Intro:
Jorge, ung latino innanför murarna på en anstalt lyckas med sin snabbhet och viss hjälp utifrån ta sig över muren. På andra sidan väntar vännen Sergio i en bil. De drar iväg. Jorge byter om. De bränner upp bilen och byter till en annan. Polisavspärrning längre fram på vägen. Jorge tackar för sig och sticker iväg till fots.
Över till restaurang Kvarnen där tuffa juggen Mrado kräver att få tala med den garderobsansvarige. Vakterna står på sig, det får han inte men han är välkommen in för en drink. Mrado och kumpanerna surar över en öl. "Vi ska knulla deras morsor", seriöst, pratar folk så? Mrado är bitter. Följer vakten in på toaletten och slår honom sönder och samman. Rätt blodigt.
Till sist - bratkillar på förfest. JW gör sitt bästa för att hänga med i snacket. (Om ni tyckte Joel Kinnaman kändes för gammal för att spela en kille i tidiga tonåren, kan jag berätta att han verkar ha blivit matchad av ytterligare skådisar närmare trettio. Kanske är det bara en sak jag själv hänger upp mig på, för att det inte passar min bild av boken?) En strippa står plötsligt och dansar framför dem. Sen klipp till random nattklubb på Stureplan.
Jag har lite svårt att bedöma om det här alltså ska vara de första scenerna i filmen. Det känns så. Redan här är mycket kapat, på gott och ont. Regissören väljer snabba klipp och hastiga övergångar för att få med så mycket av boken som möjligt, de tre scenerna ovan är inte längre än en minut vardera. Det hela känns lite som att spola fram en dvd på fyra gångers hastighet, du får korta fragment som tillsammans bildar en komprimerad helhet. Det är trots allt 500 sidor som ska hinnas med på två timmar.
JW & Sophie:
Vår låtsas-brat JW möter på östermalmssessan Sophie. Blickar möts, händer möts. Plötsligt rullar de runt i sängkammaren. I nästa scen är de på Moderna Museet och snackar om hans syster som försvunnit flera år tidigare.
Återigen, mycket information på kort tid. Kan bli svårt att helt förstå allas tankar, motivation och agerande för den som inte läst boken. Men snyggt kameraarbete - oskärpan, motljuset och ansikten som reflekteras i fönsterglas påminner om reklamfilmsfoto.
Västberga:
Scenen jag är mest besviken på. Droguppgörelse med mycket pangpang, för att inte avslöja för mycket. Första gången detre huvudkaraktärerna drabbar samman. Blodet ska flyta, huvuden rulla och svek avslöjas, men det hela känns som... ja jag vet inte, jag saknar krut, jag saknar känslor, jag får istället omotiverat långa närbilder på blickar som säger "oh no you didn't!" och en halvengagerad skottlossning som ser ut som något jag själv filmade i källaren som elvaåring.
Den bästa bokbaserade filmen är den som spelas upp i ditt huvud medan du läser. I verkligheten kommer inget som projiceras på vita duken att kunna matcha det. Och även om några filmer som bygger på populära romaner lyckas bli riktigt bra, vet vi ju dessvärre att de går att räkna på en hand.
I mitt huvud är Jorges fängelserymning, och inte minst planeringen innan, lika vacker och genial som i "Nyckeln till frihet". JW:s Stureplan osar sex, lyx och neonljus som om Michael Mann själv hade filmat sin "Collateral"-uppföljare i vår huvudstad, och maffiabossarnas maffiaboss, Mr R., spelas förstås av ingen mindre än Robert de Niro. Men som sagt. Verkligheten ser inte ut så.
Men det vore nog orättvist att älta vidare, när det trots allt handlar om lösa klipp ur en ofärdig film. Tempot är hyfsat och jag räknar att man tänkt pilla vidare med bildkvalitén, som just nu ligger farligt nära billig tv-deckare, lagom till januaripremiären.
Mellan klippen passade Kinnaman och en av filmens producenter på att berätta mer om projektet. Det mest intressanta:
- De allra flesta i casten är amatörer för mer verklighetskänsla. Istället för att leta i castingpärmar, söktes det passande personer på gator och torg, allt från överklassungdomar till hårda invandrare. Tack vare Espinosas fantastiska regi försäkras vi dock om att inte en sekund av uselt skådespeleri har läckt igenom på den slutliga produkten...
- Filmen blir cirka två timmar lång, även om den första klippningen blev 3.40.
- Kinnaman själv har researchat inför rollen genom att klä sig som sin karaktär och skaffa sig vänner i de fina kretsarna. Han erkänner att det är en utmaning att spela en kille som själv agerar lite som en skådespelare. Och också att det inte är den typen av umgänge han i vanliga fall önskar sig.
- Det blev såklart inte skadefritt med tanke på alla fightscener. Skådespelarna bakom Mrado och Ratko pucklade till exempel på stackars Jorge ganska ordentligt i en scen, till teamets förtjusning. Allt för realismen.
- Mycket har såklart fått klippas bort på grund av bokens längd, men nya scener har tillkommit för att smidigare kunna linda samman kvarvarande pusselbitar. Jens Lapidus har bara varit öppen för alla ändringar och dessutom varit väldigt nyfiken på arbetet bakom filmen, från alla manusutkast till inspelningen i sig.
- För att göra den 3-4 år gamla boken ännu mer aktuell har detaljer om den organiserade bottsligheten fått ändras, bland annat efter research i samarbete med polisen. Man har också valt att skriva in finanskrisen. Nämnde jag att det var för verklighetskänslans skull? Det ordet nämndes flitigt.
"Snabba Cash" har biopremiär i januari 2010. En film jag kommer se med stort intresse, men utan höga förväntningar.
Se trailern här och avgör själv
