I djupet av den viktorianska koloss av sten och marmor som är Corinthia Hotel sitter en grupp smånervösa journalister och väntar på Dracula. Eller rättare sagt: Luke Evans, skådespelaren som axlar den svarta kappan i den senaste filminkarnationen av Bram Stokers klassiske vampyr.
När Evans gör entré, är det inte med den blodtörstiga furstens attribut, utan en mysig stickad kofta och ett brett vitt leende. Luke Evans är en skådespelare på gång, den forna West End-stjärnan som gjorde sitt namn med huvudrollen i musikalen Miss Saigon, har på senare tid synts i "Fast & Furious 6" och inte minst som Bard Bågskytten i Peter Jacksons "Hobbit"-filmer. Men hur blev egentligen en bildskön, skönsjungande, musikalartist den mest blodtörstiga av alla filmskurkar?
- När jag blev tillfrågad om rollen var min reaktion, "kom igen, jag är för ung för att spela Dracula!". Men sen läste jag manuset och insåg att det var storyn om hur Dracula blev den han är, 400 år innan Bram Stokers historia - och då började bitarna falla på plats.
"Dracula Untold" är en så kallad origin-story, en berättelse om hur den ikoniske vampyren kom att bli den persona han varit under de senaste hundra åren. Det är också en film med en ganska annorlunda vinkel jämfört med klassiska vampyrfilmer. Här är det inte existentiell skräck som är i fokus utan action och äventyr. En Dracula för multiplexgenerationen.
Var Dracula en stor del av din barndom?
- Nej inte alls, mina föräldrar var väldigt skickliga på att sålla bort allt övernaturligt som hade med spöken, vampyrer eller demoner att göra. Jag hade en väldigt trevlig och harmonisk barndom, säger Evans med ett snett leende och lägger till: den enda Dracula jag känner till var dockan i "Mupparna".
Luke Evans växte upp i ett strikt religiöst hem, hans föräldrar var - och är - Jehovas vittnen och länge var också den unge Evans det. Han fick knacka dörr för att sprida Jehovas gospel, och fick uppleva många dörrar som smälldes igen framför honom. En uppgift som han idag skrattande säger lärde honom att hantera motgångar.
- Det finns bra saker med religionen och annat som man kanske inte nödvändigtvis håller med om, men de jag känner är lyckliga människor och det var en del av min uppväxt. Så är det bara, säger Evans med en axelryckning.
Filmintresset väcktes på allvar när han som barn såg "Empire of the Sun" och "Elephant Man". Den unge Evans var tvungen att springa in på toaletten för att han grät så mycket när han såg dem.
- Det var så det började och jag visste snart att jag ville uppträda själv på något sätt, men då var det inget alternativ. Jag kommer ifrån en arbetarklassbakgrund så jag jobbade i en skobutik och sparade ihop några pund i veckan för att ta sång- och skådespelarlektioner.
Till viss del sitter uppväxten fortfarande kvar. Ironiskt nog gillar inte Luke Evans filmer om det ockulta och säger själv att han undviker skräckfilmer så långt han kan.
- Jag har en för livlig fantasi och tar med mig filmen hem en lång tid efter jag sett den. Jag gjorde misstaget att se "Paranormal Activity" på bio och det sabbade mig för flera veckor efteråt!
Det blir lite märklig stämning när den filippinske journalisten bredvid mig frågar varför Evans hade Dracula-tänderna på sig när han såg honom på ett pressevent året innan. Evans skrattar till och påpekar att de spetsiga hörntänderna är hans egna och visar sedan upp ett par imponerande huggtänder varpå kollegan ser ut att vilja sjunka ner genom heltäckningsmattan. Proffset Evans räddar det hela med att förklara hur gott det var att dricka blod under inspelningen.
- Blodet i filmen är rödbetsjuice och körsbärsjuice i en blandning. Sött och gott!
Det finns en scen i filmen som har det där lilla extra. Det är när Luke Evans karaktär förhandlar med Charles Dances urvampyr om att få dennes odödliga krafter, varvid denne låter en ormlik tunga svepa över den unge ädlingens ansikte.
- Lyssna på mig, när du har Charles Dance täckt i mask och prostetiska klor dreglande rakt på ditt ansikte så är det ganska otäckt. Charles visste vad han behövde göra och levererade tiofalt.
Reklamaren som fick chansen
Gary Shore har en perfekt tredagars skäggstubb, är elegant men ledigt klädd i en mörk kostym och sitter framåtlutad över ekbordet, beredd på att försvara sin film framför gruppen av internationella journalister. Shore är den 33-årige irländske regissören som med "Dracula Untold" fått sitt livs chans. Tidigare har han bara gjort reklamfilmer och en enda kortfilm. Men nu har Universal skrivit kontrakt på tre långfilmer med Shore. En dröm för många aspirerande regissörer. Här, i sviten på Corinthia, ser han ut som han är tagen av situationens allvar och pratar med låg och mjuk röst.
- Jag har gjort reklam för stora varumärken förut så jag är van vid en omfattande produktionsapparat, men det var annorlunda att göra långfilm… Det var som att springa ett maratonlopp. Och så kände jag ett stort ansvar mot att göra Dracula rättvisa.
Det har gjorts över 200 filmer om Dracula, kände du någonsin tveksamhet om att din film har något vettigt att tillföra?
- Absolut, när jag först läste manuset var det med en rejäl dos cynisism i bakhuvudet. Men sen insåg jag att filmen egentligen inte handlar om den klassiske Dracula utan om personen bakom monstret - Vlad Tepes. Jag tror att skräckfans kanske kommer bli besvikna när de ser filmen, för det här är ingen skräckfilm utan ett actionäventyr. Det här är berättelsen om personen bakom Dracula och hur han kom att bli den han är.
Dracula var aldrig en stor del av Shores uppväxt eller ens filmskolning. Men han var ändå alltid närvarande, för Bram Stoker, författaren som skapade vampyren, bodde själv i Dublin - bara en bit ned på gatan från familjen Shores hus.
Den ursprungliga klippningen av filmen klockade in på 2 timmar och 20 minuter, till slut klipptes den ner till futtiga 85 minuter - och i processen försvann flera sidoberättelser och hela karaktärer. Shore berättar att det behövdes för tempots skull. Det går också att ana att filmbolaget hade ett och annat att säga om saken.
Inspirationskällorna är många för Gary Shore, lite oväntat är kanske att Clint Eastwood-filmen "The Unforgiven" var den största inspirationen under arbetet med "Dracula Untold". Andra filmmakare som Shore ser upp till är David Fincher, Steven Spielberg, James Cameron och Martin Scorsese.
- Och så är jag ett stort fan av Francis Ford Coppolas "Bram Stoker's Dracula", den inte perfekt på något sätt men som ett visuellt spektakel är den oslagbar. Jag älskar hur de tog ut svängarna och inspirerades av 1920-tals film.
Det har förekommit en hel del uppgifter i media om att "Dracula Untold" bara är starten på en serie filmer i ett större universum där en rad klassiska filmmonster så som Frankenstein och The Mummy får nytt liv. Gary Shore berättar att det aldrig var planen från början utan att det var ett beslut som togs väldigt sent i produktionen.
Att säga att slutet i "Dracula Untold" lägger upp mattan för en efterföljare är minst sagt en underdrift. Luke Evans får sista ordet och svarar på frågan om han kan tänka sig att återvända till Dracula
- Absolut, det vore en intressant resa att göra. Det är en film som inte bara har lagt in ett öppet slut för sakens skulle utan det handlar ju om en karaktär som kommer att leva vidare. Men vi får se hur filmen går, om den blir en succé skulle jag gärna spela Dracula igen.
