Ojämnt bland DC:s serier

De flesta serier som följer skolterminerna har nu avslutat sina senaste säsonger. Detta gäller även de superhjälteserier, baserade på DC:s serietidningar, som går på The CW. ”Arrow” och ”The Flash” återvände för fjärde respektive andra säsongen. Ny för i år var ”Legends of Tomorrow”. Jag har aldrig varit en serietidningsfantast, men jag gillar superhjältefilmer och -serier. Så länge de görs bra. Dessvärre är det väldigt ojämnt när det kommer till de serier som går på The CW.

Det finns ett antal saker de har fått ”rätt”, om jag får lov att uttrycka mig så, trots att jag inte är en puritan, vilket mest beror på att jag, som sagt, aldrig varit en serietidningsfantast. För det första har de blåst ordentligt med liv i den fiktiva värld de målat upp. Detta liv består av de karaktärer vi får stifta bekantskap med. I ”Arrow” har man utökat ”Team Arrow”, som det kallas i serien. Denna utökning består av flertalet karaktärer som backar upp Oliver Queen i hans jakt på rättvisa. Om ”The Dark Knight” lärde oss något, var det att ensam inte alltid är starkast. 

Marvel ligger långt före DC när det kommer till antalet filmer och serier som gjorts, även om DC börjar komma ikapp. DC har dock alltid legat långt före när det kommer till skurkar, antihjältar och liknande. Captain Cold i ”The Flash”, och nu även i ”Legends of Tomorrow”, är en skurk vars principer gör att han snart byter sida, så att säga, när han blir en antihjälte i den sistnämnda serien. Favoriten är dock Deadshot, som dessvärre inte synts till på ett par säsonger. Folk som kollar ”Arrow” vet att det finns en bra förklaring till detta. Men jag tror faktiskt att han återvänder.

Med det positiva med serierna undanstökat, ska vi nu gå in på seriernas problematiska aspekter, som det finns ett flertal av.

I Göteborg finns det ett ord som används flitigt. Detta ord är ”tjôt”. Detta kan både betyda att man tar en fika med kompis och tjôtar lite, det vill säga bara pratar gemytligt om allehanda saker. Men det kan även hänvisa till en massa tjafs som man inte orkar lyssna på. Detta exemplifieras bäst i ”Kurt Olsson – filmen om mitt liv som mej själv”, i vilken Kurt Olssons pappa (också spelad av Lasse Brandeby), irriterat säger till sin fru: ”Tjôta!”

Detta är ett av de största problemen de har i superhjälteserierna på The CW; det är alldeles för mycket tjôt. De teman som tas upp är visserligen viktiga. Oftast handlar det om att våra hjältar tvivlar på sina beslut. Denna självkritik är viktig för superhjältar, eftersom det inte alltid är självklart vad som är rätt beslut. Detta exemplifieras strålande i ”Captain America: Civil War”, där det är svårt att se vem som har ”rätt” (även om jag själv är Team Cap).

Problemet är bara att dialogen i serierna ibland är så jävla dåligt skriven, vilket gör att dilemmat med att vara superhjälte bara blir tröttsamt; man finner sig själv sitta och vänta på actionsekvenserna. Den enda serie som klarar sig undan med äran i behåll är ”The Flash”, som faktiskt problematiserar besluten genom att alltid ha två vettiga personer som lägger fram minst två vettiga val. Fast ”The Flash” är ju inte helt utan synd. Den har ett antal sidohandlingar som behandlar nya och gamla familjerelationer. Vissa av dessa är så förutsägbara att man knappt orkar vänta på att de ska komma fram till det ack så förutsägbara slutet. 

I ”Legends of Tomorrow” finns det ett par intressanta dilemman som uppstår till följd av att de inte får ändra det förflutna. Detta är ett intressant tema, som slarvas bort i tröttsamma dialogsekvenser. I ett försök att fördjupa två av seriens karaktärer, måste de lära sig av varandra. Den ena är för fredlig, den andra för våldsam. Det hade kunnat bli ett intressant utbyte där. Men det faller bara platt, eftersom dialogen är så ofantligt klumpigt skriven. Bara för att de har dessa problem, måste de inte säga rakt ut varje gång de träffas att ”jag måste vara mindre våldsam” och ”jag måste lära mig att släppa ut min inre krigare”.

”Arrow” är dock värst. Detta beror troligtvis på att den har sämst skådespelare. Jag tror, ärligt talat, inte det finns någon sämre skådespelare på TV än Katie Cassidy, som spelar Laurel Lance/The Black Canary. Som tur är, har hon inte mycket att göra denna säsong. Men hon lyckas ändå förstöra genom att inte vara det minsta trovärdig som superhjälte. Stephen Amell har en viss fysisk närvaro som The Green Arrow. Men han är en av de tråkigaste skådespelarna jag någonsin sett. Om man tänker på hur karismatisk, charmig och även konfliktfylld Robert Downey jr. kan vara som Tony Stark/Iron Man och föreställer sig motsatsen har man Amell. Om jag får höra mer om hur Oliver Queen klandrar sig själv kommer jag få en hjärnblödning. ”Arrow” står även för ett av de dummaste manusbesluten jag sett i år. Två karaktärer är ihop. De är förlovade. Den ena ljuger för den andra, trots att det inte är hens beslut att ljuga. Så de gör slut. Snacka om att UPPFINNA en konflikt från ingenting.

Gud ge mig styrka.

Man brukar kalla kanaler som CBS, Fox och The CW för ”networks”, vilket alltså skiljer sig från kabelkanaler som HBO, Showtime och AMC. Network-kanalerna har TV-säsonger som är cirka 24 avsnitt långa, vilket alltså skiljer sig från kabelkanalerna, vars säsonger oftast är runt 12 avsnitt långa. Detta fungerar definitivt till nackdel för network-kanalerna. För de måste fylla dessa 24 avsnitt medan kabelkanalerna mer kan fokusera på att göra komprimerade berättelser.

För att kunna fylla en hel säsong måste alltså skurkarna i The CW:s serier vara väldigt sega. De presenteras i början av säsongen. Och de är med till slutet. De måste inte dyka upp i varje avsnitt. Ibland avbryts kampen mot ärkefienden av Veckans Skurk-avsnitt eller av ett mindre antal avsnitt där våra hjältar tar itu med en av ärkefiendens underhuggare. Detta är ett tröttsamt upplägg, som dessutom används i alla tre av The CW:s superhjälteserier.

Bäst klarar sig, återigen, ”The Flash”. Som jag sa i min recension av de två första säsongerna, är Zoom en riktigt bra skurk. Han verkar vara nästintill oövervinnerlig. Han är snabb, han är brutal. Och den där rösten kan ge vem som helst mardrömmar. Mycket av säsongen går ut på att Barry/The Flash försöker bli snabbare. Efter en sisådär tio-tolv avsnitt har han inte gjort särskilt stora framsteg. Och då har vi halva säsongen kvar. Zoom är alltid bra (=hemsk) när han dyker upp. Men det blir snart tröttsamt när våra hjältar inte kan göra något.

Vandal Savage är skurken i ”Legends of Tomorrow”. Han gjorde entré i ett dubbelavsnitt av ”Arrow” och ”The Flash”. Han är maktgalen, odödlig och är, med sina mörka och skarpa drag och långa rock nästan en karikatyr på en skurk. Men han visade sig vara en ordentlig utmaning för våra hjältar. Han var sedan huvudfienden i ”Legends of Tomorrow”. Här försvann dock snabbt det starka intryck han gjort i ”Arrow” och ”The Flash”. För han blir snart endimensionell. Okej. Han har två dimensioner. Han vill ta över världen och han vill döda ett par som han redan dödat tvåhundra gånger. ”Legends of Tomorrow” hade bara sexton avsnitt, men jag var trött på Savage redan efter tre-fyra avsnitt.

I ”Arrow” var årets skurk Damien Darhk, spelad av karaktärsskådespelaren Neal McDonough, som gav oss den mycket minnesvärda skurken Quarles i ”Justified” för några år sedan. Darhks namn har dessutom viskats vid ett flertal tillfällen tidigare. Så när han är med borde det väl smälla ordentligt? Nej, det måste det tydligen inte. McDonough kan verkligen konsten att leverera dialog. Men då måste man ju ge honom lite vettig dialog också. Darhk är skadeglad. Han kan trolla. Han verkar oövervinnerlig. Han har hjärntvättade soldater. Han har en ondskefull plan som kan… bla bla bla. Jag orkar inte mer.

”Legends of Tomorrow” fick verkligen inte en bra start med en säsong utan vidare mycket innehåll och med riktigt fula kulisser. ”Arrow” var sämre än någonsin. De brukar alltid köra med flashback-sekvenser i ”Arrow”. I år var dessa sekvenser så ointressanta att de lika gärna kunnat låta bli. Och kan de inte bara döda Malcolm Merlyn nu? Den snubben är bara tröttsam.

”The Flash” är den enda av de tre serierna som hade en riktigt bra säsong. Den lider visserligen av vissa av de manusproblem som de andra serierna. Och den hade kanske mått bättre av att dela upp sin säsong i två delar, där The Flash möter en skurk under första halvan och en annan under andra halvan. På det stora hela är det dock en bra serie, med intressanta koncept och någorlunda välspelade och välutvecklade karaktärer. I andra säsongens sista minuter bjöds vi dessutom på en mindfuck som jag verkligen ser fram emot att se upplösningen på. Jag knappt kan vänta tills tredje säsongen börjar.

Karaktärerna i ”Legends of Tomorrow”, hämtade från ”Arrow” och ”The Flash”, fungerade i sina originalformat. Och skådespelarna, särskilt Victor Garber och Franz Drameh, är rätt duktiga. Om de bara kan få in manusförfattare som faktiskt vet hur folk pratar, kan denna series andra säsong bli rätt bra.

Det finns inget hopp för ”Arrow”. Sätt en kula i den kusen nu. Snälla.