.
- Det är fiffigt med film, för vi var nästan alltid i samma rum. I många scener är vi samtidigt i bild med en avskärmning, men då sitter vi egentligen i samma säng eller bredvid varandra. Vi var mycket tillsammans faktiskt, även om det ska se ut som att vi inte är det.
Hur var det att göra film med ett så litet team?
- Det var egentligen en skådespelardröm, då det kändes som att vi hade hur mycket tid på oss som helst och kunde jobba med scenerna tills de kändes färdiga. Det är väldigt lyxigt för en skådespelare att få här mycket tid med något, utan att hålla på att stressa.
"Glaciär" är inte den första produktionen som Lena Endre och Alexander Karim gör tillsammans, då de båda var med i tv-serien "Tunn is" som hade premiär i början av 2020.
- Det var underbart att få jobba med honom igen, då jag har känt han och hans bror Baker Karim sedan några år tillbaka. Jag har alltid tänkt att det skulle vara kul att göra en film tillsammans. Det tog några år, men nu har det blivit av.
Vad var det som du fastnade för i den här berättelsen?
- Den är en tung historia som egentligen handlar om kärlek. Hur lever man sitt liv om man inte vågar öppna sig för en annan människa? Min karaktär är övertygad om att hennes mamma inte älskade henne, vilket har ställt till med hela hennes liv och hon har aldrig haft en fast relation eller har några barn. Hon har sitt yrke och dejtar olika män med en armlängds avstånd hela tiden, vilket är otroligt tragiskt. Hon flyr från sjukhuset för att hon tror att det inte går att rädda fler människor och känner sig skräckslagen för att dö ensam. Det är på något sätt hennes läxa under filmen, att hon ska våga öppna sig för en annan person och våga älska.
Hur har du hanterat den verkliga pandemin?
- Det är lite konstigt att säga, men jag filmade väldigt mycket förra året. Jag gjorde en pjäs på Dramaten, filmade "Jägarna" uppe i Norrbotten och den här filmen, så jag har faktiskt haft jättemycket att göra trots pandemin. Det har varit väldigt kul och tur, då det är många som inte haft något och tappat varenda jobb. Dramaten har dock varit stängd, som är min fasta arbetsplats. Det är ohyggligt frustrerande, så nu väntar man på att det ska få öppna igen.
Under våren förra året drabbades hon dock av covid-19, som höll i sig i tre och en halv månad.
- Jag undrade faktiskt om det var kroniskt och om jag någonsin skulle bli frisk. Det var tungt att andas och hade feber i tio veckor. Efter andningen var nog tröttheten det värsta, att inte ha ork till någonting. Inte har jag några antikroppar heller. Det är så jäkla orättvist.
Har dina erfarenheter av pandemin påverkat din rolltolkning?
- Det tror jag faktiskt inte. De här människorna i filmen är ju friska, men vi hade nog alla en väldig erfarenhet av att vara isolerade. I filmen är alla smittade, men det bryter inte ut så vidare man inte möter en till person. Jag hoppas verkligen att något sånt här aldrig drabbar mänskligheten.
Finns det några scener som var speciellt roliga att göra?
- Det är nästan svårt att säga, då jag har många favoritscener. Kanske när vi tittar på en film tillsammans, är vid bassängen med bara en glasskiva mellan varandra eller när vi klättrade på hustak här i Stockholm. Vi hade faktiskt jäkligt kul hela tiden egentligen.
Sedan 1984 har Lena Endre synts på tv och bioduken i produktioner som "Varuhuset", "Mio min Mio", en hel del "Wallander"-filmer, "Millenium"-trilogin och nyligen "Min pappa Marianne", som hon fick en Guldbagge för som bästa kvinnliga biroll. Förutom att hon Guldbaggennominerats totalt sju gånger, tillhör hon Dramatens fasta ensemble där hon även har regisserat ett antal pjäser.
Vilken är den rollen från din karriär du är allra stoltast över?
- Oj, svår fråga. Det man håller på med för tillfället är det jag är närvarande i, så allt jag gjort förut har jag sällan koll på. Jag tittar aldrig tillbaka på det jag gjort, så man glömmer lite bort det. Jag kommer mer ihåg samarbeten och vad som var roligt, men inte vad jag själv har presterat.
Har du sett "Glaciär"?
- Ja, men inte då den var helt färdig. Jag tittar ibland på produktioner jag är med i en gång för att se vad publiken ska se, men sen aldrig mer. Det är lite svårt att vara sändare och mottagare samtidigt faktiskt, så jag ser hellre på andra. Man sitter alltid med ansiktet i händer och tänker "usch", så är det.
Vad hoppas du att publiken kommer ta med sig från filmen?
- Att vi verkligen behöver varandra, att vi ska lära oss att se vänligt på andra människor och ta hand om varandra. Vi lever ofta som att vi tror att vi aldrig ska dö, att vi har råd med så mycket skit som vi gör mot varandra, som vi egentligen inte har råd med. Ju äldre jag blir ju snabbare går det och ju kortare känns livet, så vi har inte råd att slänga bort det på massa oväsentligheter. Jag hoppas att man ska tänka på att ta vara på livet man har och vara en god människa.
Vad är det första du ska göra när allt blir som vanligt igen?
- Jag ska gå ut på en bar med massa andra människor och trängas, gå på bio och teater, bjuda hem alla vänner och familj och kramas. Det längtar jag efter.
"Glaciär" har premiär på streamingtjänsten Viaplay den 30 april.
