Möt de udda superhjältarna i ”The Umbrella Academy”

Netflix nya TV-serie bygger på Dark Horse Comics serietidning och är skapad av Steve Blackman (”Fargo”, ”Bones”). Serien inleds 1989 när flera barn runtom i världen föds under mystiska omständigheter. Sju av dem adopteras av en miljardär som uppfostrar dem som superhjältar baserat på deras övernaturliga krafter. När en av syskonen omkommer glider de andra ifrån varandra men för samman igen i nutid av oväntade, hotfulla omständigheter.

 

Här är hjältarna i ”The Umbrella Academy”:

 

 

 

Den enda av syskonen som saknar superkrafter men är däremot en riktig hejare på fiol. En ångestfylld, medicinberoende enstöring som växte upp ensam medan de övriga var på superhjälteuppdrag och ännu mer utstött sedan en avslöjande bok. Hon blir uppvaktad av en fiolentusiast och verkar äntligen ha hittat kärleken – men har han dolda avsikter?

 

Inledningsvis känns Page aningen typecastad, hon har ju trots allt redan spelat superhjälten Kitty Pryde i "X-Men"-serien. Hon är ju dock väldigt bra på att spela den vanliga, "tråkiga" tjejen i brist på speciella egenskaper (i detta fall superkrafter). Ju fler lager som skalas av desto mer lär vi känna och reltaterar till Vanya som blir en sympatisk och självklar huvudprotagonist, inte bara tack vare den Oscarsnominerade stjärnans utstrålning.

 

 

 

Gruppens ansvarstagande storebror är en vänlig men lika ensam bjässe med superstyrka. Hans kropp har med åren utvecklats till närapå monstruösa former och som astronaut gömmer han sig gärna i rymden. Det ständiga behovet av att göra det rätta samt de förtryckta känslorna för systern Allison lockar honom tillbaka till Jorden.

 

Kombinationen av enorma protesmuskler och tvålfagre, modelliknande britten Hopper känns aningen bisarr till en början. Men han vinner över oss till sin sida i ett dansnummer till Tiffanys 80-talslåt "I Think We're Alone Now" och när han sårbar som få avslöjar en väl dold hemlighet. Superstarka killar med hjärtan av guld är inget direkt nytt men med sitt välmenande storebrorskomplex och i kontrast till sina syskon så är det svårt att ogilla Luther.

 

 

 

Med viss konkurrens, gruppens svarta får är en homosexuell drogmissbrukare med klippkort på avvänjningskliniker. Hans gåvor – telekinesi och förmågan att tala med döda – blev något av en förbannelse under traumatiska barndomsdagar och har under de dimmiga åren slarvats. Han får dock chansen att både återbygga relationer med sina syskon och ta tag i sitt liv.

 

Tveklöst en av skarans mest intressanta och komplexa karaktärer. Klaus förtränger sina superkrafter och dränker trauman av en plågsam uppväxt i droger och lösa, sexuella förbindelser. Han har även ett ibland smittande, ofta frustrerande sarkastiskt sinne för humor och undviker att ta in seriösa situationer med skämt som sköld. Klaus bryr sig mer än vad han vill medge och är ett perfekt exempel på den gråtande clownen.

 

 

 

En eftertraktad kändis som spenderar dagarna på röda mattan och tidningsfotograferingar. Hennes förmåga att manipulera verkligheten genom att ljuga och hypnotisera folk har dock lett till ansträngda relationer, främst ex-maken som fått ensam vårdnad om deras dotter. Hon får dock annat att tänka på när hennes återförening med familjen leder till att både deras – och mänsklighetens – liv står på spel.

 

I Allisons första scen fotograferas hon på röda mattan och det kommer även att lite symbolisera den roll som ögongodis hon har framöver. Det blir mycket flirtande med Luther och lite användning av sina fascinerande superkrafter. Men hon är en sympatisk karaktär med gott om utrymme att utvecklas och vi gillar särskilt hennes relation med systern Vanya.

 

 

 

Familjens rebell med hett temperament är den enda som fortsatt hjälteaktiviteterna i vuxen ålder när han som maskerad hämnare i natten sparkar skurkröv. Då hjälper det såklart att kunna hålla andan längre än andra och vara mästare på knivkastning. Han letar upp brott via polisradio trots en gammal poliskärleks protester. Men är hans begåvningar och hårda attityd nog för att rädda hans familj och världen?

 

Diego står för testosteronet i gruppen, något som beroende på tillfälle både blir hans räddning och sätter honom i trubbel. Han är den klassiska machokillen som kaxigt fnyser åt känslomässiga tillfällen trots att han innerst inne bär på såväl kärlek som sorg. Han hade lätt kunnat bli en tröttsam stereotyp men en flirtig glimt i ögat gör att han ändå vinner vår respekt.

 

 

 

Ett sedan länge försvunnet syskon som kan resa i tiden. Han gör en storstilad comeback efter att ha i åratal ha levt i en annan tid. Han är numer äldre än sina syskon men har kvar sitt minderåriga yttre. Nu har han två våldsamma torpeder efter sig och är dessutom den enda med svaret på hur man räddar världen. Men det är inte så lätt när man ser ut som en 12-åring…

 

Den underligaste brodern kräver tålamod med sin bakgrundshistoria för att vi ska förstå vem han och hans syfte är. Utan att avslöja för mycket så har pojken utan namn en livstid av erfarenheter mer än sina syskon som liksom publiken får kämpa med att acceptera att detta faktiskt inte är ett barn. Hans speciella relation med en skyltdocka tyder på psykiska ärr och det är sådana detaljer som rollfiguren fortsätter att både förbrylla och fängsla.