Här är utdrag ur några tidningarnas recensioner:
- Om fanbasen fortfarande är med på tåget finns det en risk att även flera ur den kastar in handduken här.
- Runt omkring mig i salong hörs kvävda skratt, medan jag vrider mig som en mask av obehag. Jag letar och letar – alltmer desperat – men hittar ingenting som är roligt i berättelsen om trasiga Morran och hennes odräglige son Tobias.
- Det är svårt att finna ord för hur dåligt det är.
- Publiken ska gå från biografen "mörbultade, sönderslagna och utmattade" är det tänkt. Men jag lämnar bion förbannad, missmodig och ja faktiskt: kränkt.
- Men här är det som att de sett på succén och sagt: “Tack för att ni berättar för oss vad som är populärt, nu kan vi tota ihop en film på studs”. Filmen är därför fruktansvärt lat, fruktansvärt slarvigt gjord, fruktansvärt icke-rolig och fruktansvärt förvirrande – och då handlar den redan från början om fruktansvärt äckliga saker.
- För att summera det hela tycker jag det är synd att Morran och Tobias visas på vita duken. Innehållet känns betydligt mer lämpat som TV-serie eller i sketchformat än vad det gör som långfilm.
- Funkar 1 timme och 39 minuter i deras sällskap? Först tycker jag nej. Första halvtimmen är bara misär, saker som går sönder eller brinner upp, snudd på tjatigt och då tycker jag de ibland hamnar på fel sida av gränsen klassförakt och lyteskomik vs. ömhet och empati för duon. Sedan drar Morran & Tobias ut och fiskar och plötsligt händer något.
Har du sett eller ska du se "Morran & Tobias – Som en skänk från ovan"? Litar du på vad kritikerna tycker?
