"Min nästa filmroll är absolut inte rolig"

Från "Parlamentet" via "Grotesco" till "Solsidan", alla har en favorit med Henrik Dorsin. I höst tar komikern och skådespelaren klivet över i filmvärlden på allvar med biroller i tre svenska filmer. Och mer ska det bli, berättar han för MovieZine. 

- Jag har hållt på så länge jag kan minnas. Jag har sett det som ett jobb ända sedan roliga timmen i första klass. Vi satte upp pjäser hela tiden. Roliga timmen är viktigt, det får inte försvinna. Det utvecklades i högstadiet med produktioner för hela skolan, som sedan blev det en angelägenhet för hela kommunen. Men jag kom in i branschen som manusnisse, jag jobbade som redaktör på "Time Out" och via det kom jag in i "Parlamentet". Tonvikten har alltid legat på humorn, men parallellt med det har jag spelat i seriösa föreställningar, Strindberg och så.

- "LasseMajas detektivbyrå" spelades in för nästan tre år sen, sen filmades "Krakel Spektakel" och "Min så kallade pappa" ungefär samtidigt. Men så kommer allting på en gång. Varje vecka en ny film, det är en ganska bra målsättning att ha, haha. Jag tycker det är jätteroligt att göra film, så jag fortsätter gärna att göra det. Eftersom jag skriver mycket själv, är det skönt att bara få en roll tilldelad: "Gör det här".

- Inte att skapa karaktären, men man får snarare se det som volymreglage. Volymen skruvas upp beroende på vad det är. Skulle man göra en svensk "Anchorman" så får man skruva upp reglaget, och gör man en barnfilm som ska vara realistisk, så skruvar man ner. Men i "LasseMaja", där folk heter spejsade saker som Rubin, det är mer av en Tintin-värld på något vis. Vissa världar tillåter att man får ta i lite grann och hitta attributen. 

- Jag hade inte anat det alls. Om vi går tillbaks till första säsongen, tog det ganska lång tid för mig att förstå att han var så populär. När "Solsidan" slog till höll jag ju på med andra jobb, och det kommer liksom inte fram till mig, hur populärt det blir. Det har jag upptäckt senare, när folk berättat saker för mig som att de tatuerat in Ove Sundberg på vaden… Men när vi gjorde det var det bara en roll. Felix Herngren sa så här om serien, "Om inte det här blir en succé så vet jag inte vad jag ska ta mig till". Han hade en känsla för att det skulle funka. 

- Ove kommer tillbaks i säsong 5. Det blir min sista säsong i TV-serien. Jag känner att det måste vara roligt att gå till jobbet, och jag vill kunna leverera så gott jag kan. Lusten är det absolut viktigaste. Säsong 4 var väldigt rolig att göra och jag kände att det var kanske den bästa säsongen efter säsong 1. Men jag kände redan att nu vill jag nog inte dra på min brillorna en gång till. Sen fick vi ett längre uppehåll när Josephine Bornebusch blev med barn. Då hade jag tid att tänka om lite grann: "Om jag vet att det är sista säsongen, då tycker jag det är skitroligt att gå in och göra det." Samma sak gäller väl "Kontoret", det finns en intresse för en ny säsong, men det ligger långt bort. 

- Är det partiledardebatten? Är det sant? Jag visste att många hade sett den, men jag visste inte att det var så många. Oj. Vad roligt! Men jag tycker att jag får till Stefan Löfvén bättre nu. Jag pratar dalmål men han pratar öviksmål. Så jag har slipat på det under sommaren, så nu sitter han. Om jag får en bra idé så kan jag göra mer.

Varför är politik så tacksamt att skämta om?

- Det har alltid varit tacksamt att häckla makten. Vi ska vara glada att vi lever i ett samhälle där man får häckla makten och vara hur grov som helst. Och politik är ständigt aktuellt, det är aldrig stiltje. Men som komiker kan jag också tycka det är något sorgligt över det, att det är så flyktigt. Den där partiledardebatten har en miljon klick nu, men den siffran kommer inte gå upp, eftersom de här politikerna blir inaktuella. Man säger att humor är en färskvara. Referenshumor kan vara en färskvara, men de riktigt bra komedierna och framför allt de riktigt bra komikerna, är tidlösa.

- Egentligen ja, och jag har gjort det väldigt mycket. Men för något år sen tröttnade jag, det blev någon slags jakt på humor. Jag gillar att upptäcka en ny skitrolig serie. Men när det blev att jag skulle konsumera och jag köpte hem boxar med de senaste brittiska humorserierna och plöjde dem som inspiration… Då insåg jag att idéer och inspiration inte ska komma ur något som någon redan har gjort. Då får jag hellre inspiration genom att se en film av Michael Haneke, eller läsa om romarriket. 

- Jag går och ser "Anchorman 2" för att jag vill se den. Jag kollar på nya säsongen av "Parks and Recreation" för att jag gillar den serien. Men jag har inte koll på de senaste standup-komikerna till exempel, och vissa referenser från mina komikerkollegor gör mig lost. Men då brukar jag hämnas och slänga in någon gammal revyskådis. Som Ludde Gentzel. Mycket skicklig revykomiker på 20-talet, haha.

- Dem känner jag till. Det är jätteroligt, ganska behagligt att höra att man har gjort något som har påverkat. Det tycker jag känns stort. "Grotesco" är ganska svårt att få tag i, SVT har inte gått upp på Öppet Arkiv och har inte gått i repris. DVD:erna har utgått. Så "Grotesco" är rariteter, haha.

- Det finns framför allt ett brittiskt humorgäng, från den tiden då jag verkligen kollade på allting. De heter "The League of Gentlemen". Det finns en fruktansvärd film med Sean Connery som heter "The League of Extraordinary Gentlemen", blanda inte ihop dem. De är liksom föregångare till "Little Britain" och mycket bättre, tycker jag. Om man vill se humor som man inte har sett, så kolla in "The League of Gentlemen". Jag kan tipsa om lite gamla grejer. Jag är ett stort fan av Clouseau, "Rosa pantern"-filmerna med Peter Sellers. Jag vill rekommendera de filmerna. 

- Jag har två svar. Av nostalgiska skäl måste jag säga "Jönssonligan får guldfeber", haha! Den har jag haft mycket glädje av. Den är kanske inte den mest flabbroliga men "Picassos äventyr" måste premieras. Den fantasifullheten och berättarglädjen som finns i den filmen. Och de visuella skämten. Och den här kaskaden av skådespelare som dyker upp i små roller. 

- Som att jag gillar snabba bilar? Nä. Jag har inget körkort, det är en sådan grej som folk kanske inte vet om mig. Jag är intresserad av historia. Jag är intresserad av matlagning, och gastronomi. Alltså på molekylnivå, det fascinerar mig, men även mormors gamla ragu. Jag tycker om att resa men jag tycker samtidigt det är jobbigt. Jag gillar att resa i Europa, det hör ihop med historieintresset. Jag är fascinerad av Kina, skulle vilja åka dit någon gång. Japan och Kina är drömresor.

- Det är en mycket svart film. Jag spelar en roll som absolut inte är rolig. Det handlar om ett litet samhälle i Norrbotten, där alla känner alla. En tonårstjej blir våldtagen av en kille som hon har varit ihop med. Och samhället vänder sig emot henne när hon berättar det. Jag spelar killens pappa, som är en tystlåten, ganska bottenfrusen man. Vi spelade in i våras men den kommer nog först efter årsskiftet.

- Det var rätt skönt med en roll som inte ska vara rolig. Jag fick verkligen jobba emot det, men det var bara att stänga av det. Det var behagligt att jobba så. Och det var kul för då blir det roligare att vara rolig.