Hela dagen har jag suktat efter denna stund. Dessa timmar på natten då det endast är me-time som står på agendan. Är jag den enda som längtar efter dessa timmar? Fattar ni vad jag menar? Om inte så låt mig förklara:
Jag skulle väl kalla mig själv en 20-årig social tjej i mina bästa år. Jag pluggar, jag jobbar, jag pimplar vin med mina vänner på lördagar. Helt vanlig tjej i mina bästa år liksom.
Jag har alltid tyckt att i vimlet av vardag så är det viktigt att ha lite ensamtid. Det känns som något min generation är lite rädd för. Att vara ensam menar jag. Om vi inte jobbar så ska man träffa vänner eller bekanta och när vi inte gör det är vi konstant uppkopplade och vi sitter där och skrollar på våra sociala medier.
Därför har jag en liten tradition för mig själv. När klockan slår 12 på natten så stänger jag av och säger godnatt till världen. Ja, alltså jag går inte och lägger mig, tro mig jag är nattuggla så det skulle aldrig komma på fråga. Utan jag blir mitt anti-sociala jag, mitt alter ego som egentligen hatar allt som har med vardag att göra och som bara vill ligga i sängen omringad av 32 kuddar och titta på film.
Det är här dock som jag stöter på ett litet dilemma. Så som sagt, jag ligger där, halv ett på natten invirad som en burrito. Min själ är redo, men min hjärna är inte det. Det blir kortslutning av en sån enkel men frustrerande anledning:
Vilken film ska jag se?
Jag svär att detta är en generationsfråga. Min söndercurlade generation som alltid har 15 olika saker att välja emellan och aldrig vet vad vi ska välja. Så där ligger jag, som vanligt, och tittar på 17 olika trailers och försöker hitta den perfekta filmen just för den kvällen. Jag antar att ni redan fattar hur denna tragiska historia kommer att sluta? Ännu en natt som slutar med noll film och 17 trailers och en trött tjej som ska upp och jobba klockan 8.
Det var bättre förr skulle jag vilja konstatera. På den gamla goda tiden när man allt fick välja en VHS ifrån hyllan och sen fick man vara nöjd med det valet. Netflix och liknande streamingsajter kan inte vara bra för oss. Alla filmer och serier presenterade på ett silverfat framför oss, gör det inte oss lite lata helt enkelt? Låt mig inte snacka skit om streamingsajter dock. Man kanske ska se det hela i ett positivt ljus istället. Att upptäcka nya serier och filmer har inte varit lättare än vad det är nu. Och för en filmnörd som jag är det drömmen att ha allt samlat på en och samma plattform.
Så söndercurlade och giriga jag kanske helt enkelt får sluta klaga och helt enkelt välja en film.
Vad tycker du? Blir det för enkelt för oss att välja film?
