Robert Pattinsons väg från Edward Cullen till Bruce Wayne

För några veckor sedan fick vi se den första skymten av Matt Reeves “The Batman” som har biopremiär i juni 2021. Dock kommer vi inte längre få se Ben Affleck som i de senaste konstellationerna utan istället är det Robert Pattinsons tur att axla rollen. Här kommer därför ett djupdyk i hans karriär och väg från den hatälskade tonårsvampyren Edward Cullen till den mytomspunna läderlappen Bruce Wayne.

Varje gång en skådespelare slår igenom med en framgångsrik roll i en stor filmserie påbörjas det hårda arbetet att genast bevisa att man kan axla andra roller. Allt för ofta får man se unga talanger förbli just det och aldrig utvecklas till de ikoniska skådespelare de har potential till att bli.

 

För att verkligen försöka radera minnet av genombrottsrollen och undgå från att bli typecastad väljer därför många smalare projekt för att visa bredd. Efter några år av roller i filmer som dessvärre endast ett fåtal ser hoppas de på nästa stora minnesvärda roll.

 

Exempel på detta är Elijah Wood, Tobey Maguire, Shia Labeouf och Daniel Radcliffe för att nämna några. Det kan då räcka med en eller två nyckelroller för att plötsligt få landa ett större projekt och på nytt bevisa sin storhet för den allt ständigt kritiska och dömande publiken.

 

 

Detta är precis vad som har hänt Robert Pattinson som ska gestalta den mörka riddaren nästa sommar. Han påbörjade sin karriär genom att bli bortklippt från “Vanity Fair”, vilket gav rollsättaren sådana skuldkänslor att hon fixade rollen, och hans början till ett genombrott, som Cedric i “Harry Potter och den flammande bägaren”.

 

Efter det landade han större roller i mindre filmer som “How to Be” och “Little Ashes” där han spelade självaste Salvador Dalí i den sistnämnda. Det stora genombrottet kom dock som tonårsvampyren Edward Cullen i den så omtalade “Twilight”-serien där han var med och skapade en av tidernas mest hatälskade filmkaraktär.

Att argumentera för vad som funkar och vad som inte funkar i dessa vampyrfilmer är en helt annan krönika, men en sak som jag idag vet säkert är att Pattinsons insats är fullt rimlig. När jag såg om filmserien för några veckor sen slog det mig att det jag tidigare trott var en blek karaktärisering är en klockren tolkning av hur en 100-åring fast i en 17-årings kropp hade agerat. Speciellt när man tänker på vilken förutsättning som fanns med det svaga manuset som innehöll ännu svagare repliker. Som en sten från hans bröst föll Roberts lättnad när den femte och sista filmen var klar. Då var han äntligen fri att satsa helhjärtat på andra projekt.

Goda försök gjordes under vampyrseriens tid i form av “Remember Me”, “Water for Elephants” och “Cosmopolis”, men det var först efteråt som de mer minnesvärda framträdandena kom. Själv hamnade jag i chock när jag såg honom i indiefilmen “The Rover” och kunde knappt förstå att det var han på grund av den totala transformationen tillsammans med den välarbetade accenten. Något som har blivit ett av Pattinsons vassaste verktyg.

 

Genom att även behärska många olika amerikanska dialekter som i filmer som “Life” och “Damsel” är det inte konstigt att tro att denna brittiska skådespelare är jänkare. En annan omdiskuterad accent han gjort är när han spelar en fransk dauphin i “The King”. Jag är inte rätt man att avgöra om den är korrekt eller inte, men oavsett så stjäl den varenda scen den medverkar i.

 

 

Det är dock när han gör dialekten från Queens i filmen “Good Time” som han tar en plats i listan på mina favoritskådespelare. Det är en transformation utan dess like och kan mycket väl vara hans främsta insats i karriären hittills.

 

Faktumet att han själv sökte upp och bad om en roll i de då relativt okända regissörbröderna Safdies nästa film säger mycket om hans kompromisslösa val av projekt. Detta följdes nämligen upp av ytterligare ett vågat val i form av den mer krävande rollen som fyrarbeteraren Winslow i “The Lighthouse”. Det gav dock stor utdelning och resulterade i en hel del Oscarbuzz samt enligt mig en av fjolårets bästa filmer.

Alla dessa smarta val har resulterat i att Robert Pattinson nu, till skillnad från många andra med hans skådespelarbakgrund, ska anamma en ny stor filmroll. Han ska bli en av de få i historien som får ta på sig den legendariska masken och spela Batman.

 

Så baserat på hans tidigare prestationer, vad kan vi förvänta oss?

 

Då filmen ryktas att fokusera mer på superhjältens geniala detektivarbete tror jag vi kommer att få se en film vitt skild från föregångarna. Med inspiration till den ikoniska rösten från hans kollega Willem Dafoe tillsammans med en sylvass käklinje av rang är jag inte det minsta rädd för mörka scener med knapp dialog som tar sin tid. Något som jag är rädd för dock, är de mer krävande actionscenerna och hur han ska ta sig an dem. Förhoppningsvis får vi en tydligare bild av det i sommar när han medverkar i Christopher Nolans “Tenet”.

 

 

Tills dess kommer jag fortsätta att gå igenom Robert Pattinsons arkiv för att hitta tidigare sedda filmer som jag eventuellt dömt för hårt och av helt fel anledningar. Möjligtvis hittar jag ytterligare ledtrådar som ger ett hum om hur hans tolkning av Bruce Wayne kommer att bli. Om jag ser om "Twilight" igen, kanske jag till och med kan hitta en skymt av Batman i självaste Edward Cullen?

Vad tror du vi kan förvänta oss av Pattinson som Batman? Kommentera nedan!