"Vad i helsike har de nu kokat ihop?" är första tanken när man hörde talas om den nyskapande och något fula komediserien ”Boy Machine”. Felix Herngrens produktionsbolag FLX kom nämligen på den udda idén att casta en brokig skara svenska komiker som ett avdankat, medelålderskrisande pojkband i stil med Backstreet Boys. 90-talsnostalgin är total i kräkfärdiga frisyrer och mobiltelefonsfria tillbakablickar.
Efter två avsnitt kan man konstatera att castingen är exemplarisk. Först och främst har vi Peter Magnusson (”Hey Baberiba”) som frontfiguren ego-Mange. En afterski-trubadur som försöker manipulera fram en återförening av splittrade pojkbandet ”Boy Machine”. Magnusson är ju expert på att göra dryga rollfigurer utan självinsikt och gör ingen besviken.
Manges brorsa Peder spelas av råtalangen Jonas Karlsson (”Livet är en schlager”, ”Offside”). Peder är grymt uttråkad av sitt torra advokatyrke, vilket är raka motsatsen till hans gamla image som den farlige killen i pojkbandet. Hur länge kan han lura sig själv att stå ut med lagboksparagrafer och formaliteter innan det kokar över? Karlssons små gester och komiska miner kommer väl till pass i rollen.
Jens är den konflikträdde lillkillen i bandet som numera jobbar som malplacerad högstadielärare som ”skriver på en sitcom”. David Wiberg, känd från Lundaspexande ”Varanteatern”, gör otippat nog tv-comeback med frisyren som Gud glömde. Mesproppen Jens dansar efter Manges pipa och vill inget hellre än att återförenas med polarna i gruppen. Doldisen Wiberg är briljant i sin oglamorösa vanlighet.
Men roligast är (förstås) Henrik Dorsin (”Grotesco”) som lättkränkte fåraherden Torkel. Bandets konstnärlige ledare som gärna tar en konflikt med frontfiguren Mange. Dorsin är ett magnifikt humorgeni om han så kastar gamla instrument i sjön eller kräver ständig demokrati av principskäl.
Vilken ensemble!
I avsnitt två kryddade man till det ytterligare med vassa gästskådespelare som Häxan Surtant (Katrin Sundberg som iskall manager) och Björn ”Carina Berg-sången” Gustafsson. Tillsammans med Adam Pålsson (”Himlen är oskyldigt blå”) spelar Gustafsson den moderna och självupptagna musikduon Stargaze. Grabbarna hade en sjukt rolig Crazy Frog-scen i senaste avsnittet. Obetalbar. Och när föredettingarna i Boy Machine dissades av de yngre, mer framgångsrika förmågorna i Stargaze slog något slint i Henrik Dorsins blick. Det, kära MovieZine-läsare, är en lovande början till stor humor och ren och skär galenskap.
Kanske är det helt onödigt, eller också mycket ambitiöst, att släppa alla fejklåtar på Spotify och alla musikvideos på TV4:s hemsida. Just nu är personsökarlåten ”Who Beeped U (Last Night)” och “Now Is All We Got” tillgängliga. Porriga lyxvideon till ”Bang U” med Stargaze är en parodipärla, som är typiskt Björn Gustafsson.
Mycket av humorn i ”Boy Machine” bygger på att karaktärerna är pojkbandsföredettingar som hamnar i den ena förnedrande situationen efter den andra. Frågan är om de till slut kommer få upprättelse, en värdig comeback och ett lyckligt slut? Jag hoppas inte det.
Blir ni eld och lågor av komediserien ”Boy Machine” eller är återföreningen totalt onödig?
Johan Karlsson
