Skådespelaren Martin Wallström känns igen från filmer som ”Ego”, ”Snabba Cash - livet deluxe” och ”Arn”, samt tv-serien ”Mr. Robot” som blev hans första Hollywoodroll. Sedan drygt ett år tillbaka är han också en del av den ständigt populära ”Beck”-serien på C More, där hans rollfigur Josef Eriksson fyller upp hetsig-snut-kvoten efter Gunvald Larssons bortgång.
I nya filmen ”Beck - Rage Room” får tittarna möta nya sidor av Josef, när han blir personligt indragen i ett mordfall. Och Martin Wallström får äntligen stå i centrum.
- Jag gillar ju det! Haha. Huruvida man är i centrum är kanske inte det viktigaste, men jag tycker det är roligt när de blir personligt engagerade i ett fall. Gör man så många filmer så kan det inte varje gång vara en gammal flickväns pappa som blivit mördad. Det går inte. Ibland så ska vi vara poliser och lösa andra människors problem. Men just de här gångerna när vi får bli personligt engagerade, det är ganska lyxigt i den här typen av krim.
Det blir mer intressant att titta på också.
- TV har gjort ett segertåg de senaste 15 åren med så mycket välskrivet drama. Men det här är ingen serie, det är stor skillnad. Vi har inte en karaktärsutveckling på samma sätt, utan det finns lite fördjupningar i karaktärerna. Men det publiken vill ha är att de känner igen karaktärerna. Och det var ju storheten såklart när jag växte upp också. Man visste att Beck och Gunvald var varandras motsatser men de löste det ändå. Man känner karaktärerna och vill försätta dem i nya situationer bara.
Man känner lite som att Josef har tagit över Gunvalds plats, eller?
- Det är såklart skrivet så att någon måste ställa till med oreda. Och då är det Josef som får göra det. Bjuda på lite konflikt. Och det tror jag att vi i ensemblen värnar om. Publiken, de vet ju att vi löser mordet. Men det man vill se på vägen, det är relationerna.
I nya filmen ”Beck - Rage Room” får tittarna möta nya sidor av Josef, när han blir personligt indragen i ett mordfall. Och Martin Wallström får äntligen stå i centrum.
- Jag gillar ju det! Haha. Huruvida man är i centrum är kanske inte det viktigaste, men jag tycker det är roligt när de blir personligt engagerade i ett fall. Gör man så många filmer så kan det inte varje gång vara en gammal flickväns pappa som blivit mördad. Det går inte. Ibland så ska vi vara poliser och lösa andra människors problem. Men just de här gångerna när vi får bli personligt engagerade, det är ganska lyxigt i den här typen av krim.
Det blir mer intressant att titta på också.
- TV har gjort ett segertåg de senaste 15 åren med så mycket välskrivet drama. Men det här är ingen serie, det är stor skillnad. Vi har inte en karaktärsutveckling på samma sätt, utan det finns lite fördjupningar i karaktärerna. Men det publiken vill ha är att de känner igen karaktärerna. Och det var ju storheten såklart när jag växte upp också. Man visste att Beck och Gunvald var varandras motsatser men de löste det ändå. Man känner karaktärerna och vill försätta dem i nya situationer bara.
Man känner lite som att Josef har tagit över Gunvalds plats, eller?
- Det är såklart skrivet så att någon måste ställa till med oreda. Och då är det Josef som får göra det. Bjuda på lite konflikt. Och det tror jag att vi i ensemblen värnar om. Publiken, de vet ju att vi löser mordet. Men det man vill se på vägen, det är relationerna.
En del av gruppen: Martin Wallström med Jennie Silfverhjelm och Kristofer Hivju.
Hur var det för dig att komma in i en filmserie som redan rullat i så många år?
- Jag låg och tänkte på det häromdagen. Jag tackade ja till det här redan innan vi hade gjort sista säsongen av ”Mr. Robot”. Jag tänkte, ”undrar hur det här ska bli?”… för det är enklare att kliva in i något som man inte vet nånting om. Men något som redan är populärt och etablerat, det var läskigt. Men jag tänkte att det var bra, att det var läskigt. Så det var en skräckblandad förtjusning.
- För några år sedan var jag med och spelade polis i serien ”100 Code”. Jag kommer ihåg när jag fick rollen som polis, att jag hade längtat så efter att få vara med som en av de där poliserna i gruppen. I början av en karriär så sitter man ofta där som misstänkt pojkvän eller så. Det är vem man får spela i de där krimserierna. Men det skulle vara spännande att vara där på andra sidan, tänkte jag. Jag längtade efter att få vara på andra sidan förhörsbordet.
Som cynisk filmrecensent kan man ju tycka att svenska deckare går på repeat lite grann. Man kan ifrågasätta varför man gör en 44:e och en 45:e Beckilm. Samtidigt är de superpopulära på C More och TV4. Det är ett mysterium jag försöker knäcka: vad får tittarna att återvända gång på gång?
- Tänk så här: om du skulle skriva upp vad du lagar för mat hemma, varje dag i 365 dagar om året. Skulle du ha 365 olika rätter tror du? Du har dina favoriter, för att du vet vad du gillar. Det är inte alltid man känner för att se en smal, afrikansk stumfilm - som säkert är jättebra och berikande och kan ge nya insikter. Utan ibland vill man bara koppla av.
- Plus att det finns en trygghet där. Man känner de här karaktärerna. Det räcker. Du skulle i princip kunna ha en scen där Martin Beck står på balkongen med ett glas, och så hör du någon som säger: ”Martin!”… Du skulle kunna klippa där. För scenen utspelar sig redan i huvudet på publiken. Det är kära karaktärer, och publiken är fäst vid dem. Så den här serien har verkligen sin plats. Och publiken tycker om det.
- Jag låg och tänkte på det häromdagen. Jag tackade ja till det här redan innan vi hade gjort sista säsongen av ”Mr. Robot”. Jag tänkte, ”undrar hur det här ska bli?”… för det är enklare att kliva in i något som man inte vet nånting om. Men något som redan är populärt och etablerat, det var läskigt. Men jag tänkte att det var bra, att det var läskigt. Så det var en skräckblandad förtjusning.
- För några år sedan var jag med och spelade polis i serien ”100 Code”. Jag kommer ihåg när jag fick rollen som polis, att jag hade längtat så efter att få vara med som en av de där poliserna i gruppen. I början av en karriär så sitter man ofta där som misstänkt pojkvän eller så. Det är vem man får spela i de där krimserierna. Men det skulle vara spännande att vara där på andra sidan, tänkte jag. Jag längtade efter att få vara på andra sidan förhörsbordet.
Som cynisk filmrecensent kan man ju tycka att svenska deckare går på repeat lite grann. Man kan ifrågasätta varför man gör en 44:e och en 45:e Beckilm. Samtidigt är de superpopulära på C More och TV4. Det är ett mysterium jag försöker knäcka: vad får tittarna att återvända gång på gång?
- Tänk så här: om du skulle skriva upp vad du lagar för mat hemma, varje dag i 365 dagar om året. Skulle du ha 365 olika rätter tror du? Du har dina favoriter, för att du vet vad du gillar. Det är inte alltid man känner för att se en smal, afrikansk stumfilm - som säkert är jättebra och berikande och kan ge nya insikter. Utan ibland vill man bara koppla av.
- Plus att det finns en trygghet där. Man känner de här karaktärerna. Det räcker. Du skulle i princip kunna ha en scen där Martin Beck står på balkongen med ett glas, och så hör du någon som säger: ”Martin!”… Du skulle kunna klippa där. För scenen utspelar sig redan i huvudet på publiken. Det är kära karaktärer, och publiken är fäst vid dem. Så den här serien har verkligen sin plats. Och publiken tycker om det.
"Beck: Rage Room" blir ett personligt fall för Josef.
I ”Rage Room” fick vi veta lite mer om Josef. Det kom fram att han har en bror som sitter i fängelse. Och ni ska spela in fyra nya filmer i vår. Är det någon som kommer utforskas mer, vem Josef är?
- Var har du hört att det ska spelas in fyra nya filmer?
Det har Kristofer Hivju berättat för mig. Och de söker statister nu, så det är ute på nätet.
- Vad roligt! Nä, jag hade ingen aning (skratt). Vad kul, då kanske man får jobba i vår också. Ja, om det skulle vara så att det ska göras fyra nya filmer så… Att hans bror sitter i fängelse ser jag som en karaktärsfördjupning. Det är inget som förändrar Josef i grunden, han agerar inte annorlunda efter han fått träffa sin bror, utan publiken får se en liten bit av honom, man lägger en pusselbit till.
- Var har du hört att det ska spelas in fyra nya filmer?
Det har Kristofer Hivju berättat för mig. Och de söker statister nu, så det är ute på nätet.
- Vad roligt! Nä, jag hade ingen aning (skratt). Vad kul, då kanske man får jobba i vår också. Ja, om det skulle vara så att det ska göras fyra nya filmer så… Att hans bror sitter i fängelse ser jag som en karaktärsfördjupning. Det är inget som förändrar Josef i grunden, han agerar inte annorlunda efter han fått träffa sin bror, utan publiken får se en liten bit av honom, man lägger en pusselbit till.
Läs också: Fyra nya Beckfilmer spelas in våren 2022
- Jag tror absolut att om det skulle spelas in fyra nya filmer, så skulle det säkert vara något att utforska. Och jag tror publiken kan tycka såna där sidospår är spännande. Men hur långt ska man gå? Berikar det just den här filmen något mer? Det är ett komplicerat pussel.
- Jag tror absolut att om det skulle spelas in fyra nya filmer, så skulle det säkert vara något att utforska. Och jag tror publiken kan tycka såna där sidospår är spännande. Men hur långt ska man gå? Berikar det just den här filmen något mer? Det är ett komplicerat pussel.
Det var väldigt kul att se dig i ”Mr. Robot”, en riktigt bra serie för övrigt. Hur var den erfarenheten för dig, och har det öppnat några nya dörrar?
- Det var fantastiskt, såklart. Dels var det mitt första jobb i USA, och så att få vara med på den resan från början, med något som var litet men blev större. Och framför allt att få jobba med den typen av välskrivet material. Jag tror inte att jag under fyra säsonger ändrade en enda replik. Det måste jag säga, att jobba med den typen av författare är ju fantastiskt.
- Efter det gjorde jag två långfilmer, en sci-fi-film och en krigsfilm, som också var spännande. Och det som hände sen var att vi gjorde sista säsongen 2019, och jag hade signat upp på att göra första säsongen av ”Beck”. Mitt under första säsongen kom pandemin, vilket såklart ställde till det rejält. Det var inte resläge vilket påverkade flera projekt. Plötsligt backade man, eller så behövde de någon som redan bor i Los Angeles. Det stod stilla. Nu får vi se vad som händer framöver.
- Det var fantastiskt, såklart. Dels var det mitt första jobb i USA, och så att få vara med på den resan från början, med något som var litet men blev större. Och framför allt att få jobba med den typen av välskrivet material. Jag tror inte att jag under fyra säsonger ändrade en enda replik. Det måste jag säga, att jobba med den typen av författare är ju fantastiskt.
- Efter det gjorde jag två långfilmer, en sci-fi-film och en krigsfilm, som också var spännande. Och det som hände sen var att vi gjorde sista säsongen 2019, och jag hade signat upp på att göra första säsongen av ”Beck”. Mitt under första säsongen kom pandemin, vilket såklart ställde till det rejält. Det var inte resläge vilket påverkade flera projekt. Plötsligt backade man, eller så behövde de någon som redan bor i Los Angeles. Det stod stilla. Nu får vi se vad som händer framöver.
TV-serien "Headhunters" släpps senare i år på C More.
Men du är också med i en norsk serie i år, Jo Nesbøs ”Headhunters”. Berätta.
- Kommer du ihåg filmen? Det är så lustigt, för när jag pratar med folk om den där filmen… Många har missat den, medan alla de som har sett filmen säger: ”Den var skitbra!” Den var helt magisk tyckte jag, i hur den lekte med genrer. Den växlade mellan komedi, thriller, drama, horror…
- Kommer du ihåg filmen? Det är så lustigt, för när jag pratar med folk om den där filmen… Många har missat den, medan alla de som har sett filmen säger: ”Den var skitbra!” Den var helt magisk tyckte jag, i hur den lekte med genrer. Den växlade mellan komedi, thriller, drama, horror…
- Så när jag blev kontaktad angående serien - den är en prequel till filmen och utspelar sig alltså innan filmen - jag läste manuset och tyckte att de har fångat precis det där. Att det går från jättebisarr komedi till något som är mörkt till liksom nästan lite romantiskt, till drama, till thriller… En kanonrolig roll också, jag spelar en chef på ett företag. Det var längesen jag hade så roligt på jobbet.
