Marvels värld växer så det knakar, även när den krymper. I bioaktuella "Ant-Man and the Wasp: Quantumania" tar Scott Lang med sig hela familjen in i Kvantvärlden där storslagna äventyr väntar - och MCU:s nye gigant till skurk.
I en intervju med MovieZine berättar regissören Peyton Reed om vad vi kan vänta oss av Kang Erövraren, om inspirationerna bakom den visuella världen och hur kultkomedin "Bring It On" började hans resa mot episka blockbusters.
Så fort det blev känt att Jonathan Majors skulle spela Kang, den nye storskurken i Marvels universum, gick förväntningarna upp hos många fans. Hur har du hanterat den pressen?
- När vi utvecklar de här filmerna, och speciellt den tredje filmen, så är det viktigt för oss att röra om saker och ting. Vi ville ställa Scott och Hope, Ant-Man och Wasp, mot en riktig höjdarskurk. När man ser på serietidningarna finns det en handfull riktigt ikoniska sådana. Vi har redan sett Thanos, Killmonger och Loki i MCU.
- Kang Erövraren var någon jag älskade som barn, och han hade ännu inte varit med i MCU, så vi började diskutera saken med Kevin Feige. Och vi gillade tanken på att de första Avengers han möter på är de mest otänkbara Avengers, eller hur? Och när man meddelar att Ant-Man och Wasp ska konfrontera Kang, satsar alla pengar på Kang. Det är solklart. Det skapar omöjliga odds, något som kommer bli en kul utmaning.
- Vi tittade på olika skådespelare men jag älskade Jonathan och kände till hans tidigare jobb. Jag kunde se honom som någon som var fysiskt skrämmande, han är seriös och har en väldigt annorlunda energi jämfört med Paul Rudd eller Evangeline Lilly. Vi fick en chans att ta de lättsamma ”Ant-Man”-filmerna och verkligen skaka om det hela. Det var något som Paul Rudd och jag tidigt var eniga om: ska vi göra en tredje film måste vi verkligen sätta Scott på prov.
Med tanke på att Kang ska bli betydelsefull i Fas 5 och 6, fick du några specifika riktlinjer från Marvel?
- Nej, det enda vi visste om när vi utvecklade filmen är att de samtidigt utvecklade första säsongen av ”Loki”. Så vi visste att vi ville introducera He Who Remains i det sista avsnittet, och presentera en väldigt annorlunda variant av Kang, en mer lättsam snubbe. Men vi visste också att det slutligen skulle leda oss till Kang Erövraren, någon som de andra Kangs ser som den farligaste, den som alla är rädda för.
- Vi visste att vi ville skapa en fängslande karaktär, ge honom en personlig koppling till en av våra karaktäer - Michelle Pfeiffers Janet - och ge oss en anledning till att bege oss till Kvantvärlden. Vi får veta att Janet under sina 30 år där mötte Kang och att det inte gick så bra. På så sätt fick vi introducera en Kang som nästan verkar vänlig och hjälpsam tills hon inser vem han egentligen är.
- En sak som skiljer Kang från andra skurkar är att det finns Kang-varianter. Men den viktiga för oss var Kang Erövraren, och att berätta hans historia i ”Quantumania”. Vad som händer sen får vi se. Jeff Loveness som skrev ”Quantumania” skriver även ”Avengers: Kang Dynasty”, så det är upp till honom och Destin (Daniel Cretton) som regisserar.
Jag vet att du kommer från komedigenren, men här inser man verkligen att du älskar storslagna sci-fi-äventyr. Berätta om filmerna du växta upp med som kan ha inspirerat denna?
- Det var nog lika mycket science fiction-filmer som serietidningar, serieromaner och bokomslag från 70- och 80-talet. Det finns en hel rad av konstnärer som på den tiden fick ta fram riktigt minnesvärda bilder. Ofta köpte man boken tack vare omslaget med häftiga miljöer och annorlunda världar. Där hittade jag mycket inspiration.
- Vi tittade också på elektronmikroskopiska fotografier, vilket är fascinerande! Det är riktigt, riktigt levande bilder som kan se ut som fantastiska landskap. Det har inspirerat mycket av hur vår film ser ut.
- Och såklart, som barn och vuxen älskade jag allt från ”Star Wars” och ”Star Trek” till ”Liftarens guide till galaxen”, ”Flash Gordon” och ”Barbarella”… Allt det där. Vi sa till våra designers: ”visa oss det galnaste du har”.
Du är ju killen som regisserade ”Bring It On”. Kan du se ett samband mellan dina tidiga komedier, med Jennifer Aniston och Jim Carrey, och ditt arbete med påkostade MCU-filmer?
- Allt handlar om att hitta den rätta balansen. ”Bring It On” var en komedi om tävlande cheerleaders, men handlade också om teman som ras och kulturell appropriering. Vad som lockade mig till ”Ant-Man” var att det var en superhjältefilm - jag växte upp på serietidningar - men också en komedi med Paul Rudd i centrum. Och Scott Lang förkroppsligar det jag älskar med MCU. Han är en vanlig kille. Han är inget geni, ingen miljardär, han har inga superkrafter. Han är en vanlig kille som blir indragen i ett ovanligt universum.
- För mig är de tre ”Ant-Man”-filmerna helt enkelt stora komedier. Vi lever i en tid då filmstudios gör allt färre komedier. Det var det jag brukade göra. Fysisk och karaktärsdriven komedi. Vi pratade tidigt om det kunde finnas utrymme för ett musikalnummer i Kvantvärlden…
Det är ovanligt att se äldre skådespelare som Michelle Pfeiffer och Michael Douglas få så mycket utrymme i en Marvelfilm. Vad säger du om det?
- Jag ser ”Ant-Man”-filmerna som en familjesaga om olika generationer. Michael Douglas och Michelle Pfeiffer spelar original-Ant-Man och Wasp, de är välkända Marvelhjältar. I serietidningarna var de med och grundade The Avengers. Janet döpte faktiskt The Avengers. Så vi har två generationer av Ant-män, och nu dessutom Cassie som också blir en hjälte. Och nu får Janet van Dyne och Hank Pym vara med och slåss igen.
- För mig var det viktigt att skapa riktiga roller åt dessa Hollywoodlegender. Det är något jag är väldigt stolt över - Michelle är fantastisk och jag älskar scenerna med Michael.
"Ant-Man and the Wasp: Quantumania" går nu på bio.
