KRÖNIKA

Skribent

Nils Karlén

21 februari 2015 | 08:00

Oscarsgalan är ett storslaget spektakel – och totalt irrelevant

Så här de sista dallrande dagarna innan den 87:e Oscarsgalan sparkar igång kan det vara på sin plats med en stilla reflektion om tävlingens meningslöshet. För trots all glamour och de få youtubevärdiga tacktal som galan då och då generar, är dess historia fylld av märkliga val och en djupt konservativ syn på filmkonsten.
Så var det är dags igen. Tidningarnas nöjessektioner fylls med spekulationer, skvaller och meninglösa fakta. Vanligtvis sansade filmjournalister släpper all form av kritiskt tänkande och sveps med av den enda stunden på året då filmbranschen får stå helt i rampljuset och bada i glamour. Och allt för att se vem som ska få lägga sin manikyrerade fingrar på den lille guldgubben och haspla ur sig självhjälpsklyschor inför en allt mer stelt leende Hollywoodelit.

Men det är bara harmlös underhållning säger ni? Javisst. Oscarsgalan är det kanske mest storslagna spektakel som finns och det vore väl underligt om det stundtals är ganska underhållande att se på. Men det förklarar inte varför det skrivs spaltmeter om vem som förtjänar priser i år och vilka filmer som fått äran att nomineras, och inte i veckor innan galan går av stapel, utan månader.

En undersökning gjord förra året visade att Oscarsjuryns medelålder är 63 år, att de till 76% består av män och att 94% av medlemmarna är kritvita. Det här är alltså gruppen som bestämmer vem som får filmvärldens finaste pris. En samling vita gubbar. Är det då förvånande att bara 14 afroamerikaner vunnit Oscars genom tävlingens snart 90-åriga existens?

Ok, jag hör någon mumla om PK-trams nu. Till dig har jag har jag ett ord: "Oliver!". Du har aldrig hört talas om den? Märkligt, den valdes till bästa film 1968. Året då "2001: A Space Odysssey" och "Rosemary's Baby" inte ens var nominerade i kategorin. Eller vad sägs om "Kramer vs Kramer" istället för "Apocalypse Now". För att inte prata om "Dansar med vargar", "Braveheart" och "Shakespeare In Love". Behöver jag ens nämna att "Chicago" blev utnämnd till bästa film 2002?  Faktum är att listan kan göras lång. Oscarsakademins vinnarlista för Bästa film är i många fall en smått imponerande uppvisning i tråkiga och ibland direkt förolämpande val. 

Dessutom ska vi aldrig glömma att Oscarsgalan inspirerat otaliga billiga kopior som är oändligt mycket sämre än originalet (ja, Guldbaggegalan och Idrottsgalan, jag tänker på er). Allt som behövs är några samplade stråkar, en kamerakran och lite inhyrda festblåsor och vips så har du en gala som absolut ska sändas på bästa tid.

För övrigt är det inte ens särskilt spännande. En del brukar påstå att Golden Globe-galan är en det närmaste man kan komma till att förhandstippa resultaten med någon sorts framgång. Det är fel. Istället är det Producers Guild of America som bäst överenstämmer med Oscarsjuryn. De senaste sju åren har PGA:s pris för bäst producerade film gått till samma som vunnit Oscarn för bästa film. Med andra ord blir det "Birdman" som vinner i år. Se där, nu har jag besparat er en natts sömnlöshet. 

I år är krigspekoralet "American Sniper" nominerat i hela sex kategorier, bland annat bästa film. Det om något visar att akademin fortfarande inte lärt sig läxan. Oscarsgalan har en hel del att ta igen innan den blir relevant annat som en en stunds glittrig underhållning. Ni får ursäkta mig om jag går och lägger mig i tid på söndag. 
| 21 februari 2015 08:00 |