Ännu ett filmår närmar sig sitt slut. Sreamingjätten Netflix har under 2024 levererat ett enormt utbud av egna originalproduktioner från länder i alla delar av världen och i närapå varenda genre som existerar. Det borde vara omöjligt att inte alla kan hitta filmer som passar dem när de klickar sig fram bland tjänstens titlar.
I en stabil ström av sevärda verk så har givetvis vissa av dessa utmärkt sig extra mycket och nu är det dags att presentera min lista över årets bästa originalfilmer från Netflix.
10. Lolo and the Kid
Från Filippinerna kommer det här starka dramat om en hemlös duo bestående av en äldre man (Joel Torre) och en pojke (Euwenn Mikseli) som med kreativitet kämpar för överlevnad på gatorna. Filmen är trots det tunga temat full av känslonyanser från excentrisk humor till rejält hjärtskärande stunder som kräver näsdukar. Den är en överväldigande hyllning till mänsklig kärlek med härliga ekon av klassikern "Chaplins pojke" från 1921.
9. Pedro Páramo
En man (Tenoch Huerta) kommer till en by för att hitta sin far, men hittar bara övergivna gator där det förflutna ekar likt spöken. Det här är en berättelse där gränser mellan liv och död och då och nu löses upp på ett sätt som är fascinerande, kusligt och poetiskt. Atmosfären är så suggestiv att tidens gång upphör när man ser filmen. Bildspråket är så vackert att man tappar andan. Missa inte det här magiska guldkornet från Mexiko.
8. Good Grief
Ett återkommande tema bland Netflix egna produktioner för året är sorg. Daniel Levy har både skrivit manus till och regisserar en film som ger intryck av att vara djupt personlig för honom. Han storspelar också i huvudrollen som en man vars avlidna makes hemligheter leder honom till ett juligt Paris i sällskap med två vänner. Varm humor ger mänsklighet till dramat, men det tänkvärda allvaret dominerar. Högsta klass, Levy!
7. Hålet 2
Det briljanta konceptet från den spanska thrillern "Hålet" från 2019 håller som väntat för en film till. Det är inte bara slående originellt utan väcker även tankar kring samhällshierarkier. Den här filmen har mer rått våld än föregångaren, men fokuset på psykologi eller allegori tappas aldrig. Miljöerna är smutsiga, men estetiken har nattsvart skönhet. Scenbyggena imponerar. Skådespelet bränner skärmen och spänningen är djävulsk.
6. En del av dig
Sorgetemat tas upp utan nåd mot publiken i regissören Sigge Eklunds debutverk. Det är en jobbig, men nödvändig, film. Bandet mellan två systrar (Felicia Maxime och Zara Larsson) är så själsligt intensivt att de blir en enda person och när tragedi slår till så är det med förkrossande kraft. Skådespelet är så naturligt och tonfallet i snacket så äkta att allt känns dokumentärt. Kan Eklund bli en ny Lukas Moodysson? Det ser så ut.
5. Vacker rebell
Filmbiografier över musiker görs i mängder så det är inte lätt att sticka ut som sådan. Den här italienska skildringen av rocksångerskan Gianna Nanninis genombrott lyckas med det genom att med skoningslös trovärdighet låta oss ta del av ett mentalt sammanbrott samtidigt som vi rycks med av Giannas rebelliska ovilja att låta sig kontrolleras. Letizia Toni är en sensation i huvudrollen. Det här är omskakande, inspirerande och rockigt.
4. Spaceman
Regissören Johan Renck stänger in Adam Sandler ensam i ett trångt rymdskepp med den här intelligent skrivna science fictionfilmen. Klaustrofobin känns påträngande och studien av hur isolation mentalt påverkar en människa fascinerar. Närapå ingenting händer fysiskt, men på psykologisk nivå är hela resan omtumlande. Sandlers spel blottlägger karaktärens innersta. Jag börjar tänka över mitt eget liv och det här blir mer än bara en film.
3. Släpp taget
Skildringar av skilsmässa har en naturlig plats inom svensk film och här tar sig Josephine Bornebusch an temat som regissör, manusförfattare och skådespelare. Hon gör det rakt och laddat med rå frustration utan att skona publiken från ångest. Skådespelet är så autentiskt i tonen att det känns som om vi ser riktiga människor och inte karaktärer. Lika filterlöst är fotot. Guldbaggar till den här filmen vore välförtjänta.
2. Hoppets tåg
Italiens andra film på den här listan är ett historiskt drama som skildrar hur mödrar i landets fattiga södra del år 1946 skickar sina barn till ett annat hem i det rikare norr. Scenografi, kostym, foto och atmosfär har samma höga konstnärliga klass som verk från Italiens filmiska storhetstid under 60- och 70-talen. Skådespelet är magnifikt. Jag känner fortfarande av finalen i hjärtat även när tårarna som rann under filmen har torkat.
1. His Three Daughters
I en liten lägenhet i New York ligger en far döende i respirator och hans tre vuxna döttrar vakar över hans avslut. Ett tätt och hårt kammardrama utspelar sig. Dialogen driver och vartenda ord känns vägt på guldvåg. Skådespelet har kraft värdigt en teaterscen. Blekt ljus i rummen understryker hänsynslöst att den själsliga värmen är minimal. Endast ett par ödsliga toner på piano bryter in i tal eller tystnad vid ett par tillfällen. Det här är konst av högsta kvalitet.
Förra året visade streamingtjänsten att man ville satsa mer på kvalitetsfilm vid sidan av den vanliga strömmen av underhållning för den breda massan. I år har man gått från klarhet till klarhet och gett oss ännu mer filmkonst som förtjänar respekt från även den mest kulturelle och kräsne finsmakare. Jag tackar för det och hoppas verkligen att den utvecklingen fortsätter för jag älskar det.
