”Midnattssol” är på många sätt en rätt klassisk kriminalserie som samtidigt överraskar och känns både modern och nytänkande i både berättande och stil.
Handlingen utspelar sig till största delen i trakterna kring Kiruna, det är sommar och solen går aldrig ner. Men låt inte ljuset lura er. Midnattssolen till trots är detta en väldigt mörk berättelse om ilska, hat och ond bråd död. Vi har sett regnigt dimmiga storstäder och deras förorter som bakgrund till mordhistorier förut, varför det närmast blir exotiskt att se detta ständigt soldisiga öppna och folktomma landskap som kuliss denna gång.
Att få besöka Kiruna med omnejd i all sin somriga prakt, utan att själv bli biten av myggen, känns som en renodlad ära och miljöerna är bedövande vackra och vyerna fullständigt fantastiska, vilka tack vare det otroliga fotot kommer helt till sin rätt.
Denna stjärnspäckade serie på åtta delar är en unik samproduktion mellan Sverige och Frankrike och handlar förutom diverse mord om identitet, fördomar och främlingsfientlighet.
Vi får i dalen mellan fjälltopparna följa den svenske åklagaren Anders Harnesk spelad av Gustaf Hammarsten och den franska polisen Kahina Zadi gestaltad av en lysande Leila Bekhti i sökandet efter sanningen, när först en fransman går en grym död till mötes, ett mord som visar sig vara långt ifrån det sista i ett annars fridfullt Sameland.
Inledningen är som sagt väldigt häftig och mer behövs inte för att man ska vilja se mer. Men det som sedan ändå skiljer denna serie från en annan vilken som helst deckare och det som också gör att man entusiastiskt stannar kvar i soffan, är den fantastiskt fasetterade handlingen som på ett djupare plan på allvar griper tag i en.
Det känns både viktigt och allmängiltigt och jag blir personligen påtagligt engagerad i framförallt det jag ännu en gång får lära mig om samernas historia och samtidigt glad över att den äntligen sätts på kartan, men också i vårt medvetande. I slutändan kommer det också just därför att handla om mycket mer än bara det som är synligt för ögat. Och tro mig, bara det skulle vara värt att bänka sig framför tv:n för.
Huvudpersonerna känns väldigt angenäma och äkta och förutom Hammarsten och Bekhti får vi bland annat se Peter Stormare och Richard Ulfsäter i andra av rollerna.
Karaktärerna presenteras i sakta men hela vägen stabilt och ingående mak vilket gör att de efter några episoder känns så genuina att jag faktiskt tycker mig känna dem på riktigt. Det påminner lite om ”The Killing” i upplägget, där också huvudpersonerna i takt med varje avsnitt fick tydligare konturer och hela tiden ännu fylligare innehåll för att till sist kännas som verkliga individer. Och jag verkligen älskar när gränser mellan fiktion och verklighet för stunden suddas ut så där.
Duon Måns Mårlind och Björn Stein står bakom både manus och regi och dessa herrar är vid det här laget inget mindre än fullblodsproffs. Från det visuella, de sparsmakade men slående effekterna till det intensiva men eftertänksamma tempot i dramaturgin. Allt håller toppklass och sammantaget blir detta till en jäkligt härlig resa att haka med på för vilken kriminalälskande typ som helst.
Tyvärr uppdagas det efter närmare fem timmar att det bara är fem avsnitt av totalt åtta jag fått tillgång till, vilken snabbt räknat innebär att jag nu nagelbitande måste vänta nästan två månader på fortsättningen. Hur sjutton kommer jag stå ut?!
Jag vet inte vem jag är mer avis på, er som har allt framför er, eller mig själv som redan sett en del. Jag vet heller inte hur det kommer sluta, men oavsett så är jag beredd att redan nu säga att vi alla i slutändan kommer få vara tacksamma för, men också ordentligen stolta över denna otroligt spännande följetong som utan tvekan är bland det bästa som SVT producerat.
"Midnattssol" får premiär söndag 23 oktober 21.00 i SVT1 och SVT Play.
